Herr talman! Bo Könberg gör om samma bravad
som i förra replikrundan genom att ställa fyra frågor
som skall besvaras på två minuter. Han inser säkert
att det inte går att få ett fullödigt svar på två minuter.
Vi får kanske ta den saken lite enskilt.
Vad gäller att bringa klarhet i detta med den gene-
rella välfärdens principer och det som är allmänt
accepterat bland människor och svensken i gemen
tycker jag att det ändå finns anledning för Bo Kön-
berg att ta till sig det här. FINSAM, SOCSAM eller,
som nu, FRISAM innebär verkligen möjligheter för
de olika aktörerna att agera. Bo Könberg är ju väl
bevandrad i de här systemen och har säkert också läst
Egon Jönsson-utredningen. Egentligen är det kanske
inte mera pengar som behövs, utan det handlar fak-
tiskt om att vi lär oss att samarbeta på central, regio-
nal och lokal nivå. Bo Könberg känner säkert också
till Socialstyrelsens yttrande om att vi politiker kan-
ske inte alltid är de som är föregångsmän inom det
här området. Litet grann var vi ju faktiskt proppar i
arbetet med att se till att de lokala aktörerna fick en
möjlighet att agera. Detta får anses vara ett svar på
Bo Könbergs fråga i den delen.
När det gäller närståendepengarna har jag den
största respekt. Det är inte bara Folkpartiet utan också
andra partier som lyfter fram de här frågeställningar-
na. Det finns alltid anledning att i så viktiga frågor
som de vi nu talar om rakt över ta till sig detta. Man
kan dock inte bara lova ut den ena förmånen efter den
andra, utan man får se hur utvecklingen blir i sam-
hället, hur ekonomin utfaller, hur statsfinanserna
löper osv. Därefter får man försöka ta in detta väldigt
viktiga område i den generella välfärdens princip.