Fru talman! Det är få områden där det är så tydligt
hur mycket vi behöver varandra på denna jord som
ekonomin. Det är därför vi liberaler kämpar för mer
frihandel, för valutasamarbete och för internationellt
utvecklingsbistånd.
Självfallet gläds vi nu åt den internationella vänd-
ning som ser ut att vara på väg. Och visst är det roligt
att Sverige har fått höjda kreditbetyg och att vi har
överskott i de offentliga finanserna.
Det är t.o.m. roligt med en alldeles rosa proposi-
tion. TV-tittarna kanske inte har sett den. Jag vet inte
om det beror på att det är Ungt val den här veckan
och finansministern satsar på att få vara med i Gry-
nets show på fredag. Det kanske är därför han har
gjort ett rosa omslag på propositionen, men i så fall
får nog finansministern göra något åt kavajen också.
Det är alltså Ungt val, och jag tror att ungdomar
bryr sig mycket om vad som händer i framtiden. Men
om det får vi veta väldigt lite innanför det rosa
omslaget. Den ekonomiska utvecklingen präglas trots
det rosa av stagnation, stigande räntor, företag som
flyttar, arbetslöshet som biter sig fast och ökande
sjukskrivningar. Den internationella händelseutveck-
lingen kan vi inte skriva av bara för att det tycks
vända i konjunkturen. Vi har ju t.ex. krisen i Mellan-
östern.
Vi har ganska stabila statsfinanser, och det är bra.
Tyvärr har vi också en alldeles för stabil ekonomi i
stället för en dynamisk och sprudlande sådan. Vi har
låg tillväxt, men ändå redan stigande räntor. Sverige
verkar ha kört fast i arbetslösheten - i alla fall ser det
ut så om man läser siffrorna i vårpropositionen. 90-
talskrisen kan inte längre vara någon ursäkt för detta
lika lite som den kan vara någon ursäkt för passivite-
ten när det gäller att göra någonting åt sjukskrivning-
arna.
I stället för offensiva förslag för att fler ska kom-
ma in på arbetsmarknaden återanvänder man nu löftet
om höjd a-kassa, som kanske ska komma. Vi får väl
se om det kommer första maj.
Man skulle verkligen kunna vänta sig att reger-
ingens sista ekonomiskpolitiska dokument till riksda-
gen före valet skulle handla om vad regeringen vill.
Men det gör det inte, utan det är mest skryt över
genomförda utgiftsökningar och tidigare vunna segrar
och ett upprepande av tidigare gjorda löften om ut-
gifter. Miljöpartiets språkrör Lotta Nilsson Hedström
går så långt att hon säger att detta är en bouppteck-
ning. Det kan för min del gärna få gälla själva reger-
ingen, men Sverige är inget dödsbo. Sverige kan
växa, och människor kan växa.
Men vi kanske på något sätt lever i olika världar,
och att det i Ringholms värld är så att välstånd skapas
genom mer anslag i budgeten medan det i min värld
är så att välstånd skapas av människor. I Ringholms
värld kanske välstånd skapas av miljarder i anslag
medan det i min värld skapas av att människor får
möjlighet att skapa miljarder genom produktion, köp
och försäljningar.
Vilhelm Moberg skriver så här i satiren Det gamla
riket - en ganska talande titel:
"Regeringspartiet i Idyllien är ett idéparti. Det
omfattar två idéer: 1: Partiet ska komma till makten.
2: Partiet ska behålla makten."
Mot det står ett liberalt idéparti som vill ha mak-
ten för att genomföra förändringar. Och varför då? Jo,
därför att vi behöver en offensiv, reforminriktad eko-
nomisk politik så att Sverige kan växa. Om Sverige
ska växa så måste människor kunna växa, och för att
Sverige ska fungera så måste människors vardag
fungera.
Men vi vet att ute i vardagen slits både småbarns-
föräldrar och andra mellan jobbet och dagis, mellan
matkassar och skurhinkar, mellan krav på jobbet -
patienters, elevers och kunders behov. Vi ska sop-
sortera och vi ska skjutsa barnen hit och dit. Vi ska få
både tid och hushållskassa att gå ihop. Politikerna står
och säger i kör hur det ska vara. Maxtaxa - jobba
mer, säger en. Sextimmarsdag - jobba mindre, säger
en annan. Ovanpå det kommer några som pekar
finger och säger: Du har en tidsskuld. Det är inte så
konstigt om resultatet blir stress, press, utbrändhet
och långtidssjukskrivningar. Men det görs alldeles för
lite för att på bredden förändra det här.
Vi behöver kortare vårdköer och mer rehabiliter-
ing, ett mänskligare arbetsliv och mera makt i varda-
gen i stället för köer och långtidssjukskrivningar. Vi
behöver riva hierarkier och reformera den offentliga
sektorn för att släppa loss kvinnors skaparkraft och få
bättre kvalitet. Och det är dags att en gång för alla
göra upp med de orättvisa lönerna och usla arbetsvill-
koren för Sveriges kvinnor.
