Fru talman! Den som spar han har. Den som hus-
hållar med pengar som Bosse Ringholm hushållar
med tiden får äta mycket havregrynsgröt i slutet av
månaden.
Fru talman! Jag tänkte ta upp en sak som jag
tycker har lyst helt med sin frånvaro hittills i den här
debatten. Det är den internationella solidariteten. I
takt med globaliseringen behöver vi en globalisering-
ens solidaritet. Vi vet att regeringen har ett track
record som inte har kommit med i det här bokslutet
eller i bouppteckningen.
När man ska hålla sitt utgiftstak - man håller det
alltid - gör man det med metoder som jag tycker är
oacceptabla. Ett exempel på det är just att man har
tvärbromsat anslaget för bistånd till de fattigaste på
vår jord. Det tycker jag också att ni borde ha tagit
med i er bouppteckning. För framtiden tror jag att det
är väldigt viktigt att vi får en bättre biståndspolitik
med satsning på en frihandel där Sverige kan spela en
ännu aktivare roll, exempelvis i det stålhandelskrig
som nu pågår. Vi kan driva på för en avveckling av
den protektionistiska jordbrukspolitiken, textilhan-
deln osv. och genomföra skuldavskrivningar och få
med oss andra länder på det.
Den andra frågan som jag tycker är helt glömd är
det som vi i Folkpartiet brukar kalla för det glömda
Sverige. I vårt bokslut ingår att vi har drivit igenom
en reform med personliga assistenter för handikappa-
de. Det är den största frihetsreformen under 90-talet,
men som i Socialdemokraternas bouppteckning inte
nämns särskilt mycket. Man nämner inte de ständiga
attacker man genomför mot de personliga assistenter-
na till personer med funktionshinder.
Vi vill gå vidare, återupprätta och förstärka assi-
stansreformen och även se till att nu genomföra en
tillgänglighetsreform ute på gator och torg och i of-
fentliga miljöer. Det tycker vi är en bättre satsning än
alla de olika typer av byggsubventioner som Social-
demokraterna och deras stödpartier brukar genomfö-
ra.
Nu tänkte jag reta Hans Andersson lite. Han und-
rade vad jag nu ska jaga Vänsterpartiet med för svek
när man för framtiden inte längre tänker inkomstprö-
va änkepensionerna. Man tar sig verkligen för pan-
nan. Det vallöfte som Vänsterpartiet i en hel mandat-
period har svikit är ett svek som nu försvinner auto-
matiskt genom en omläggning av hela pensionssy-
stemet. Ska änkorna vara tacksamma mot Vänster-
partiet, Hans Andersson och Gudrun Schyman för att
inte Vänsterpartiet aktivt går in och sviker dem en
gång till?
Det pratas väldigt mycket om vad de borgerliga
partierna har för gemensamma förslag. Sanningen är
ju den att i de här riktlinjerna får vi inte ens veta vilka
partier alternativet över huvud taget handlar om. Vi är
tydliga med att vi är fyra partier som vill bilda en
gemensam regering, men vem vill sossarna regera
med? Det är det ingen människa som vet.
En varning skulle jag vilja utfärda för ett reger-
ingssamarbete med just Vänsterpartiet. Förutom att
de har en historia av svek och en massa annat har
man nu slagit in på en helt ny linje. Allt det rosa pra-
tet om småföretagande är bara nys. Man har antagit
ett nytt program för makt och ägande som handlar om
gammal fondsocialism.
Det kanske inte är så oväntat, men det som är det
riktigt stora sveket i det programmet är angreppet på
alla kvinnors möjlighet till bättre jobb, bättre lön och
bättre makt över sin egen vardag. I stället för att man
får bestämma själv över sin arbetstid ska det bli lag-
stiftad arbetstidsförkortning. I stället för att kvinnor
ska kunna förverkliga sina drömmar och idéer genom
att driva egna företag, i stället för att vara anställda
men få en mångfald av arbetsgivare att välja mellan i
de branscher där de faktiskt finns, skolan och vården,
i stället för det som är en riktigt radikal feministisk
politik vill ni plocka tillbaka allt in i den offentliga
sektorn så att kvinnor ska fortsätta att lida under er
som politiska arbetsgivare. Det är en varning jag vill
utfärda till Sveriges kvinnor.