Fru talman! Det är bra att riksdagen förra veckan,
trots försök från Moderaterna och de övriga borgerli-
ga partierna att förhindra det, beslutade att satsa 3
miljarder kronor i år som en konjunkturstimulans och
som ett stöd för välfärdsverksamheten i landets
kommuner och landsting. Det innebär att landets
kommuner och landsting nu kan anställa sjuksköters-
kor och lärare, hemtjänstpersonal och andra viktiga
välfärdsarbetare. Vi gör det därför att det behövs i
dagens konjunktursituation.
Jag är medveten, Hans Andersson, om att vi i höst
behöver ha en diskussion om hur staten kan se till att
kommuner och landsting även i fortsättningen kan få
en solid grund att utveckla sin verksamhet från. Vi är
självfallet beredda, som jag har sagt flera gånger i
dag, att se till att våra välfärdsverksamheter får resur-
ser i fortsättningen. Det har alltid varit den socialde-
mokratiska prioriteringsordningen att vi först ska
bekämpa arbetslösheten, det står överst på dagord-
ningen, och att vi därefter ska se till att det finns re-
surser för sjukvården, äldreomsorgen, förskolorna,
hela skolverksamheten, högskolan, allt det som har
med vår välfärdssektorn att göra. Sedan får andra
krav underordnas den prioriteringen. Det är alltid
arbetslöshetsbekämpningen och välfärdssektorerna
som står främst.
Vi får naturligtvis ha en diskussion i höst om vilka
förutsättningar som finns att också i fortsättningen se
till att kommuner och landsting får goda ekonomiska
villkor. Men det är tråkigt att se partier som Center-
partiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet, som i
varje fall ute i kommunerna tycker att det är bra att
man idkar den här verksamheten, har bekämpat dessa
nya 3 miljarder till kommuner och landsting på det
sätt som de har gjort. Jag tror att Sveriges kommunal-
politiker tar ansvaret för de möjligheter de nu får att
göra nyanställningar som kan bidra till att bekämpa
arbetslösheten. Att stå här i kammaren och oroa sig
för ökad arbetslöshet, som Gunnar Hökmark gjorde
alldeles nyss, och samtidigt säg nej till förslagen för
att bekämpa arbetslösheten går helt enkelt inte ihop.
Den andra fråga som Hans Andersson hade hand-
lade om 80-procentsmålet - 80 % i sysselsättning år
2004. Det är ett utomordentligt viktigt mål, och vi
pekar i vårpropositionen på att om våra nuvarande
åtgärder ska slå igenom framöver når vi inte dessa
80 %. Det har varit likadant när vi jobbade för att nå
arbetslöshetsmålet 4 %. Det räckte inte med de åtgär-
der som var kända. Det behövs nya insatser som
måste diskuteras inför hösten, nästa år osv. för att nå
80-procentsmålet. Det behövs insatser för att skapa
både fler företag och fler arbetsplatser.