Fru talman! Många talare har valt att kommentera
det glada omslaget på årets vårproposition. Det glad-
de Karin Pilsäter så till den grad hon, vilket jag na-
turligtvis håller med om, tyckte att det var väldigt
glädjande med många saker i svensk ekonomi. Det är
klart; kan det här omslaget ha en sådan positiv inver-
kan är det väldigt bra.
Den ende som jag tyckte avvek i kören var väl
Gunnar Hökmark. När jag hörde hans plädering för-
stod jag att om han hade fått välja omslag hade det
blivit mer åt det gråa eller svarta hållet. Det kanske
inte hade gjort sig lika bra, men det vore väl ett ut-
tryck för den syn som Gunnar Hökmark hade i sitt
resonemang.
Jag förstår, Gunnar Hökmark, att det är besvärligt
att bedriva oppositionspolitik. Jag förstår att Gunnar
Hökmark, när ekonomin under den här mandatperio-
den har vuxit med 10 %, tänker tillbaka på den period
när de borgerliga senast hade ansvaret för regerings-
makten i vårt land. Då var nämligen tillväxten i eko-
nomin plus minus noll. Det är en viss skillnad mellan
plus minus noll och en tillväxt på 10 %. Så jag förstår
att det är det gråa och svarta som dominerar Gunnar
Hökmarks sinnesstämning.
När vi socialdemokrater 1996 satte upp målet att
halvera arbetslösheten, som då var 8 %, till 4 % hå-
nade Gunnar Hökmark och andra moderater oss och
sade att det där var fullkomligt orealistiskt. Det gick
inte. Skulle vi ge oss på ett sådant konststycke skulle
inflationen dra upp mot alla höjder. Vi skulle miss-
lyckas med det mesta om vi skulle försöka sänka
arbetslösheten från 8 % till 4 %. Nu har vi lyckats
med det, och nu försöker Gunnar Hökmark hitta nå-
gon annan infallsvinkel när han har tvingats bita i det
sura äpplet och insett att det gick att sänka arbetslös-
heten med hälften.
I ett avseende har ändå Gunnar Hökmark varit
framgångsrik. Jag har läst att den moderata strategin
under valrörelsen ska vara att till minst 70 % i alla
moderata anföranden kritisera Socialdemokraterna.
Här måste jag säga att Gunnar Hökmark har överträf-
fat målet med råge. Det var nära 100 %. Jag är säker
på att om någon kan spränga hundraprocentsmålet i
det här avseendet är det Gunnar Hökmark. Jag gör
ingen prognos om huruvida Gunnar Hökmark kan nå
100 % eller mer därtill, alltså att använda så mycket
av sin talartid till att kritisera Socialdemokraterna.
Vi socialdemokrater säger att vi är stolta över det
vi har uträttat, och vi har gjort det i samarbete med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet, under den här man-
datperioden. Såväl Yvonne Ruwaida och Hans An-
dersson som jag har redovisat en del av de många
resultat som vi är stolta över under den här perioden.
Men samtidigt säger vi socialdemokrater att vi inte är
nöjda. Det finns oerhört mycket mer som vi vill göra
åt klyftor och sociala problem i Sverige, åt arbetslös-
heten och alla andra samhällsproblem som vi ser
framför oss.
Men vi ser samtidigt att det vi har kunnat göra har
vi kunnat göra just för att vi har kunnat hålla ordning
på svensk ekonomi. Det har givit oss goda möjlighe-
ter att driva en reformpolitik, och det är på det sättet
vi vill fortsätta.
Gunnar Hökmark diskuterade sjukfrånvaron, som
är oerhört allvarlig. Han kommenterade inte alls det
elvapunktsprogram, som också Yvonne Ruwaida
påminde om, som vi lade fram i budgetpropositionen
i höstas. Nu redovisar vi utförligt hur långt vi har
hunnit i det här elvapunktsprogrammet.
Vi är självfallet inte nöjda där heller. Det är oer-
hört mycket mer som behöver göras. Men Gunnar
Hökmark har faktiskt haft ett halvår på sig att pre-
sentera ett motförslag till förslaget med de elva
punkterna mot ohälsa som presenterades i höstas. Det
finns inget moderat motförslag. Det finns ingen bor-
gerlig gemensam uppfattning om vad man ska göra åt
ohälsan. Det räcker inte med ett halvår. De behöver
tydligen ännu mer tid för att kunna åstadkomma nå-
gon form av idéer när det gäller vad man ska göra åt
ohälsan i arbetslivet.
En vanlig kritik som vi socialdemokrater har
drabbats av från borgerligt håll, och inte minst från
Gunnar Hökmark, är att man säger att vi inte har
någon kontroll över statsfinanserna, att vi inte klarar
utgiftstaget. För två år sedan stod Gunnar Hökmark
den 13 april just i denna talarstol i debatten om vår-
propositionen och sade:
Med den förda budgetpolitiken spricker utgiftsta-
ket.
Så har de borgerliga sagt hela perioden. Och vi
kan konstatera att de har fått fullständigt fel. Sedan
utgiftstaket infördes 1997 har utgiftstaket klarats
varje år. Förra året klarade vi det med en marginal på
5 miljarder kronor. Vi klarade det med marginal året
dessförinnan, trots Gunnar Hökmarks ganska dystra
profetior. Jag tror att det kanske mindre var profetior
än uttryck för önsketänkande från Gunnar Hökmarks
sida.