Ska Sverige växa, måste småföretagen växa. I
stället har antalet småföretagare på det senaste året
minskat med 6 000. Hans Andersson tror mer på
företagarna än på mig, men då kanske han skulle titta
på Småföretagarförbundets egen barometer, eller
termometer, för där kommer Folkpartiet och Centern
först och Vänsterpartiet sist bland dem som var med -
Socialdemokraterna valde att inte delta. Så tro gärna
på företagarna i stället för på mig, för de sätter Folk-
partiet som nummer ett.
Ska Sverige växa måste människor kunna växa.
Då tycker jag att det vore bra att börja med barnen.
Regeringen är väldigt stolt över att Sverige enligt
OECD är det land som satsar mest pengar på skolan.
Men samma OECD har kommit fram till att Sverige
är bland de sämsta länderna när det gäller att få ord-
ning och reda i klassrummen, att vi är nästan sämst på
att ge barn med utländsk bakgrund en vettig utbild-
ning och att det är vanligare i Sverige att ungdomar
hoppar av gymnasiet än i nästan något annat land. En
fjärdedel av barnen når aldrig målen för grundskolan
och bara drygt hälften klarar gymnasiet.
Vi behöver en rejäl omläggning av skolpolitiken,
främst för att de barn och ungdomar som verkligen
behöver skolan mest också behöver den bästa skolan.
En bra skola är den biljett till klassresan som inga
omfördelningssystem i världen kan vara. Men det är
också så att en bra skola ger Sverige växtkraft.
Fru talman! Om Sverige ska fungera, måste var-
dagen fungera. Då måste vi ha bra och fungerande
socialförsäkringar. Vi har nu fått ett "kretsloppat"
löfte om höjd a-kassa en gång till. Hans Andersson
säger att man ska se exakt hur mycket det kan bli. Jag
får liksom intrycket att det är ett gäng som står och
skådar efter överskott i budgeten som kommer att
vara lika sannolika som att en fågelskådare på Öland
får syn på en rosa flamingo. Vad vi behöver är en
socialförsäkringsreform som skapar trygga och sta-
bila socialförsäkringar, så att man inte behöver mäta
av vecka för vecka om det eventuellt finns något
överskott någonstans som man kan använda.
Fru talman! Det har talats om mycket bra saker,
och det har talats om brister. Jag tycker att det är en
avgörande brist att den ekonomiska propositionen
helt saknar riktlinjer för skattepolitiken. Det är ju
liksom hela inkomstsidan. Det pratas jättemycket om
olika anslag hit och dit på utgiftssidan. Men först
måste man ha pluring in innan man kan fixa pluring
ut.
När det gäller skattepolitiken förväntas vi sanner-
ligen köpa en gris, inte vet jag om den är rosa, men i
alla fall i en rosa säck. Det är ju inte så att det på det
här området saknas utmaningar. Globaliseringen är i
grunden så bra därför att möjligheter öppnas. Men då
måste vi också ha ett internationellt konkurrenskraf-
tigt skattesystem i stället för ett hastigt backande hit
och dit som gör att människor i stället för att betala
skatt efter bärkraft får betala skatt efter flyttkraft.
Vi behöver skattereformer som ökar möjligheter-
na för jämställdhet, för kvinnor och män att klara
både vardag, jobb och ansvar för familj och bryta
segregation och utanförskap. Vi behöver en ny skatte-
reform, som vi liberaler kämpar för, där det lönar sig
att arbeta, spara, ta risker och att faktiskt göra det i
Sverige.
Fru talman! Jag ska nämna ytterligare några saker
som är glömda. Det som vi brukar kalla för det glöm-
da Sverige - människor med funktionshinder, männi-
skor med arbetshandikapp och många andra grupper
som inte har starka organisationer - är tyvärr lika
glömt som det brukar vara.
Det här bokslutet - bouppteckningen, som en del
kallar det för - har ett vackert rosa omslag. Bosse
Ringholm kom i uppräkningen i sitt anförande till slut
till framtiden: Vi vill det, vi vill det, vi vill det. Men
man pekar ingenstans på hur det ska gå till, och då
blir allt det där man vill kanske mest bara rosa dröm-
mar. Socialdemokraterna utnyttjade nämligen inte
högkonjunkturens möjligheter till reformer, och det
finns inget som tyder på att man har förstått att man
behöver göra ett radikalt omtänkande.
Sverige kan växa. Människor kan växa. Om Sve-
rige ska fungera måste människors vardag fungera. Vi
kommer den 2 maj att lägga fram ett förslag för att
människors bästa drömmar ska kunna bli verklighet.