Fru talman! Så länge vi har det nuvarande jord-
brukspolitiska systemet, och det tror jag att vi får leva
med rätt länge, måste detta ha ett regelverk. Detta
regelverk måste skötas av någon, och det måste också
kontrolleras.
Vi har ju sett de olika skandaler som har skett,
som till slut ledde till att kommissionen tvingades att
avgå. Det som kom fram var kanske lite perifert, men
det stora ligger ju på jordbrukets område. Det som
blev fel i arbetet med pengarna - jag vill inte säga att
det var medvetet, för det kan ha varit både medvetet
och omedvetet - ligger ju på jordbrukets område. Det
är därför som kontrollen skärps. Det drabbar också
Sverige, även om vi kanske tycker att vi sköter oss.
Men vi får också öka vår byråkrati för att kunna ha en
skarpare kontroll. Är det så att det blir fel, drabbas vi
därmed av sanktioner och stora kostnader.
Dessvärre är nog mitt besked att de 50 miljonerna
är omöjliga att dra in, i varje fall om man skall dra in
dem från Jordbruksverket.
Kompetensfrågorna är väldigt viktiga. Det finns i
landsbygdsutvecklingsprogrammet en del som heter
kompetensutveckling. Det finns också utvecklat i det
program som har skickats ned till Bryssel. Därutöver
vet vi att Folkpartiet i sin motion och i sin reservation
vill att lantbruksskolorna ska omvandlas till någon
typ av företagarskolor. Det ligger säkert många goda
tankar i det, för de gamla lantbruksskolorna behöver
göras om. Men nu ska vi också komma ihåg att på
många håll har de gjorts om till naturbruksgymnasier.
Det är också en god tanke i det. Men detta ligger
utanför mitt kompetensområde, så jag kanske inte ska
uttala mig mer om det.