Herr talman! Vi har nu kommit in på den kanske
viktigaste av de svenska socialförsäkringarna, dvs.
den som rör de äldres ekonomiska trygghet. Jag be-
klagar i och för sig att socialförsäkringsminister Maj-
Inger Klingvall tydligen inte har tillfälle att vara med
oss under denna diskussion, vilket kunde ha varit bra.
I det gamla pensionssystemet fanns det många
stora brister. Jag tror att de allra flesta numera är
överens om det. Men debatten var lång innan den
ledde fram till en ganska bred medvetenhet om att det
behövde göras någonting åt det gamla pensionssys-
temet. Det är skälet till att riksdagen vid några tillfäl-
len, nu senast i somras, har tagit ställning i en mycket
bred majoritet till förmån för ett nytt pensionssystem.
Det kommer att sättas i sjön successivt fr.o.m. den
1 januari nästa år. Vissa delar har redan börjat tilläm-
pas, såsom avsättningen till framtida premiereserver,
som sattes i gång redan 1995.
Huvudprinciperna i det nya pensionssystemet är
relativt lätta att förstå och ta till sig, att vara för eller
emot. Det är nämligen principen att det skall finnas
en livsinkomst som räknas, att det kan tillkomma
vissa tillägg om man exempelvis har haft hand om
barn, att det skall vara en följsamhet mellan vad som
händer i samhällsekonomin och pensionerna, men
också en följsamhet efter vad som händer med me-
dellivslängden, dvs. om det är mer sannolikt att den
kommer att fortsätta att öka kommer detta att påverka
pensionen.
För en så här stor reform krävs det förstås också
omfattande övergångsregler, med tanke på att många
människor som befinner sig mitt i livet eller t.o.m.
andra hälften av yrkeslivet inte har så många år kvar
fram till pensionstillfället och under yrkestiden inte
kan påverka sin pension.
För oss liberaler är ett viktigt inslag i det nya sys-
temet att vi till sist kunde komma överens om att
införa ett inslag av sparande i detta, de s.k. premiere-
serverna. Vi är i det stora hela mycket nöjda med det
nya pensionssystemet. Även om det förstås har inne-
hållit kompromisser mellan fem partier tycker vi att
socialliberala värderingar har fått mycket genomslag i
det nya systemet.
Herr talman! Jag tänkte ta upp en fråga som inte
har direkt med det nya pensionssystemet att göra,
nämligen frågan om änkepensionerna. Där är det
tyvärr så att en majoritet i denna kammare för några
år sedan beslutade om helt nya regler för den s.k.
inkomstprövningen i samband med änkepension.
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöparti-
et har stått bakom en av de mest orättfärdiga föränd-
ringar i svenska socialförsäkringar som någonsin ägt
rum. Med kort varsel har flera tiotusentals änkor
drabbats av mycket stora minskningar av inkomsten, i
flera fall upp till 3 000-4 000 kr i månaden.
Vi har kritiserat det här från det tillfälle då riksda-
gen började ta ställning till de här frågorna och före-
slagit gång på gång, och även i år, att beslutet skall
upphävas och att de regler som fanns före den 1 april
1997 skall återinföras.
Herr talman! Den socialdemokratiska regeringen
har många gånger berömt sig för den sanering av
rikets finanser som ägt rum under senare år, huvud-
sakligen förlängningen av den s.k. Natalieplanen och
införandet av nya skatter. Men resultatet har utan
tvivel varit det att underskottet i statens finanser har
minskat mycket kraftigt och nästan vänts till ett litet
överskott.
I samband med det utlovade man inför föregående
valrörelse en rad återställare. En av dem diskuterar vi
i dag, nämligen frågan om nivåerna på de vanliga
pensionerna. Man har också utlovat nya stora och
kostnadskrävande reformer. Den mest kostnadskrä-
vande är förstås den s.k. maxtaxan, som innehåller
intressanta inslag men som är en mycket dyr reform.
