Fru talman! Det som ministern avslutade med in-
nebär ändå att det känns lite oroligt. Vi noterade det
också i utskottsbetänkandet att ett av syftena var att
det skulle bli ett renodlat system som var enklare att
administrera och som ger möjlighet för landets lant-
brukare att använda sig av det. Ett av bekymren var ju
att man tyckte att det var för krångligt. Till sist var
det inte ens lönt att försöka anstränga sig för att få ut
dessa ersättningar. Så får det inte bli igen.
Jag tycker ändå att det är lite alarmerande att mi-
nistern ska göra alla ansträngningar som går för att
försöka se till att det hela inte blir försenat och att det
inte blir problem med administrationen. Det skulle
också ge signalen att detta inte är en bra politik.
Återigen angående stämningsläget bland landets
lantbrukare: Självklart ska vi försöka att lyfta fram
det som är positivt. Vi har ett bra koncept för svenska
livsmedelsprodukter: miljömässigt och djurskydds-
mässigt bra produkter. Men då måste man också få
chans att komma ut på en exportmarknad och chans
att producera livsmedel hemma i Sverige.
Jag undrar om ministern har ett bra svar på frågan:
Hur kommer det sig att vi nu tappar ett antal lantbruk
varje dag, och det rör sig dessvärre om de mindre
lantbruken? De som avgår från näringen känner ju
inte denna framtidstro. Varför kan inte ministern nu i
dessa sista skälvande dagar av detta årtusende försöka
att ge lite nytt mod och inspiration genom att lägga
fram ytterligare förslag som kan möjliggöra ett bibe-
hållande av jordbruksproduktionen med de kvalitets-
krav som vi har? Det är detta som näringen och de
enskilda lantbrukarna behöver nu.