Fru talman! Gudrun Lindvall är mycket engagerad
i ekologisk odling, det förstår jag. Men man bör inte
rusa fram så fort att man blir förblindad. Det finns
risk för att man skadar den seriösa, fasta samt både
ideellt inriktade och lönsamhetsinriktade produktion
vi har i dag, inte minst på de mindre jordbruken.
Jag är rädd för vad som händer när stora jordbruk
ger sig in av kommersiella skäl. Jag drar mig inte för
att säga att det kan bero på att man vill göra snabba
pengar på grund av att stödnivåerna är höga. Det
värsta som då kan hända är att de reella priserna för
produkterna faller. Och då blir man helt beroende av
stödformer och man kommer att få problem framöver,
så vi vill ha en balanserad utveckling. Jag vill gärna
varna för den uppfattning som Lindvall gör sig till
tolk för.
Det är ju inte konstigt om danskarna exporterar
till Sverige om de inte har en konsumtion som är hög
nog för produktionen. Det är ganska naturligt. Det
tycker jag inte man ska säga något illa om, utan det är
okej.
Med de hårda krav på ekoodling som finns i Sve-
rige tror jag att det tar viss tid innan lantbrukare är
beredda att gå över. Det tar flera år innan de kan göra
detta. Jag är inte heller helt övertygad om att man har
lika hårda krav i Danmark som man har i Sverige.
Gudrun Lindvall antydde också i sitt förra inlägg
att man nu börjar kunna kombinera vissa delar med
ekoodling på konventionella gårdar. Det är inte så
enkelt som det låter. Det kan leda till fusk i systemet,
och det är mycket allvarligt om det blir så.
Mot den bakgrunden tycker jag att en försiktig
linje är vettig. Forskning är viktig, liksom en utveck-
ling i takt med marknaden. Man måste ha en säkerhet
om man ska ge sig in på detta system.