Fru talman! Jag hörde förut att Inge Carlsson
tyckte att det var väldigt trevligt med de här sena
kvällarna och nätterna med representanter för Miljö-
partiet och Vänsterpartiet. Jag har inget emot sena
sittningar. Det är inte det som är bekymret. Bekymret
är den politik som regeringen faktiskt står för, och
som det i dagsläget saknas förutsättningar att komma
överens om i och med att den leder till en utarmning
av svenskt lantbruk och svensk landsbygd. Det är ju
ett faktum, och det vet Inge Carlsson.
I sitt tidigare angrepp talade han också om det här
med skatten, att här har regeringen vid ett flertal till-
fällen lovat skattesänkningar. Ja, det har man verkli-
gen gjort. Man har lovat det nästan hur många gånger
som helst. Och vad får vi nu från den 1 januari? Vi
får en skattehöjning. Sedan kompenseras det lite
senare med elbeskattningen, men Inge Carlsson vet
att det är en liten del i förhållande till de andra delar-
na, där ni höjer skatten.
Inge Carlsson sade också tidigare att vi tävlade
om böndernas gunst. Ja, det kan man inte anklaga
Inge Carlson för att göra, det ska ärligt sägas. Inge
Carlsson står ju för en politik som definitivt inte ska-
par förutsättningar för lantbruksföretagen att känna
att de har rättvisa och lika konkurrensvillkor och att
de kan slåss just på de här rättvisa villkoren. Inge
Carlsson, som annars talar om rättvisa: Varför inte på
det här området också? Svenska bönder vill inget
annat än rättvisa.
Inge Carlsson var inte glad över att få presentera
Kristdemokraternas politik, men det står honom fritt
att göra det. Jag har inget emot att han gör det nästa
år igen. Det är klart att om han genomgår en sinnes-
förändring kan vi göra upp om en politik om baserar
sig på grundtankarna i vår hållning. Då kan vi också
sitta på kvällar och nätter och komma överens. Då
tror jag att det är fler bönder i Sverige som skulle bli
glada.