Fru talman! Nej, Hökmark, vi är inte trötta i majo-
riteten! I finansplanen sägs att nu krävs ekonomisk
såväl som politisk uthållighet. Det är viktigt. Under
mandatperioden har många spått det röd-gröna sam-
arbetets krasch, men de har fått fel. Jag vill tacka för
gott och arbetsamt gemensamt knog. Det har ibland
krävt politisk och ofta fysisk uthållighet för att klara
av det.
Vänsterpartiet tog efter valet 1994 ansvar för en
politik som drog Sverige ur det statsfinansiella moras
och det massarbetslöshetens elände som Bildtregimen
lämnade efter sig. Arbete och rättvisa stod högt på
agendan. Regeringens äventyr med Centern ledde fel
under några år, men efter 1998 års val har vi återställt
de flesta misstagen. Grundtrygghetens 75-
procentsnivå har övergivits, tre fjärdedelar av de
orättvisa egenavgifterna är kompenserade, kommun-
sektorn har återfått resurser, taken i socialförsäkring-
en kommer att bli tio basbelopp till 2003 och a-
kassan har stärkts. Med Vänstern i samarbetet kan
fackföreningsrörelsen känna sig trygg. Som sagt:
politisk uthållighet var ordet.
Det är ett viktigt besked i denna vårproposition att
de utlovade reformerna för de närmaste åren ligger
fast. Under mandatperioden har vi, trots en rejäl av-
betalning på statsskulden, tagit beslut om reformer
motsvarande 70 miljarder i utgifter och ungefär lika
mycket i skattesänkningar. Vi har också skatteväxlat
7 miljarder för miljöns skull.
I år blir det utgiftsreformer för 21 miljarder och
27 miljarder i rättvisa skattesänkningar. 2003 aviseras
reformer för 17 miljarder och 2004 ytterligare 12. Om
det finns plats för vidare skattesänkningar får man väl
se i höst. Reformerna handlar om jobb, utbildning,
välfärd, rättvisa, miljön och internationell solidaritet.
Är det någon som tror på reformer av den omfatt-
ningen och med den inriktningen utan Vänsterpartiets
medverkan?
Sysselsättningsmålet är det övergripande i den
ekonomiska politiken. Hökmark, vi i Vänsterpartiet är
inte nöjda så länge vi har en så hög arbetslöshet som
vi har i dag. Alla krafter ska inriktas på att höja sys-
selsättningen och öka antalet arbetade timmar. Målet,
80 % reguljär sysselsättning 2004, ska nås. Sjuk-
skrivna måste tillbaka till arbetslivet och inte försvin-
na in i förtidspensioneringen. Jobben kommer först!
Det tvåprocentiga finansiella överskottsmålet
gäller en hel konjunkturcykel. Den goda ekonomiska
utvecklingen ger möjlighet att stimulera sysselsätt-
ningen. Kommunsektorn kräver ökade ekonomiska
resurser. Vi kan ju börja med att permanenta det extra
stöd på 3 miljarder som riksdagen beslöt om förra
veckan, så att kommunerna orkar betala sina anställda
även åren framöver. Ekonomisk uthållighet, sade vi
ju, finansministern!
Åtgärder behövs för ökad tillväxt i många regio-
ner. Varsel och nedläggningar drabbar ojämnt över
landet beroende på hur sårbar näringslivsstrukturen
är. Det kan inte vara rimligt att anställda och kommu-
ner ska bära bördan av näringslivets omstrukturering
eller att omställningsbesluten ska tillåtas fattas i pri-
vata bolagsstyrelser utan samhällsansvar. Motala,
Degerfors och Gislaved symboliserar en förlegad
maktordning i näringslivet. Demokratiska anspråk
kräver reformer vänsterut, Hökmark! Omställnings-
försäkringar, omstruktureringsfonder med samhällsin-
flytande och förstärkta fackliga positioner inom ar-
betsrätten är viktiga inslag. Vänstern har förslagen
och de borgerliga endast passivitet. Snart är jag nog
enig också här med Bosse Ringholm - lite uthållig-
het, bara!
