Fru talman! Jag vill börja med att tacka Socialde-
mokraterna och Miljöpartiet i utskottet och även
jordbruksministern för samarbetet med betänkandet,
budgeten och skrivelsen om ett hållbart jordbruk.
Det är ett väldigt bra betänkande som vi har att
fatta beslut om i dag. Det är riktigt kul att få stå här
och försvara det. Betänkandet består ju inte av sida
upp och sida ned av Vänsterpartiets politik, men det
innebär några väsentliga steg i den riktning som vi
vill att jordbrukspolitiken ska ta. Det är dessa steg
som jag framför allt tänker tala om i dag.
Först vill jag säga något om de utmaningar som vi
står inför i jordbrukspolitiken. Det har väl inte und-
gått någon här att det för tillfället pågår ett masto-
dontarbete inom miljöpolitiken. Ett antal olika utred-
ningar pågår. Målsättningen är att sy ihop en miljö-
politik som innebär att de stora miljöproblemen ska
vara lösta inom en generation. Det är ett riktigt mas-
tigt arbete. Jordbruket är en viktig del i det arbetet
genom att det både bidrar till flera av miljöproblemen
och samtidigt bär på flera av lösningarna.
Det är en av de stora utmaningarna för svenskt
jordbruk under de närmaste seklen, att man ska lösa
sina miljöproblem och samtidigt vara en viktig motor
i omställningen till en hållbar utveckling. För att
lyckas med den här utmaningen krävs det att vi vågar
ta tag i jordbrukets systemfel. Vi kan inte nöja oss
med att behandla symtomen. Vi måste gå till roten
med problemen.
Jordbrukets största miljöproblem i dag handlar om
hur djurhållningen är separerad från växtodlingen.
Djuren är koncentrerade till vissa gårdar och vissa
områden. Andra gårdar eller hela bygder saknar helt
och hållet djur. Jordbruket är beroende av handels-
gödsel för sin näringsförsörjning, eftersom det i ett
sådant odlingssystem inte går att uppnå ett kretslopp.
Detta odlingssystem innebär också ett ökat beroende
av bekämpningsmedel. I en balanserad växtföljd med
vall är behovet av ogräsbekämpning betydligt mindre
än i ensidiga växtföljder. Det är svårt att göra någon-
ting åt det här problemet, och det tar tid. Den motsatta
processen, den mot ökad specialisering och ökat ke-
mikalieberoende, har pågått i ungefär fem decennier.
Om vi har de tidsperspektiven på den omställning
som vi har framför oss tror jag att vi kan åstadkomma
en hel del betydligt fortare. Detta är den långsiktiga
målsättningen, som vi hela tiden måste ha i bakhuvu-
det när vi formar jordbrukspolitiken.
Jag ska återgå till dagens betänkande. Jag har re-
dan sagt att vi nu tar flera steg i rätt riktning i och
med det betänkande som behandlas i dag. Jag tänkte
ta upp några av de stegen.
Det viktigaste i det här betänkandet är lands-
bygdsförordningen. Det handlar om 25 miljarder
kronor, fördelade på sju år, som ska användas framför
allt till miljöinsatser och till att bevara jordbruk och
öppet landskap i hela landet. Den innehåller satsning-
ar på ekologisk odling, biologisk mångfald, minskat
växtnäringsläckage, kompensationsbidrag till mindre
gynnade områden och ett särskilt stöd till Norrland.
Mycket känns igen sedan tidigare, men några avgö-
rande förändringar har gjorts.
Den ekologiska odlingen ska fortsätta att öka. Den
utgör själva motorn i miljöanpassningen av svenskt
jordbruk och är en stark drivkraft för att även det
konventionella jordbruket ska ta tydliga steg mot ett
mer hållbart nyttjande av jorden. Den målsättning
som föreslås i skrivelsen och i betänkandet är att
20 % av arealen ska odlas ekologiskt år 2005. Det är
ett steg på vägen mot ekologiska lantbrukarnas för-
slag om 30 % år 2010. Det är ett mål som vi mycket
väl kan nå. Stödet till den ekologiska odlingen kom-
mer därför också att öka rejält under de närmaste
åren. När vi når målet räknar vi med bidrag till eko-
logisk odling på ungefär 650 miljoner om året.
