Fru talman! Av det föregående replikskiftet fick
man åtminstone klart för sig att samsynen i socialför-
säkringsfrågor inom den nya majoriteten var en aning
bristfällig, om man uttrycker det så. Man tycker pre-
cis tvärtom.
Jag begärde egentligen replik för att kommentera
frågan om den breda utredningen respektive grund-
trygghetsfrågan sedd ur ett försäkringsperspektiv.
Vad gäller en bred utredning kan man naturligtvis
vara för eller emot. Och man kan förstås ändra upp-
fattning, som Miljöpartiet har gjort. Dock verkar
argumentet något bräckligt. I fjol var man ju för den
och i år är man mot den. Argumentet för att man nu
är mot den är, som vi hörde alldeles nyss, att man inte
tycker om pensionsreformen. Men den var väl ändå
känd, får man tro, för ett år sedan. Så det är väl något
annat som har hänt på den här punkten. Möjligen kan
det ha att göra med detta breda samarbete.
Den andra punkt jag ville ta upp gäller just frågan
om grundtrygghet, standardtrygghet, försäkringar och
avgifter. Om jag förstår Miljöpartiets politik och vad
Kerstin-Maria Stalin har sagt här rätt så vill man
sänka ersättningen till dem med medelhöga och något
högre inkomster. Fast de skall fortsätta att betala
samma avgift. Den besparing som Kerstin-Maria
Stalin pekar ut är alltså såvitt jag förstår helt och
hållet en fråga om att införa ökade marginaleffekter
eller ökade skattekilar. Har jag förstått det rätt?