En regional innovationspolitik måste till för att
modernisera näringslivet. Vi ska höja kompetensni-
vån, stärka entreprenörsandan och samverka med
högskolan. Riskkapital behövs även ute i regionerna,
och konkurrensen måste skärpas. Vänsterpartiet har
lagt fram en rad förslag för att främja de mindre fö-
retagens verksamhet, t.ex. när det gäller generations-
skiften, skattetilläggen, schablonbeskattning, 3:12-
regler, Pomperipossaskatten, förenklingsregler och
lindring av sjuklöneperioden. Nästa mandatperiod
inleder vi med ett rejält småföretagar- och innova-
tionspaket, inte sant, finansministern?
Fru talman! Sveriges ekonomi är stark. De bud-
getpolitiska målen har klarats med råge. Därför hade
vi handlingsfrihet när den internationella ekonomin
tappade fart. Vi slapp nödbroms och reformslakt.
Sysselsättningen har stannat av, t.o.m. minskat något,
men långt mindre än i de allra flesta andra länder -
trots raset inom telekomindustrin och Ericsson. Det är
inte konstigt att Moodys höjde Sveriges kreditbetyg
häromveckan.
Den kritik som borgerligheten riktar mot den eko-
nomiska politiken är missriktad. Ja, Hökmark, ni
svartmålar de offentliga finanserna, och ni döljer
fakta. Ni vill inte se att den offentliga skulden mins-
kar dramatiskt som andel av BNP. Ni vill inte se att
utgiftstaken minskar med fem procentenheter som
andel av BNP, även om de höjts med 137 miljarder
kronor mellan 1997 och 2004. Ni vill inte se att skat-
tekvoten successivt minskar fram till 2004, bortsett
från förra året, då rena periodiseringseffekter förryck-
er bilden, och det vet Hökmark mycket väl. Att sys-
selsättningen ökat med 240 000 jobb sedan 1998
bagatelliserar ni, och att reallönerna utvecklas histo-
riskt bra likaså.
Konjunkturbedömare, företag och hushåll gör en
helt annan bedömning än den ni torgför. På det sättet
bidrar ni egentligen bara till det meningslösa politi-
kerkäbblet, som folk tycker så hjärtligt illa om. Men
man tror nog mer på Moodys än på Hökmark, mer på
Konjunkturinstitutet och LO-ekonomerna än på Mats
Odell, mer på Företagarnas riksförbunds positiva
prognos än på Karin Pilsäter och, skulle jag tro, mer
på de optimistiska bönderna än på Lena Ek.
De borgerligas egna ekonomiska politik är en
enda sörja. Enigheten kanske gäller den allmänna
inriktningen: skattesänkningar, försämrade välfärds-
system, angrepp på arbetsrätten och a-kassan, utför-
säljning och privatisering. Men i övrigt, när det gäller
pengarna, har man helt olika utgiftstak för den of-
fentliga sektorn, helt olika skattepolitik, olika bud-
getmål för de närmaste åren och helt olika utgiftsför-
slag i statsbudgeten.
Och så oansvarig budgetering - arbetsmarknads-
politik och a-kassa dras ned för att fylla igen de värsta
hålen. Det finns ingen realism i det. Det är budgetpo-
litik på låtsas.
Vi får höra hur stora utförsäljningar av statliga fö-
retag ska stärka budgeten på papperet. När den bor-
gerliga fyrklövern presenterade företagsprogrammet
förra veckan, mest gammal skåpmat, sade Lundgren:
"Det kostar väl 10-15 miljarder, men det får vi ta i
sedan."
När riksdagen nyss tog beslutet om 3 miljarder i
extra sysselsättningsstöd till välfärdssektorn hamnade
ni på tre olika linjer i voteringen. När den kommunala
skatteutjämningen kom på tapeten sade Bo Lundgren
att det där får väl staten ta på sig, om det nu nödvän-
digtvis måste finnas sådan där solidarisk skatteutjäm-
ning. Det blir 14 miljarder till.