Stödet för bevarande av biologisk mångfald har
gjorts om och förenklats en del. Vi räknar också i det
här fallet med att insatserna kommer att öka under de
närmaste åren till en slutlig nivå på ungefär 850 mil-
joner om året.
För att bidra till ett minskat växtnäringsläckage
har vi två olika strategier. Den ena handlar om
skyddszoner, anläggande av våtmarker, fånggrödor
och vårplöjning. Det är insatser i det konventionella
jordbruket. Till detta har vi räknat med en satsning på
runt 100 miljoner om året under den här perioden.
Den andra strategin handlar om det generella stödet
till vallodling. Den här frågan har inte varit helt kon-
fliktfri inom majoriteten. Å ena sidan är det en dyr
ersättning. En del betraktar det som ett rent inkomst-
stöd och hävdar därför att det inte ska finnas med i
miljöstödsprogrammet. Å andra sidan handlar det om
just de strukturella frågor som det är så viktigt att
göra något åt för att man ska komma åt de systemfel i
svenskt jordbruk som jag tidigare talade om: Var ska
vallodlingen och djuren finnas? Det senare argumen-
tet har gjort att vi i Vänsterpartiet har hävdat att vi
måste hålla öppet för en eventuell förlängning av
vallstödet, även i områdena utanför stödområdena.
Detta har vi nu kommit överens med Socialdemokra-
terna och Miljöpartiet om. År 2002, när de nuvarande
generella vallstöden går ut, kommer vi att göra en
översyn av miljöstöden och överväga om det behövs
ett förlängt vallstöd och se hur det i så fall ska utfor-
mas. Det är en fråga som vi får komma tillbaka till.
Utöver det här finns kompensationsbidragen till
de mindre gynnade områdena kvar i samma storlek
som tidigare. Även stödet till Norrlandsjordbruket
finns kvar. Totalt är dessa stöd på ungefär 900 miljo-
ner om året.
Förutom det jag nu har nämnt finns det flera andra
saker: kompetensutveckling, investeringsstöd, start-
stöd osv. Det är också viktiga delar för ett heltäckan-
de program.
Jag kan inte låta bli att kommentera de borgerliga
partiernas något disparata reservationer på området.
Det gäller framför allt Centerns och Kristdemokrater-
nas förslag till anslagsökningar, som de andra två
borgerliga partierna inte har. Det är säkert i något
slags vällovligt syfte som Centern och Kristdemo-
kraterna föreslår att vi ska plussa på budgeten när det
gäller miljöstöden med 700 respektive 550 miljoner
kronor. Men jag frågar: Till vad vill ni använda peng-
arna? Det framgår inte särskilt tydligt av era reserva-
tioner eller särskilda yttranden. Ni vill ha kvar RE-
KO-stödet. Ni vill ha stöd till avbrottsgrödor, dvs.
oljeväxtodlingen. Det kanske kan kosta ett par hundra
miljoner. Men jämfört med majoritetens förslag har ni
ändå 400 miljoner respektive en kvarts miljard om
året över. Ni kanske kan strö ut pengar lite här och
där, men nog förtjänar skattebetalarna en något bättre
redovisning av vad ni vill använda våra gemensamma
pengar till.
För mig framstår det som om dessa två partier vill
visa sin goda vilja att stödja jordbruket. Men deras
oförmåga att komma med konstruktiva förslag är
knappast något som gör de svenska bönderna gladare,
för att besvara Dan Ericssons fråga.
Moderaterna har, vad jag har förstått, inte några
ytterligare pengar att dela ut. Ändå vill ni införa nya
stöd. Hur ska ni finansiera dem? Vad vill ni dra ned
på? Vill ni inte att vi ska nå målen när det gäller den
ekologiska odlingen? Jag hade önskat en del kon-
struktiv kritik i vårt arbete med landsbygdsförord-
ningarna. Men jag kan inte hitta något konstruktivt i
det sätt som den borgerliga oppositionen har hanterat
den här frågan på.
Fru talman! Jag vill ta upp en sak till om jordbru-
ket. Jordbrukets miljö- och energiskatter har varit
uppe till diskussion flera gånger. Det har nu, genom
den skatteväxling som Vänsterpartiet, Socialdemo-
kraterna och Miljöpartiet har kommit överens om,
skapats skattelättnader för det svenska jordbruket.
