Fru talman! Regeringens misslyckande att värna
och utveckla välfärden för utsatta grupper som barn,
sjuka och gamla draperas i vårpropositionen i ett
självberöm av närmast olympiska mått.
Men regeringen lever farligt trots goda opinions-
siffror fem månader före valet. Vanligt folk kan,
snabbare än Göran Persson anar, genomskåda att
kejsaren bakom hurrande sympatisörer egentligen är
ganska naken. Det är en sak att leda EU:s minister-
rådsmöten och en helt annan att vända 30 år av ut-
försbacke för Sverige i välfärdsligan.
Fem månader före valet erkänner regeringen i
vårpropositionen att Sveriges ekonomi har utvecklats
sämre än vad man hittills gett sken av. Statsskulden
ökar, arbetslösheten ökar, kommunerna är tillbaka i
ett krisläge där skolan och omsorgen är hotad, sjuk-
skrivningarna skenar och sysselsättningsmålet uppnås
inte. Men regeringen flyr undan sitt eget ansvar och
skyller på USA. Det finns ett tänkvärt ordspråk som
säger "seglaren väntar inte på medvind, han lär sig
segla", Bosse Ringholm.
När nu de flesta kurvor pekar åt fel håll sätter re-
geringen, likt Allan Larsson inför 1991 års val, sitt
hopp till vändpunkter i världskonjunkturen i stället
för att föreslå förändringar som kan förbättra Sveriges
långsiktiga tillväxtförutsättningar. Men det duger inte
för en svensk regering att skylla på USA när den
svenska tillväxten sedan över 30 år har varit sämre än
i omvärlden.
Kejsar Persson var i Sollefteå i lördags och enligt
TT på sitt allra soligaste humör. Där lovade han icke
blott 50 nya jobb som symtomatiskt nog skulle till-
komma på arbetsförmedlingen i Sollefteå utan fast-
mer också nya pengar till skolan - "nu när pengarna
strömmar till", som han sade.
Kanske rikshushållare Ringholm kunde upplysa
kammaren om vilka pengar som nu strömmar in i
kejsarens kassakista? De är i varje fall okända för
finansutskottet, Konjunkturinstitutet och Ekonomi-
styrningsverket som alla ser att staten nu måste börja
låna pengar igen. Planeras kanske nya räder mot
Riksbanken? Utan de 20 miljarderna och ytterligare
40 miljarder i engångseffekter från bl.a. AP-fonden
hade ni ju behövt låna 33 miljarder till driften redan i
år! Hur påläst är egentligen kejsaren?
Tänkande medborgare måste också snart inse att
allt inte står rätt till när landets statsminister gläds åt
och välkomnar att Riksbanken tvingas höja räntan
trots lågkonjunktur och massarbetslöshet. Kejsaren
torde åtminstone vara lite småfrusen vid det här laget.
Fler räntehöjningar lär bli aktuella. Kommer de också
att välkomnas? Med en bättre strukturpolitik framför
allt vad gäller lönebildningen skulle den uthålliga
tillväxttakten i Sverige bli högre och Riksbanken
skulle slippa bromsa i en lågkonjunktur redan vid
minsta tecken vid horisonten på en konjunkturvänd-
ning.
Vittnar det verkligen om järnkoll på läget och in-
sikt om att välfärdskakan måste bakas innan den
fördelas när samme Persson ler och gratulerar gno-
sjöborna till att de mest framgångsrika familjeföreta-
gen säljs till utlandet? Det är bisarrt med tanke på att
ägarna säljer ut på grund av en dubbelbeskattning av
svenskt ägande och en konfiskatorisk arvsskatt som
gör det hart när omöjligt för nästa generation att ta
över. En mer finkänslig kejsare hade nu börjat huttra
rejält.
Fru talman! Vad Sverige behöver är snarast en re-
gering som både kan identifiera och uppmuntra driv-
krafterna för företagande och därmed välfärden. Nu-
varande regering klarar ingetdera.
Visst har det blivit nya jobb. Men elva EU-länder
har haft en bättre jobbtillväxt än Sverige. Bara tre
länder har haft en sämre utveckling än Sverige vilket
är allvarligt med tanke på att ungefär 60 % av den
svenska sysselsättningsökningen från 1997 beror på
att alltfler sjukskrivna behöver vikarier.
