Fru talman! När det gäller vallstödet tror jag att
Dan Ericsson och jag egentligen är ganska överens
om vilket slags stöd vi vill ha. Det är mycket möjligt
att vi har helt olika syften, men i sak tror jag inte att
vi har någon konflikt. Det som står i betänkandet
tycker jag är en bra skrivning som öppnar möjligheter
till en förlängning av vallstödet på något sätt. Jag
hoppas att det blir ett ändamålsenligt sätt.
Skatterna måste ändå ses som en helhet. Nu tar
kristdemokraterna chansen att hoppa på oss för att vi
höjer en skatt - jag tror att det handlar om 70 miljo-
ner om året som berör bönderna - samtidigt som vi
sänker andra skatter, vilket gör att det totalt blir en
nettosänkning av skatterna för bönderna på 300 mil-
joner om året. I det läget plockar man ut just den lilla
höjningen, bara för att ha något att hacka på. Man kan
förstås se på olika sätt på hur man vill hantera den här
debatten.
Faktum är att vi sänker skatten för svenska bönder
med 300 miljoner om året fr.o.m. år 2001. År 2000
blir skattesänkningen inte lika stor, men det blir ändå
en skattesänkning.
Sedan går vi vidare med miljöskatterna. Vi behö-
ver utforma dieselskatten, handelsgödselavgiften och
bekämpningsmedelsavgiften på ett mer ändamålsen-
ligt sätt för att nå miljömålen och för att bibehålla
eller stärka svenskt jordbruks konkurrenskraft. Det
går inte att se på de här frågorna som de borgerliga
partierna gör: utan att reflektera över miljöaspekten.
Det här handlar om miljöskatter, och då måste vi se
på miljöaspekterna också.
Sedan gällde det landsbygdsförordningen. Visst,
Dan Ericsson redovisar REKO-stödet och stödet till
avbrottsgrödor. Men han har fortfarande en kvarts
miljard om året över som han inte är tydlig om hur
han vill använda. Överbudspolitik tror jag att sådant
kallas.