Fru talman! Enligt min uppfattning sviker Sveri-
ges regering såväl Sveriges konsumenter som de
svenska bönderna i och med presentationen av årets
budgetförslag. Jag kommer att utveckla detta lite
grann, men jag vill börja med att konstatera att innan
man lade fram budgeten orsakade regeringens passi-
vitet det svenska jordbruket en förlust på kanske
inemot 1 miljard kronor per år, efter regeringens
förhandlingar med EU-kommissionen om det s.k.
landsbygdsprogrammet.
Regeringen misslyckades i sina förhandlingar i
Bryssel, eftersom man inte drev en offensiv linje.
Målet borde ha varit att vi skulle få bibehålla de ra-
mar som förhandlades fram 1994/95 och som för
övrigt låg till grund för Sveriges medborgares ställ-
ningstagande när man gick till val i EU-valet.
I denna del måste regeringen i framtiden höja sina
ambitioner för att klara kommande förhandlingar i
Bryssel. Regeringen borde ha lyssnat på Centerparti-
et, som länge har drivit rättvisefrågorna för Sveriges
bönder.
Det är alltså konstaterat att gamla synder straffar
sig. Sverige skaffade sig ett dåligt förhandlingsläge
vad gäller landsbygdsprogrammet, och det gjorde
man redan 1994. Då slarvade Socialdemokraterna
bort möjligheten att få behålla det stöd som vi har för
närvarande i och med att man inte fullt ut utnyttjade
det stöd som Sverige förhandlat sig till.
Centerpartiet har hela tiden sagt att det stöd som
Sverige är berättigat till måste tas hem, precis som i
alla andra EU-länder. Om vi i Sverige inte håller oss
framme är det något annat land som får mer stöd. Det
snedvrider ju den konkurrens som vi nu har på det här
området än mer till vår nackdel.
Nu får Sveriges bönder och svensk landsbygd lida
för att regeringen inte har lyssnat på Centerpartiet.
EU:s stöd till jordbruket är, som det ibland påstås i
debatten, inga allmosor. Det är en ersättning för vik-
tiga samhällsinsatser som att värna vår miljö och
hålla landskapet öppet.
Sedan kan vi konstatera att man också sviker sina
egna löften när man ur regeringsförklaringen kan
citera att jordbrukets utveckling som näring är en
tillgång i den ekologiska omställningen. Hur ska det
här uppnås, när den svenske bonden tvingas arbeta
med betydligt högre kostnader i form av skatter och
avgifter än t.ex. den danske och den finske bonden?
Svensk jordbruksnäring måste alltså ges ekonomiskt
likvärdiga konkurrensvillkor med de man har i jord-
bruksnäringen i konkurrentländerna.
Jag tänkte i sammanhanget ta upp ett par andra
saker. Först bland dem är att konstatera att regeringen
har valt att skjuta utbetalningen av arealersättningar-
na, motsvarande 3,7 miljarder kronor, framåt i tiden.
Det är mycket beklagligt med hänsyn till det ekono-
miskt ansträngda läge som finns i svenskt jordbruk.
Risken är uppenbar att en del jordbruksföretag
hamnar i en obeståndssituation. Då tänker jag speci-
ellt på dem som driver sin verksamhet i aktiebolags-
form och som har att inlämna årsbokslut per den
31 december. Varje månads förskjutning av utbetal-
ningarna orsakar därtill näringen ett räntebortfall. Jag
uppskattar detta till ungefär 20 miljoner kronor per
månad. Det är mycket pengar för en hårt ansträngd
näring.
Vi har i vår motion föreslagit att staten ska kom-
pensera jordbrukarna för den extra kostnad som nu
uppstår och därtill garantera att de som så behöver
inte måste lämna in avslut för sin verksamhet. Jag
tänker alltså återigen på dem som bedriver sin verk-
samhet i aktiebolagsform. Därav har det blivit intet
från regeringens och utskottsmajoritetens sida.
Jag vill också ta upp att vi är kritiska till att ersätt-
ningen för produktionsbortfallet vid epizootiutbrott
nu reduceras till 50 %. Det innebär en ökad risk för
att icke-seriösa lantbrukare försöker dölja sjuklighet
bland djuren. Centerpartiet anser att det är mer kor-
rekt att utforma ersättningsbestämmelserna så att det
förebyggande arbetet stimuleras. Det måste alltid vara
bättre att satsa på förebyggande åtgärder än att kom-
ma springande i efterhand.
