Fru talman! Vi har nu ett omfattande betänkande
om jordbrukspolitiken, och vi har också rätt många
reservationer i betänkandet som visar på att det finns
tydliga meningsskiljaktigheter i utskottet angående
denna politik. Debatten om jordbruksbudgeten för år
2000 kommer inte bara att ägnas åt rena budgetfrågor
utan också synpunkter på regeringens hantering av
kommande landsbygdsprogram.
Regeringens misslyckande i EU-förhandlingarna
om miljöprogrammet, eller som det nu heter, lands-
bygdsprogrammet, föranledde ju en särskild riks-
dagsdebatt här i september. Som vi minns från det
tillfället innebär det här misslyckandet att Sverige går
miste om flera miljarder från den gemensamma EU-
kassan, pengar som skulle varit till stor nytta för jord-
bruksnäringen och sysselsättningen inom livsme-
delsindustrin.
Det här innebär också att den svenska lantbruks-
och livsmedelsnäringens konkurrensförhållande till
omgivande länder ytterligare försämras och att om-
ställningen till ett mer miljövänligt jordbruk bromsas
upp. I den senare delen, det miljövänliga jordbruket,
blir det ju rätt tydligt nu sedan regeringen fastställt
det program som nu går till Bryssel för godkännande
där man avskaffar REKO-stödet och planerar att
avskaffa det generella vallstödet.
Själva gången vad gäller landsbygdsprogrammet
är också märklig, då regeringen innan riksdagen har
behandlat de olika åsikterna om landsbygdsprogram-
met nu själv har spikat hur programmet ska se ut. Det
här kan ju ha praktiska orsaker, men vi har i den här
delen ett förslag till förändring för framtiden där vi
folkvalda får ett större inflytande över kommande
program. Jag vill därför yrka bifall till reservation 27.
Förutom att regeringen har schabblat bort ett antal
miljarder som jordbruksnäringen är i stort behov av
föreslår nu också regeringen från årsskiftet en ökad
beskattning på jord- och skogsbruket och landsbyg-
den. Detta görs via höjd dieselbeskattning. Under
lång tid har vi hört ett annat budskap från regeringen
och jordbruksministern, nämligen att man skulle satsa
på lantbruket och att man skulle lätta på den extra
skatteryggsäck som Sveriges bönder bär på. Men det
stämmer inte med de förslag som läggs fram.
Att regeringen sedan från juli lättar på elbeskatt-
ningen är bra, men det är ju för sent, och dessutom
höjer man som sagt först skatten. Det blir skattesänk-
ning, ja, men först en rejäl skattehöjning. Det är inte
en sammanhållen och trovärdig politik. Och i denna
del finns det en samlad opposition som enligt reser-
vation 16 vill lätta på lantbrukets skatteryggsäck och
skapa konkurrensneutralitet med omvärlden. Det
handlar om att ge svenskt lantbruk en rättvis chans.
Jag måste ändå fråga: Varför fortsätter ni som före-
träder riksdagsmajoriteten att förvägra lantbruksföre-
tagarna rättvisa spelregler? Det är ju det som denna
fråga handlar om. De vill ha rättvisa och möjlighet att
konkurrera på lika villkor med omvärlden. De vill
inte ha extra favörer, utan det är rättvisa som efterly-
ses. Varför förvägrar ni lantbruksföretagarna denna
rättvisa?
Vid extradebatten i september fanns det ännu
hopp om att de protester som Vänsterpartiet och
Miljöpartiet anfört mot de borttappade EU-medlen
skulle ge någon verkan. Dessvärre ser vi nu hur rege-
ringens stödpartier har ställt in sig i ledet och höjer
skatter - det handlar faktiskt inte om skatteväxling
längre, det har vi sett tydligt i tidningarna - samtidigt
som de accepterar att de borttappade medlen från EU
inte kompenseras.