Mats Odell sade att vi socialdemokrater sätter vårt
hopp till vändpunkten i den internationella ekonomin.
Och Karin Pilsäter sade att hon för sin del såg vänd-
punkten i den internationella ekonomin. Jag tycker att
det är positivt om det finns sådana vändpunkter. Men
vi är samtidigt oerhört försiktiga i vår konjunkturbe-
dömning. Vi är så försiktiga att vi säger att det finns
risker innan vi får riktig fart på ekonomin och att det
kan bli svårt, inte minst på arbetsmarknaden, även om
vi hittills i år har fått fel i det avseendet. Noteringarna
när det gäller arbetslösheten både i januari och i feb-
ruari var desamma eller t.o.m. under förra årets re-
sultat. Och jag såg nu på morgonen i AMS senaste
veckostatistik att det faktiskt var en minskning bara
sedan förra veckan med 5 000 färre arbetslösa. Men
vi har ändå varit oerhört försiktiga och sagt att vi inte
kan utesluta, även om det är en mycket osäker be-
dömning, att det tillfälligt kan bli något svårare på
arbetsmarknaden, även om vi tror att vi snart är till-
baka på 4-procentsnivån. Vi har 4 % i dagsläget, och
förhoppningsvis kan vi också minska arbetslöshetsni-
vån ytterligare ett steg framöver under den komman-
de mandatperioden.
Mats Odell talade om hur viktigt det är att vi har
en hög tillväxt. Och det är riktigt. Vi har i Sverige
faktiskt haft en högre tillväxt sedan det socialdemo-
kratiska regeringstillträdet 1994 än vad EU-länderna i
snitt har haft och t.o.m. en högre tillväxt än vad
OECD-länderna i snitt har haft sedan 1994. Vi tycker
att det är viktigt att vi även i fortsättningen också via
stora satsningar inte minst på utbildning, som tyvärr
Mats Odells parti Kristdemokraterna ständigt bekäm-
par, kan hålla en hög tillväxttakt.
Det är ett faktum att när vi jämför Sverige med
andra länder i EU-kretsen har vi fyra förstaplatser när
det gäller 13 viktiga indikatorer. Det finns inget annat
land i EU-kretsen som har nått detta resultat. Det
visar också att vi har nått en bra tillväxtsituation och
en bra förändring av svensk ekonomi i stabil riktning
under senare år.
Flera av de borgerliga talarna har berört det s.k.
program som lades fram från de fyra borgerliga parti-
erna förra veckan. Det var ett antal gamla punkter om
tillväxten, näringslivet och allt annat. Jag kan bara
konstatera att det i princip inte fanns någonting nytt
över huvud taget i detta material. Det var en upprep-
ning av gamla kända förslag. Däremot var det intres-
sant vad som inte stod i dokumentet. Det fanns ing-
enting om vilken energipolitik som Sverige ska ha,
eftersom de borgerliga partierna är oense om det. Det
fanns ingenting om skatteutjämningens framtid.
Det för mig över till frågan om just skatteutjäm-
ningen som ju är viktig för att hålla ihop Sverige, för
att skapa solidaritet i Sverige och för att skapa en
solidarisk finansiering av våra välfärdstjänster. Om
detta fanns ingenting i de borgerligas dokument förra
veckan. Skälet är naturligtvis att de har väldigt olika
uppfattningar om skatteutjämningen. När Bo Lund-
gren säger att man ska avskaffa den nuvarande skat-
teutjämningen och att om man ska ha någon skatte-
utjämning så ska staten stå för hela kostnaden, 14
miljarder kronor, så finns det ingenting i dokumentet
om hur dessa 14 miljarder kronor ska finansieras.
Frågan till Lena Ek, Karin Pilsäter och Mats Odell är
om de också delar Bo Lundgrens uppfattning att vi
ska avskaffa skatteutjämningen och att man ska ta
fram dessa 14 miljarder kronor på något annat sätt,
eller vill de att man ska göra som andra moderater har
föreslagit, nämligen att man i stället ska låta ett stort
antal kommuner och landsting i Sverige få höja skat-
ten ordentligt för att betala de stora underskotten i
Stockholms läns landsting.
Vi hörde en av Moderaternas ledamöter Lennart
Hedquist häromdagen i kammaren erkänna att det
inte var så att hela underskottet i Stockholms läns
landsting hängde ihop med skatteutjämningen. Han
konstaterade att en stor del av underskottet faktiskt
berodde på andra saker, och han hade svårt att förkla-
ra vad dessa andra saker var utöver misskötsel av
landstingets ekonomi i Stockholms län.
Men tycker Lena Ek, Mats Odell och Karin Pil-
säter att man ska höja skatten på Gotland med
3:60 kr, i Jämtland med 2:40 kr, i Norrbotten med
2:10 kr, i Västerbotten med 1:50 kr eller i Kalmar
med 60 öre, för att ta några exempel? Är det en finan-
siering som de borgerliga partierna kan komma att
enas om, eftersom det inte finns ett ord i deras doku-
ment om hur skatteutjämningen ska vara i framtiden
och framför allt inte om hur en finansiering ska ske
av den solidariska skatteutjämning som kanske har
gjort mest av allt för att just minska klyftorna i Sveri-
ge?