Ersättningsnivåerna bör alltså kopplas till att
djurägare ansluter sig till ett kontrollprogram eller
väljer att avstå från det. Om man gör så bör ersättning
utgå och uppgå till 100 % för en besättning som
drabbas av ett epizootiutbrott.
Så över till konsumentsidan. Jag anser att Sveri-
ges konsumenters möjligheter att handla bra livsme-
del är i fara. Mat tillverkad i Sverige får allt svårare
att konkurrera med produkter som produceras i andra
EU-länder. I många fall är kraven på t.ex. djurskydd,
kvalitet och miljöhänsyn i de länderna mycket lägre
än de krav i har i Sverige. Det kan bevisas av en rad
skandaler som uppdagats vad gäller djurhantering och
djurfoder under senare tid.
Vi är på väg att få in gentekniskt modifierade
livsmedel i våra butikshyllor. Jag är inte säker på att
svenska konsumenter vill ha det. Vi kan konstatera att
i delar av vårt land är den lokala livsmedels- och
matproduktionen hotad. Att de svenska livsmedlen är
på väg att trängas ut från butikshyllorna av livsmedel
från andra EU-länder beror främst på den svenska
regeringens agerande, eller brist på detsamma.
Trots att jordbruksministern och regeringen i öv-
rigt har full vetskap om den mycket pressade situatio-
nen för Sveriges bönder gör man ingenting för att
förbättra det läge näringen befinner sig i. Regeringens
passivitet är inte bara ett problem för Sveriges kon-
sumenter och Sveriges bönder. Det är också ett hot
mot det öppna svenska landskapet och kanske inte
minst ett hot mot de 300 000 människor som är sys-
selsatta inom förädlings- och tillverkningsindustrin
kring den primärproduktion som jordbruket har.
En förutsättning för bra och säkra livsmedel är att
svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri tillåts
att konkurrera på likvärdiga villkor gentemot andra i
den europeiska unionen. Så är inte fallet i dag. Stats-
ministern talar gärna om att jordbruket är en fram-
tidsnäring. Men han och regeringen gör inte särskilt
mycket för att det ska ges förutsättningar för en posi-
tiv utveckling. Regeringens stödpartier Vänstern och
Miljöpartiet är närmast fientligt inställda till alla
förslag som skulle gagna svensk jordbruksnäring.
I riksdagen har Centerpartiet lagt fram konkreta
finansierade förslag att omgående tillföra jordbruket
och livsmedelsindustrin drygt 1,4 miljarder kronor
per år för att förstärka dess internationella konkur-
renskraft. Förslagen, som väl är känt, sammanfaller
med de åtgärder som har föreslagits i den många
gånger omdebatterade Björkska utredningen.
Om vi konsumenter inte ska vara hänvisade till att
köpa mat producerad i andra länder med betydligt
lägre krav på djurskydd och miljöskydd är det hög tid
att vi ger rättvisa villkor till svensk livsmedelspro-
duktion. Rättvisa konkurrensvillkor för Sveriges
bönder är dessutom en förutsättning för att bevara det
öppna svenska landskapet och 300 000 jobb i livsme-
delsindustrin.
Avslutningsvis ett par tre saker. Sveriges bönder
har valt att konkurrera på den europeiska marknaden
med livsmedel som är framställda på ett etiskt och
ekologiskt riktigt sätt. De har ett bra djurskydd och en
produktion som är fri från antibiotika och salmonella.
Det har visat sig vara en framgångslinje. Det är tid att
vi tillsammans hjälps åt att tillvarata och stödja den
produktionen.
Det kan också i sammanhanget konstateras, som
säkert väl är känt, att ungefär 210 av landets 289
kommuner i år igen kommer att tappa människor. De
kommer att fortsätta att göra det så länge vi inte får i
gång motorn på den svenska landsbygden. Den mo-
torn är den svenska jordbruksnäringen. Den motorn
måste tillföras bränsle. Den måste avlastas det extra
skattetryck som den i dag har i förhållande till om-
givningen.
Det finns nu all anledning att konstruktivt verka
för att hitta en lösning som innebär att de skador som
har orsakats under detta år för framtiden minimeras.
Jag vill poängtera att Centerpartiet avser att positivt
medverka för att hitta sådana lösningar.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till
reservationerna nr 14 och 16. Jag står självklart bak-
om alla andra reservationer som bär mitt namn, men
för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till fler.