Fru talman! Jag måste först tacka Inge Carlsson
för en alldeles utomordentlig beskrivning av kristde-
mokraternas budgetalternativ vad gäller jordbrukspo-
litiken. Jag hade själv inte tillfälle att så i detalj redo-
göra för det.
Det handlar vidare inte om särintressen före all-
mänintressen utan faktiskt om ifall vi ska ha kvar en
inhemsk livsmedelsproduktion som är miljömässigt
och djurhållningsmässigt bra. Det handlar också om
att vi ska ha kvar en levande landsbygd, och för detta
är jordbruket och primärproduktionen en förutsätt-
ning. Detta kallar Inge Carlsson ett särintresse. Jag
trodde att det var i allas vårt intresse att vi kan produ-
cera livsmedel här i Sverige och att vi har möjlighet
till sysselsättning och boende i hela vårt land.
Vad gäller prioritering i budgeten har kristdemo-
kraterna i sitt samlade budgetalternativ prioriterat
lantbruksnäringen för att vi ska kunna klara konkur-
rensen med omvärlden och för att vi ska kunna ha
kvar lantbruksföretagen här i Sverige. Detta har vi
ställt mot andra saker men definitivt inte mot vården
och omsorgen om våra gamla. Detta vet Inge Carls-
son mycket väl och behöver inte insinuera något
annat.
När det gäller den gemensamma jordbrukspoliti-
ken har vi den grundsynen att vi vill ha en politik som
ger möjlighet att behålla åkermarken runt om i Euro-
pa för livsmedelsproduktion och att vi inte ska för-
sämra Sveriges förhandlingsposition. Vi ska reforme-
ra EU:s jordbrukspolitik, men det ska ske i takt med
omvärlden.
Inge Carlsson svarade inte på min tidigare fråga.
Vad tror Inge Carlsson är orsaken till att bönderna i
Finland och i Norge är mycket gladare än vad bön-
derna är i Sverige? Kan inte Inge Carlsson nu ge en
signal för att glädja Sveriges bönder inför julfirandet?