Fru talman! Jordbruksministern försöker lägga an-
svaret för hur verkligheten ser ut i jordbruksnäringen
och för hur stämningsläget är på oppositionen. Jag
tycker att det är fel att på det sättet försöka fly undan
sitt ansvar. Regeringen har ledningen över hela lan-
det, och då är det också den som ansvarar för den
samlade jordbrukspolitiken.
Jag behöver inte säga någonting när jag är ute och
träffar bönder. Det är de själva som vill tala om hur
verkligheten ser ut, hur deras kalkyler för gårdarna
ser ut och vilka felaktigheter som de anser finns i den
förda politiken.
Min uppgift är också att försöka ingjuta mod och
framtidstro, men vad det handlar om är att man borde
lägga om politiken så att bönderna får känna signalen
från regeringen att den uppskattar landets lantbruka-
res insatser, att vi har en miljömedveten jordbruksnä-
ring som satsar på djurskydd. Regeringen borde för-
stärka detta för att se till att vi kan behålla den svens-
ka livsmedelsproduktionen.
I dag uppfattar man ingen sådan signal. Men rege-
ringen kanske ser detta samband genom den förda
politiken. I Finland och Norge backar regeringarna
upp näringen, stöttar den och ger den en rättvis chans.
I Sverige har man inte samma politik. Det är kanske
därför som lantbrukarna inte är lika glada här som de
är i de andra länderna.
Det är klart att jag vill vara med och utforma
miljöprogrammen. Jag sitter i opposition och har då
inte möjlighet att vara det. Jag hade nyss en debatt
med Inge Carlsson. Det är klart att jag kan ställa upp
på kvällar och nätter om vi är överens om huvuddra-
gen för ett bra program. Men vi som är folkvalda har
ingen möjlighet att delta i detta arbete, fast vi kom-
mer ju senare att få ta ansvar för alla brister.
Sedan blir vi lite oroliga när ministern säger att
man ska öka administrationen för det nya miljöpro-
grammet och att det då behövs mera pengar. Kommer
det att bli lika krångligt som det nuvarande? Ett av
syftena var ju att det skulle bli ett förenklat program.