Vad gäller själva utformningen av landsbygdspro-
grammet, som det nu heter, har vi kristdemokrater
budgetmässigt anslagit medel - över en halv miljard -
för att kompensera detta EU-bortfall. Vi menar att det
inte är Sveriges bönder som ska bli lidande på grund
av regeringens sjabbel. Detta avvisas dock av majo-
riteten, och detta avvisande leder nu till en nedskär-
ning av programmet.
Det konventionella jordbruket har utvecklat en
mycket god kvalitet på både produkter och produk-
tionsmetoder. Och denna utveckling måste fortsätta.
Om strävan är att höja miljöambitionen inom hela
jordbruksnäringen, måste det vara fel att i detta läge
avveckla REKO-stödet, stöd för resurshushållande
konventionellt jordbruk. Det blir ju nu ett faktum med
majoritetens förslag. I Skåne, som jag besökte här-
omdagen, är alltså 60 % av arealen ansluten till RE-
KO, och man har anpassat sig till detta system som
ett led i en miljövänligare produktion. Nu tas det bara
bort. Vad är det för miljöinsats? Vilka signaler skick-
ar det? Vi har kommit en bra bit på väg med ett mer
miljöanpassat jordbruk, men vi måste se till att det
finns resurser så att jordbrukarna själva har möjlighet
att arbeta vidare med sin utveckling för en mer miljö-
anpassad produktion. Att avveckla det stöd som ger
mest effekt vad gäller miljövänligare brukningsmeto-
der måste vara fel väg att gå.
Det är nog väl med satsningen på ekologisk pro-
duktion, men varför ska det gå ut över att vi får en
miljövänligare produktion över hela fältet? Och vad
gäller ekologisk produktion kan man fråga sig varför
det inte utgår stöd för just ekologisk odling i växthus.
Trädgårdsnäringen utgör en viktig del av vår livsme-
delsproduktion. Om vi ska kunna förse våra svenska
konsumenter med inhemska produkter som är produ-
cerade på ett miljövänligt sätt gäller det också att i
denna del klara konkurrensen med omvärlden och ge
den ekologiska odlingen inom trädgårdsnäringen en
skjuts. Och utskottets skrivning i denna del är ingen
lösning på denna fråga.
Vad gäller planerna på avskaffandet av det gene-
rella vallstödet står man ur miljösynpunkt också frå-
gande. Varför? Jag hoppas att utskottets skrivning,
som ger regeringen en fingervisning om att det är
angeläget med fortsatt vallstöd, ska göra att vi får
behålla vallstödet fullt ut.
I samband med uppgörelsen i EU om Agen-
da 2000 fick Sverige möjlighet att inom miljöpro-
grammet ge ersättning för oljeväxtodling. Vår upp-
fattning är att denna möjlighet givetvis ska användas.
Och det är med stor förvåning som jag nu kan notera
att regeringen inte använder sig av denna möjlighet
som man tidigare såg som en förhandlingsframgång.
Jag minns när man kom ut från förhandlingsrummet
och hade fått denna möjlighet. Men sedan använder
man sig inte av den. Var är då den sammanhållna och
konsekventa jordbrukspolitiken?
I övrigt vad gäller landsbygdsprogrammet har vi
presenterat en rad förslag, inte minst vad gäller för-
enklad administration. Och vi har följt upp med ett
antal reservationer i betänkandet. Jag vill bara ytterli-
gare notera ett förslag, nämligen att det bör hållas
öppet för att man ska kunna ansluta grödor som vi i
dag kanske inte ser som angelägna men som ur mil-
jösynpunkt kan vara värdefulla.
Fru talman! I övrigt vad gäller jordbruksbudgeten
har vi från kristdemokraternas sida motionerat om en
rad förslag för att öka jordbrukets konkurrenskraft
och för att underlätta för näringen.
Det handlar t.ex. om en ytterligare satsning på ex-
portfrämjande åtgärder.