Regeringen har själv uppskattat kostnaderna till
ca 3 500 miljoner. Kommunförbundet har talat, för-
modligen överdrivet men ändå, om det dubbla belop-
pet.
Om man räknar med det belopp som regeringen
själv använder, ca 3 500 miljoner, är det beloppet
ungefär fem gånger så stort som besparingen på än-
kepensionerna. När man säger att man inte har råd att
återställa änkepensionerna är det ju bara ett annat sätt
att uttrycka att man har gjort en annorlunda priorite-
ring. Man har tyckt att en rad andra saker har varit
viktigare än att återställa änkepensionerna.
Efter hård diskussion, bl.a. med statsministern här
i kammaren, har vi lyckats få socialdemokraterna att
retirera ett steg, och det har gällt de privata pensions-
försäkringarnas effekt på folkpensionsdelen i änke-
pensionen. Det var bra att detta skedde för dem som
gynnades av den förändringen, och det var principiellt
bra. Men man skall veta att detta var en mycket liten
del av den totala besparingen, i storleksordningen
någon procent av den stora besparingen. Besparingen
kvarstår till ungefär 99 %.
Ett av de partier som hårdast har kritiserat det här
beslutet, förutom Folkpartiet, är Vänsterpartiet. Inte
minst deras företrädare i socialförsäkringsutskottet,
Ulla Hoffmann, har personligen kritiserat försämring-
en mycket hårt, i ungefär samma ordalag som bl.a.
jag själv.
Jag skall gärna erkänna att jag trodde att frågan
om änkepensionerna skulle spela en betydande roll i
de samtal som ägde rum efter valet mellan en social-
demokrati som hade försvagats kraftigt av valresul-
tatet och ett vänsterparti som tyvärr hade gått fram.
Jag trodde att den frågan skulle drivas med stor kraft
av Vänsterpartiet. Det är möjligt att så har skett, men
det har varit svårt att se för någon utomstående.
I samband med den kritik som Vänsterpartiet har
fått för att man inte mer kraftfullt har drivit änkepen-
sionsfrågan efter valet, har man från partiets sida
försökt förvirra diskussionen, försökt kasta sand i
ögonen på dem som är intresserade av frågan. Det
gäller inte minst Ulla Hoffmann personligen.
I det nya pensionssystemet kommer det gamla
systemet, med en i princip obeskattad folkpension,
pensionstillskott och särskilda grundavdrag för pen-
sionärer, att ersättas med en beskattad garantipension.
Under hela arbetet med det nya pensionssystemet
i den pensionsarbetsgrupp där bl.a. jag och Ulla
Hoffmann ingick, och sedan dess i Genomförande-
gruppen, har det aldrig varit tal om att försämra för
änkorna i samband med den övergången. Man har
beställt en rent teknisk omräkning från det gamla
systemet till det nya systemet.
Direktiven till den enmansutredning som görs av
förra kanslichefen i socialförsäkringsutskottet, Siv
Helmer, har varit att åstadkomma en sådan teknisk
förändring. I de rapporter som hon har gett inför det
betänkande som kommer i slutet på januari månad
nästa år, dvs. om sex sju veckor, är beskedet att hon
försökt göra det och anser sig ha klarat av det.
I den allmänna debatten, i radio och i tidningsar-
tiklar, har Ulla Hoffmann för att avvända uppmärk-
samheten från Vänsterpartiets svaga agerande under
hösten när det gäller änkepensionsfrågan försökt
hävda att denna tekniska omräkning handlar om en
försämring. Jag har därför, herr talman, en mycket
direkt fråga till Ulla Hoffmann. Det vore bra om jag,
kammaren och riksdagsprotokollet kunde få svaret.
Är det så att det som nu äger rum i samband med
den s.k. övergångsvisa garantipensionen fr.o.m. janu-
ari 2001 är en rent teknisk omräkning och att Ulla
Hoffmann har haft helt fel i sina offentliga uttalan-
den?