Fru talman! Jag hade tre ganska raka frågor till fi-
nansministern. Anledningen till att jag ställde dem
var att det inte finns någonting i finansplanen om
dessa områden. Jag fick inget svar på frågan om vad
regeringen tänker göra åt den regionala klyvningen.
Jag fick egentligen heller inget svar när det gäller
ohälsan, mer än att det kommer skärpningar efter
valet i höst. Det finns ändå en del att göra åt detta,
och man kan göra det väldigt snabbt.
Vi har föreslagit en rehabgaranti. Vi har föreslagit
2,6 miljarder till i rehabpengar. Vi har föreslagit ett
finansiellt samarbete mellan berörda myndigheter -
Finsam - som skulle minska kostnaderna och förbätt-
ra kvaliteten i rehabliterinsgarbetet för sjuka männi-
skor.
Det sade socialministern ja till, men finansminis-
tern sade nej till Finsam i ett läge då kostnaden är 113
miljarder om året av de 700 vi kan använda i stats-
budgeten. Varför sade finansministern nej till Fin-
sam?
Det kom heller inget svar när det gällde lönedis-
krimineringen mellan män och kvinnor. Det är, tycker
jag, ytterst allvarligt att det inte ens finns ett tänk på
detta område. Vi har ett helt åtgärdspaket som vi
redovisade i höstas när det gäller dessa frågor.
Jag tycker att det är bekymmersamt att finansmi-
nistern inte tar till sig detta. När man talar om sociala
klyftor handlar det faktiskt om att det är kvinnor som
har lägst löner. Det är de som utgör den största grup-
pen bland socialbidragstagarna. Det drabbar ensamma
mammor otroligt hårt när det ser ut på detta vis.
Slutligen vill jag ta upp den kommunala skatteut-
jämningen. Den har finansministern och jag diskute-
rat några gånger vid det här laget. Vi anser att den
solidariska skatteutjämningen mellan kommuner och
mellan landsting är viktig och nödvändig. Den kom-
mer vi att slåss för. Det är också anledningen till att
detta finns inskrivet i den reservation som opposi-
tionspartierna har lämnat i finansutskottet. Jag förut-
sätter att samtliga partier som ingår i den överens-
kommelsen också följer den. Jag har ingen anledning
att tro någonting annat.
Det är som sagt synd att kvinnorna inte kan se nå-
gon hjälp. Det är synd att de sjuka inte kan se någon-
ting annat än skärpningar efter valet.