Fru talman! Jag har tre frågor till finansministern.
Den första frågan handlar om den regionala klyv-
ningen. Nordiska rådet har konstaterat att Sverige är
det enda land som inte har klarat av att bryta utveck-
lingen under sex år av högkonjunktur. Medan reger-
ingen funderar och analyserar slår butiker igen, post-
kontor centraliseras, polisen får allt större områden att
bevaka osv. I finansplanen finns det ingenting om
detta. Kommer det någonting när det gäller den regi-
onala klyvningen, eller är det tänkt att det ska fort-
sätta att utvecklas på det här viset i Sverige?
Min andra fråga handlar om sjukfrånvaron och
hälsoläget. Finansministern hänvisar till elvapunkts-
planen på s. 25 i finansplanen. Enligt punkt 1 ska man
fastställa ett mål, enligt punkt 2 ska det föras samtal,
enligt punkt 3 ska man analysera, enligt punkt 4 ska
man utreda, enligt punkt 5 ska man informera, enligt
punkt 6 ska det genomföras särskilda försök, enligt
punkt 7 har det avsatts 70 miljoner medan det behövs
kanske 3 miljarder för rehabiliteringsinsatser, enligt
punkt 8 rekommenderar man försäkringskassorna att
koncentrera rehabiliteringsarbetet, enligt punkt 9 ska
omfattningen av problemen klargöras, enligt punkt 10
ska statistik och forskning utvecklas och enligt punkt
11 ska frågan beredas.
Hur ska detta lösa enskilda människors problem? I
dag kostar sjukskrivningarna alla oss förvärvsarbe-
tande i Sverige 25 000 kr om året per person. Och
detta är regeringens elvapunktspaket! Vad är det för
otrevliga åtgärder som ni inte vågar lägga fram på
bordet innan valet för att åtgärda detta? Det måste
åtgärdas. Det är redan en gökunge i statsbudgeten
som håller på att äta upp allt reformutrymme, bortsett
från det mänskliga lidandet.
Min tredje fråga handlar om lönediskrimineringen
mot kvinnor. Under de senaste året fick männen 1 %
högre höjning än kvinnorna. Om man letar igenom
bilagorna noga hittar man en liten skrivning som
säger att förhållandet mellan mäns och kvinnors löner
har varit påfallande konstant, men under 2000 före-
faller det som att lönenivå har utvecklats till kvinnors
nackdel.
Det här är inte sant. Det har varit en sådan ut-
veckling under många år. Skillnaderna är enorma.
Om man räknar om precis allting annat kvarstår ändå
8-9 %, och detta förhållande har förvärrats varje år
under de senaste två mandatperioderna. Vad tänker
regeringen göra åt detta som är ett av de största pro-
blemen i den sociala klyvningen?