Regeringen redovisar i det s.k. högtillväxtalterna-
tivet i propositionen hur det skulle se ut om den
svenska tillväxten var högre. Men det häpnadsväck-
ande är att absolut ingenting görs för att uppnå denna
högre tillväxt. I stället står regeringen passiv och tittar
på och spanar efter medvind och skyller på nedgång-
en i USA. Varför, Bosse Ringholm, försöker ni inte
ens presentera en politik för att uppnå högtillväxtal-
ternativet? Det skulle både ge vården, skolan och
omsorgen de resurser som behövs och ge människor
de arbeten de i dag saknar.
Vad sade då Göran Persson när krisen i kommu-
nernas ekonomi brutalt avslöjades av Kommunför-
bundet häromveckan? "Det här är hanterliga belopp,
vi får öka statsbidragen." Detta, fru talman, är ett
uttalande som påminner om rekommendationen att ta
banklån för att kunna sätta på plåster på benbrott. Så
talar bara en mycket lättklädd kejsare, för det finns ju
inga miljarder att dela ut.
Sanningen är att Sverige fortsätter att bli relativt
sett fattigare med Socialdemokraterna vid makten.
Bara sedan Göran Persson blev statsminister 1996 har
Sverige förlorat i runda tal 30 miljarder kronor realt
jämfört med om vi bara lyckats hålla samma tillväxt-
takt som genomsnittet av OECD-länderna. Det mot-
svarar väldigt stora belopp som skulle räcka till unge-
fär 90 000 fler anställda människor inom vården,
skolan och omsorgen. Ni har haft åtta år på er, men
välfärden fortsätter att urholkas.
När man lyssnar på statsministerns kommentarer
till problemen i riket kommer man osökt att tänka på
den klassiska kultförklarade filmen Välkommen Mr
Chance, där trädgårdsmästaren i Peter Sellers oför-
glömliga tolkning kunde säga de mest nonsensspäck-
ade och häpnadsväckande saker till omgivningen som
bara nickade, tolkade till det bästa och noterade i
stum beundran. När filmen sedan var slut visste man
inte om beundrarna någonsin upptäckte att kejsaren
var naken.
Men, fru talman, det är nu fem månader kvar till
valet. Denna regerings otillräckliga företagarklimat
och eftersläpningspolitik har under åtta år kostat det
svenska folkhushållet 30 miljarder kronor. Det finns
tyvärr ingenting i vårpropositionen som tyder på
någon som helst förändring till det bättre. Sverige har
helt enkelt inte råd med Göran Persson och Bosse
Ringholm längre, stödda på Gudrun Schyman.
Det är här, i det dåliga företagarklimatet, i flykten
av företag, huvudkontor, kapital och kunskap som vi
har den viktigaste förklaringen till resursbristen i
vården och skolan. Jag tror att Perssons goda opioni-
onssiffror vilar på att medborgarna har någon sorts
överseende med att varken tillväxten och därmed inte
heller vården, skolan eller omsorgen fungerar till-
fredsställande. Men så kommer det knappast att kun-
na fortsatta fram till valdagen.
Fru talman! Jag tycker inte heller att regeringen
har levt upp till riksdagens beställning att propositio-
nen skulle ha ett långsiktigt perspektiv. Nu har re-
geringen kortat ned det så att det bara handlar om två
år. De långsiktiga visionerna och förslagen lyser helt
med sin frånvaro. Det skulle vara intressant om fi-
nansministern något ville utveckla vad det beror på
att ni inte lever upp till den beställning som riksdagen
har gjort av vad denna proposition skulle handla om.
Det finns i propositionen kortsiktiga saker och
självberöm av vad ni har åstadkommit. Men det lång-
siktiga receptet på hur Sverige ska kunna få en bättre
och starkare tillväxt i fortsättningen saknas helt här.
Sverige har sedan 1970 till ca 2001 haft en genom-
snittlig tillväxt på 1,8 %. OECD-länderna har under
motsvarande tid haft en tillväxt på 2,95 % i genom-
snitt per år.
Detta är oerhört allvarliga saker. Konjunkturin-
stitutet, Medlingsinstitutet och flera andra pekar på att
den svenska löneinflationen är ett mycket stort hot
mot att välfärden ska kunna värnas i framtiden. Där
gör ni alltså ingenting.
Fru talman! Den 2 maj kommer Kristdemokrater-
na att lägga fram förslag för att vända en 30 år lång
negativ utveckling och därmed ge förutsättningar för
mer tid för barnen, en bra skola, en bättre vård och en
tryggare omsorg. Dagens vårproposition visar där-
emot att kejsaren verkligen är naken.
(Applåder.)