Det innebär en nettosänkning på ungefär 300 miljoner
kronor om året. Tillsammans med de satsningar på
miljöstöd och liknande som vi har gjort är jag överty-
gad om att detta kommer att stärka det svenska jord-
brukets konkurrenskraft samtidigt som vi får en star-
kare utveckling mot ett hållbart jordbruk.
Nu måste vi gå vidare med skattefrågan. Använd-
ningen av kemiska bekämpningsmedel mätt i antal
doser har ökat under hela 1990-talet. Det är en oroan-
de utveckling. Bl.a. därför har majoriteten i utskottet
tagit initiativ till en offentlig hearing om hur vi kan
utforma jordbrukets miljöskatter på ett mer ända-
målsenligt sätt. Bekämpningsmedelsskatten är ett
avgörande styrmedel för att minska användningen av
kemiska bekämpningsmedel. På hearingen kommer
naturligtvis även skatter på konstgödsel och drivme-
del att behandlas. Det ska också ske utifrån målsätt-
ningen att de skatterna ska bidra till att vi når miljö-
målen och samtidigt bibehåller svenskt jordbruks
konkurrenskraft.
När det gäller frågan om bekämpningsmedel
skulle vi i Vänsterpartiet vilja gå längre. Vi anser att
det är fullt möjligt att på sikt helt avveckla de kemis-
ka bekämpningsmedlen. Inte minst den starka ut-
vecklingen av ekologiskt jordbruk visar att det är
möjligt. Alternativen i form av mekanisk och biolo-
gisk bekämpning har en stor utvecklingspotential. För
att gynna detta skulle vi vilja ha en avvecklingsplan
för kemiska bekämpningsmedel i svenskt jordbruk.
En sådan plan måste tas fram i samarbete med jord-
brukets organisationer. Den måste innebära åtaganden
från samhällets sida, och den måste innebära en rejäl
satsning på forskning och utveckling.
Betänkandet tar steg i rätt riktning genom en för-
djupning av de ekonomiska styrmedlen. Men jag vill
ändå yrka bifall till vår reservation, nr 15, om be-
kämpningsmedel.
Vi gör nu viktiga insatser för att bevara ett jord-
bruk i hela landet och för att stärka lönsamheten i
svenskt jordbruk. Frågan är om det räcker. Det är
tveksamt om detta kommer att stoppa strukturratio-
naliseringen i svenskt jordbruk och om det hejdar att
tre mjölkbönder lägger av varje dag. För att hejda den
utvecklingen tror jag att vi måste ta till helt andra
åtgärder. Framför allt krävs det en förändring av EU:s
gemensamma jordbrukspolitik för att man ska åstad-
komma det. Men vi måste också tillämpa den på ett
så bra sätt som möjligt. Vänsterpartiet har motsatt sig
den omfördelning av EU:s arealstöd till förmån för
slättjordbruket som regeringen har beslutat om. Vi
skulle ha velat ha ett ökat anslag till vallensilage på
spannmålsstödens bekostnad. Det här är en fråga som
inte behandlas i det här betänkandet men som ändå är
avgörande för bevarandet av jordbruket i norra Sveri-
ge och i södra Sveriges skogs- och mellanbygder.
Frågan är också om de insatser som görs är nog
för att bevara den biologiska mångfalden och minska
jordbrukets negativa miljöpåverkan. Vi kommer att
ha skäl att återkomma i frågan flera gånger, framför
allt i arbetet med miljömålen.
Nu har jag pratat om valda delar av jordbrukspo-
litiken. Mycket återstår i betänkandet, bl.a. att bud-
getpropositionen innehåller steg i rätt riktning vad
gäller djurskyddet.
På initiativ av Vänsterpartiet och Miljöpartiet tas
frågan om burhållningen av mink upp i budgetpropo-
sitionen. Det vore intressant att här i dag få höra hur
Margareta Winberg avser gå vidare i den frågan.
Vänsterpartiets ambition är att så snart som möjligt få
ett förbud mot burhållning av mink.
Flera av de andra frågor som behandlas i budget-
propositionen kommer vi att få möjlighet att åter-
komma till under våren, t.ex. fisket, forskningsfrå-
gorna och rennäringen. Jag avstår därför från att för-
djupa mig i detta nu.
Jag yrkar bifall till reservation 15 under mom. 22.
Vi har ytterligare en reservation som jag behärskar
mig från att yrka bifall till. I övriga moment vill jag
yrka bifall till utskottets hemställan.