Fru talman! Vi satt just och diskuterade här om
det är ett rosa omslag, som Karin Pilsäter sade, eller
om det är ceriserött med gröna inslag - det finns
gröna punkter på det.
För Miljöpartiet är den stora utmaningen i politi-
ken att stärka situationen för de socialt utsatta, att
barnen, arbetslösa, diskriminerade ska få det bättre.
Det är också en stor utmaning för oss att förbättra
miljön och att förbättra livskvaliteten för människor.
Under den här mandatperioden har vi tagit flera
steg för att göra sådana förbättringar, och vi i Miljö-
partiet har legat i i det samarbete som har funnits
mellan Socialdemokraterna, Vänstern och oss.
När det gäller de socialt utsatta har vi gjort sats-
ningar för att motverka diskriminering, bl.a. genom
att satsa på regionala diskrimineringsombudsmän,
och nu i år kommer det att införas klausuler mot
diskriminering vid offentlig upphandling.
Vi har gjort en stor satsning på barnen, en väldigt
viktig satsning, med alltifrån höjda barnbidrag och
införande av en pappamånad till en höjning av garan-
tinivån i föräldraförsäkringen. Vi har gett ökade re-
surser till den offentliga sektorn och därmed också till
vården och skolan. Vi har gett rätt för barn till ar-
betslösa och föräldralediga att gå i förskola. Vi har
också gjort satsningar för att förbättra pensionärernas
situation. Ett högkostnadsskydd i tandvården för äldre
kommer att införas. Vi har också satsat på studentbo-
städer.
När det gäller livskvaliteten finns det två för oss
oerhört viktiga åtgärder. En har vi delvis fått igenom,
och det är friåret, att en person har rätt att ta ledigt i
tre till tolv månader och få en ersättning av staten om
en arbetslös går in på den arbetsplatsen. Det här är
något som vi vill införa i hela landet och inte bara i de
tolv kommuner där det redan är infört.
Vi tror också - här har vi inte kommit överens
med våra samarbetspartier - att den viktigaste åtgär-
den för förbättrad livskvalitet är arbetstidsförkortning.
Det är något som vi fortsatt kommer att kämpa för.
När det gäller det ekologiskt hållbara samhället
och miljön har det hänt väldigt mycket. Vi har tre-
dubblat miljöanslagen, t.ex. anslag för ökat skydd för
biologisk mångfald, anslag för att förorenad mark ska
kunna saneras, anslag för att motverka klimatföränd-
ringar m.m.
Vi har under mandatperioden också påbörjat en
skatteväxling som ska fortsätta. Vi har halverat mom-
sen på resor med tunnelbana och bussar. Vi har sett
till att stimulera så att den bilpark som går på förnyel-
sebara bränslen ska öka. Vi ska göra stora satsningar
på järnväg. Och vi har gjort satsningar på ekologiskt
byggande.
Det här är en hel del av den politik som har kun-
nat genomföras delvis på grund av att Miljöpartiet har
prioriterat de här frågorna. Vi är delvis nöjda, men
inte fullt nöjda, med den politik som har förts. Det
finns fortfarande väldigt många människor som är
utanför samhället, och klyftorna i samhället ökar.
Väldigt många har fått det bättre, men inte alla. Där-
för finns det fortfarande mycket jobb att göra.
Det som jag kommer att ta upp nu är en fråga som
vi tror är en av de viktigaste frågorna för framtiden,
och det är sjukskrivningarna.
I morse såg jag på TV en LO-utredare som sade:
Människor är inga maskiner. Människor behöver
återhämtning. Det är helt rätt. Människor är inga
maskiner. Människor i dagens Sverige blir alltmer
stressade. Hälften av svenskarna svarar att de är stres-
sade när de kommer hem från jobbet, och de långva-
riga sjukskrivningarna har ökat med ungefär 20 % de
senaste två åren. 16 % har sökt läkarvård på grund av
stressen.
Kvinnor är mer stressade än män, delvis för att de
också känner ett större ansvar för hemarbetet och
barnen. Det finns alltså könsskillnader. Det finns
diskriminering, kan man säga, som gör att kvinnor
faktiskt är mer sjukskrivna och känner sig mer stres-
sade. Det här är något som vi måste ta tag i. Kvinnor
är också mer utsatta för stress för att de har mindre
makt och färre belöningar än män på sina jobb. Det
gör dem mer påverkbara för stress. Män lyckas fak-
tiskt, för att de inte har samma ansvar hemma, i större
utsträckning minska sin stress.
Det finns flera orsaker till sjukskrivningsnivåerna.
