Fru talman! Carlinge Wisbergs andra replik visar
att han inte förstod vad jag sade. Det kan bero på mig
eller det kan bero på honom. Jag skall ändå göra ett
nytt försök.
Vi förespråkar i sjukförsäkringen principen att
man skall betala en procentsats på sin inkomst till
försäkringen. Den skall vara oberoende av individu-
ella eller ett mindre kollektivs risker, utan risken slås
ut över hela gruppen. Den skall ge en ersättningsnivå
som i procent är densamma oavsett inkomst. Har man
en låg inkomst får man 80 % av den i ersättning och
betalar motsvarande premie, har man en hög inkomst
betalar man samma procentsats och får ut samma
procentsats som den som har lägre inkomst.
Detta borde inte vara så svårt för Carlinge Wis-
berg att förstå. Däremot kan han tycka annorlunda.
Han kan tycka att även försäkringssystem skall an-
vändas för att fördela om, inte bara mellan friska och
sjuka som systemet är till för, utan även till andra
omfördelningar, t.ex. straffavgifter för dem med höga
inkomster.
Låt mig då skicka med signalen att jag är överty-
gad om att detta är ett kraftfullt sätt att försvaga stö-
det för socialförsäkringarna. Om man vill använda
dem till en mängd andra saker än de är till för kom-
mer man att försvaga uppslutningen bakom dem.
Carlinge Wisberg har missuppfattat helt när han
talar om omfördelning mellan kön. Avgiften är den-
samma i procent oavsett inkomst, och dessutom äger
det rum en omfördelning till dem som ofta är sjuka
från dem som är sällan sjuka.
Till sist frågan om att motverka utslagning. Var
och en kan själv läsa i reservationen att det handlar
om självrisk, att vara fristående, ge incitament och
motverka utslagning. Carlinge Wisberg gjorde kopp-
lingen mellan karensdag och utslagning.