Det är så det politiska förfallet startar. Titta på
storstadsregionerna. I Västra Götaland kastade ni in
handduken i halvtid. I Skåne gick ni back med över 1
miljard förra året. I Stockholms läns landsting gick ni
back med 2,2 miljarder förra året. Prognosen är nu 4
miljarder i röda siffror. Vi bryr oss inte, säger Mode-
raterna. Men det hoppas jag att väljarna gör. Ekono-
misk och politisk uthållighet var det.
Fru talman! I tilläggsbudgeten kan vi höja an-
slagsutgifterna med nästan 6 ½ miljarder och ändå ha
1 miljard i marginal till utgiftstaket. I själva verket är
marginalen ännu större. Utjämningsbidraget till
kommuner och landsting har ökat med 2,9 miljarder.
Då uppstår i budgeten tekniskt en utgift som dock
motsvaras av en lika stor inkomst, varför det är stats-
finansiellt neutralt. Det motiverar en teknisk uppräk-
ning av taket precis som i fjol.
Reellt är budgeteringsmarginalen egentligen 4
miljarder. Det finns ett reformutrymme. Det är viktigt
för att kunna visa handlingsberedskap - inte sant,
Bosse Ringholm?
Vi klarar av att finansiera de starkt ökande kost-
naderna för sjukförsäkring, läkemedel, flyktingmott-
agning, kriminalvård och lönegaranti men också nya
satsningar: kunskapslyft, bilstöd till handikappade
och satsningar för att komma till rätta med den hems-
ka diskrimineringen i landet. Kvinnojourer får mer
pengar liksom det förebyggande stödet mot missbruk
av alkohol och narkotika, plus mycket annat.
Och så det viktigaste: Nu säger vi att a-kassan bör
höjas i år. Det gäller bara att ta ställning till det eko-
nomiska utrymmets exakta storlek. Vi har lovat de
arbetslösa att fortsätta denna rättvisereform. När
löntagarna får rejäla reallönehöjningar har många
arbetslösa inte fått något alls. Arbetslöshetsförsäk-
ringen ska vara ett uttryck för solidaritet mellan de
som har och de som inte har ett arbete.
Vi har lagt fram förslag om hur alla ska få del av
höjningen. Nu krävs handling. Kanske ska vi börja
diskutera frågan redan i dag, Bosse Ringholm.
Fru talman! Det finns många andra viktiga frågor
i vårpropositionen trots att den har ändrat karaktär.
Inkomstprövningen av änkepensionen försvinner
2003. Vad ska Karin Pilsäter nu jaga Vänsterpartiet
med? Det blev inget svek, det blev en reform.
Det samlade programmet mot ohälsa i arbetslivet
gäller kanske den viktigaste frågan av alla. Det blir
mål, hälsobokslut och ekonomiska incitament. Det
blir ett rejält arbetsmiljöarbete. Det blir individuella
kompetenskonton och anställningsstöd för att öka
rekryteringen och utbildningen till vård och omsorg.
Det blir möjligt att få anställningsstöd för att om-
vandla deltider till heltider. Aktivitetsgarantin får nya
inslag för att skapa meningsfulla jobb. Jämställd-
hetsarbetet ska intensifieras.
Bosse Ringholm har delvis redan nämnt reform-
agendan. Låt mig återigen upprepa de fyra priorite-
ringarna, där det krävs nya initiativ.
Främst är det jobben. Uppfyll sysselsättningsmå-
let! Där ska vi gå in som en garant. A-kassereformen
ska komma nu. Permanenta de 3 miljarderna till
kommunerna nästa år! Se till att vi får en handlings-
plan och ekonomiska resurser så att de könsrelaterade
löneskillnaderna kan avskaffas. Vi kan börja i väl-
färdssektorn.
Fru talman! Jag kan försäkra att Vänstern finns på
plats när det gäller att ta ansvar även efter valet, om
det handlar om att fortsätta kampen för en rättvis och
uthållig tillväxt. Det är uthålligheten det kommer an
på.
(Applåder.)