Det här är en väldigt komplex fråga, och jag tycker
inte om enkla beskrivningar av varför folk är sjuk-
skrivna. Det kan handla om sådant som alla de omor-
ganisationer vi har sett, nedskärningarna vi såg i
början av 90-talet och den personalbrist som fanns
som gjorde att många fick jobba väldigt hårt. Det kan
vara brist på kontroll över arbetet, brist på uppskatt-
ning och personlig utveckling och också attityder och
organisationer som är utformade med mannen som
norm och kvinnan som avvikelse.
Det här är också problem som många invandrare
upplever. De blir också mer stressade för att de har
invandrarbakgrund - av samma skäl som kvinnor blir
mer stressade och mer sjukskrivna. Det här är en
oerhört stor fråga. Kostnaden för sjukskrivningarna är
enorm, och vi måste ta tag i det här.
Vi har ju ett åtgärdsprogram i samarbetspartierna,
ett elvapunktsprogram för att ta tag i sjukskrivningar-
na. Men vi tycker inte att det är nog. Jag har först en
fråga till de borgerliga partierna: Hur ska ni komma
till rätta med sjukskrivningarna? Ni pratar mycket om
det, men har ni något åtgärdsprogram? Stöder ni
förslaget, som jag tror är väldigt farligt, om att ar-
betsgivaren ska betala sjuklönen under en längre
period? Det tror jag kommer att leda till att fler ham-
nar helt och hållet utanför arbetsmarknaden. Det
kommer att minska sysselsättningsnivån i Sverige
eftersom ett antal människor inte kommer att bli at-
traktiva på arbetsmarknaden. Är det så att ni vill sän-
ka kostnaderna för sjukskrivningarna, med tanke på
era skattesänkningar, genom att minska ersättningsni-
vån när man är sjukskriven?
Vi tycker inte att det elvapunktsprogram vi har är
tillräckligt. Vi vill dessutom att man ser till att jobba
mer med förebyggande hälsoarbete och att man bred-
dar hälso- och medicinbegreppet. Vi vill lyfta upp
matens, motionens, det själsliga välbefinnandets och
alternativmedicinens betydelse för hälsan. Vi vill
också se till att satsa på ett friår för hela landet, inte
bara i de tolv kommuner som just nu har ett friår och
där de människor som tar ut ett friår faktiskt kommer
att orka med arbetslivet under en längre tid. Vi vill
också satsa på en arbetstidsförkortning. Vi tror att en
arbetstidsförkortning är nödvändig för att minska
stressen och sjukskrivningarna i vårt samhälle.
Sedan vill jag ta upp en annan aspekt, där vi inte
är helt nöjda. Det finns fortfarande grupper som är
utsatta. Vi vill förbättra situationen för barnen alltmer
i framtiden men också jobba ännu hårdare för att
minska diskrimineringen. Det är en oerhört oroande
utveckling i samhället att klyftorna ökar. Enligt LO
har den ekonomiska jämställdheten inte blivit bättre. I
dag tjänar en person ur makteliten i Sverige tolv
gånger mer än en industriarbetare. Även här har vi en
brist på jämställdhet. De flesta i makteliten är män,
vita män över 50 år. Andelen kvinnor är knappt 14 %
och andelen invandrare är ännu lägre.
Samtidigt ställer näringslivets toppar krav på sina
anställda att hålla nere lönekraven för att rädda
svensk låginflationspolitik. Samtidigt höjer näringsli-
vet sina egna löner mycket kraftigt. Det är en utveck-
ling som inte är hållbar och som måste vändas. Här
undrar jag: Hur ser de borgerliga partierna på detta?
Är det bra med de ökande löneklyftorna eller är det
något som också ni vill agera politiskt för att föränd-
ra? Är det någon skillnad mellan vad Moderaterna
och Centerpartiet tycker?
Det finns väldigt mycket att göra. Miljöpartiets
politik framöver kommer att fokuseras på att minska
sjukskrivningarna, att minska segregationen i sam-
hället, att minska diskrimineringen och att utforma
samhället så att barn och äldre får det bättre.
Vi vill också fortsatt satsa, för det finns stora be-
hov av det, för en bättre miljö. Vi har stora miljöpro-
blem framför oss som vi måste vidta ännu fler åtgär-
der för att möta. Det är växthuseffekten. Det är ut-
fiskningen av torsken i exempelvis Östersjön. Det är
algblomningen som fortsätter. Vi vill också fortsatt
satsa på en solidarisk internationell politik med både
ökat bistånd och en annan internationell syn på hur
handelspolitiken ska ses över. För det handlar inte
bara om att ge bistånd. Det handlar om att ge utveck-
lingsländer en reell möjlighet att utveckla sina eko-
nomier och att göra det utan att förstöra sina ekolo-
giska och sociala förutsättningar.