Det handlar om en påbörjad återuppbyggnad av
avbytartjänst. Jag vill betona att detta är en social
fråga för många lantbrukare, inte minst för de yngre
som nu ska satsa men som vill ha möjlighet till ett
socialt liv i övrigt. Man kan som ett bra exempel se
på Finlands satsning på avbytartjänst.
Det handlar om att avskaffa kartavgiften.
Det handlar om att vi vill ge kompensation för
ökade räntekostnader på grund av att regeringen har
senarelagt utbetalningarna av direktersättningarna.
Det handlar också om att vi vill ha ett extra Norr-
landsstöd som kompensation för extra kostnader på
grund av kadaverhanteringen.
I vårt förslag har vi vidare gjort satsningar på
trädgårdsnäringen i form av kompensation för växt-
husnäringens koldioxidavgift. Och på skogssidan har
vi betonat att staten måste backa upp näringen med
skogsexpertis på beskickningar utomlands. Vad gäller
hästnäringen kan vi nu av betänkandet konstatera att
regeringen har tagit till sig vårt gamla krav på en
samlad politik för denna näring. Det var inte en dag
för tidigt, och vi ser nu fram mot det utredningsarbete
som ska startas. Vi har i vår budget också anslagit
ytterligare medel till Livsmedelsverket och SLU. Och
när det gäller veterinärverksamheten vill vi ha en
bättre tingens ordning, vilket bl.a. innebär att vi skil-
jer på myndighetsutövning och affärsverksamhet.
Detta var exempel på satsningar som vi vill göra
utöver satsningarna i landsbygdsprogrammet. Syftet
är ju att få en miljövänlig produktion i hela landet och
skapa förutsättningar för jordbruksproduktion också i
skogs- och mellanbygder.
Fru talman! Ideologiskt är vårt synsätt tydligt. Vi
vill skapa förutsättningar för bevarandet av åkermar-
ken med jordbruksproduktion i hela landet. Detta är
en förutsättning för såväl en levande landsbygd som
sysselsättningen inom vår livsmedelsindustri. Därför
måste det nu ske en omläggning av jordbrukspoliti-
ken som kan skapa framtidstro i denna näring och
inom livsmedelsindustrin. Detta är också en förutsätt-
ning för framtidstro över huvud taget på landsbygden.
Utan jordbruk finns det nämligen inte någon lands-
bygd. Det är ett enkelt samband, och det är mycket
giltigt. Vi måste vara mycket tydliga i fråga om detta.
Om vi inte har primärproduktion på landsbygden, då
förlorar vi all övrig verksamhet som är beroende av
detta som en basproduktion. Glöm inte bort detta.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 13 om
inriktningen av jordbrukspolitiken. Givetvis står vi
kristdemokrater bakom våra övriga reservationer i
betänkandet, men för tids vinnande avstår jag från att
yrka bifall till dem.
Fru talman! Avslutningsvis skulle jag vilja ställa
en fråga till utskottsmajoritetens företrädare i debat-
ten och till jordbruksministern. När jag var på ett
lantbrukarmöte i Sjöbo häromkvällen var det flera där
som hade varit i Norge och Finland och konstaterat
att bönderna där var så glada. De bad mig att ställa
följande fråga i denna debatt. Hur kommer det sig att
bönderna i Finland och i Norge är så glada, medan
det är betydligt dystrare i bondeleden här i Sverige?
Ser ni socialdemokrater något samband mellan den
förda jordbrukspolitiken och detta faktum? När vi nu
snart ska fira jul och nyår, skulle ni då inte kunna
göra Sveriges bönder lite gladare? Ta chansen här och
nu och skapa framtidstro och hopp ute i en hårt trängd
näring. Glada bönder gör ju hela landet lite gladare.
Och det är vad vi nu behöver. Jag ser att det redan
skymmer ute nu. Ta chansen och ge en positiv signal
till den svenska jordbruksnäringen.