Herr talman! Jag lyssnade med intresse på Ulf
Kristerssons inlägg i dagens debatt. Jag noterade att
han talade oerhört väl om socialdemokratisk väl-
färdspolitik i ett historiskt perspektiv. Uppenbarligen
hände det någonting sedan, jag vet inte riktigt när.
Men det kan ha varit på 70-talet som den socialde-
mokratiska välfärdsmodellen inte längre passade
moderaterna. Om vi å andra sidan skulle gå tillbaka
till riksdagsprotokollen har den socialdemokratiska
välfärdspolitiken alltid kritiserats av högerkrafterna i
riksdagen. Detta var alltså en oerhört märklig histo-
riebeskrivning.
Jag noterade också i Ulf Kristerssons anförande
att det är sällan som man hör den människosyn som
präglar moderat socialpolitik uttryckas så tydligt här i
kammaren. Det handlar verkligen om vi och de, vi
som har de goda förutsättningarna, som har arbete,
som har råd att skaffa oss våra egna system. Vi skall
se till att de, de fattiga och utsatta, skall få sin del,
och det innebär särbehandling och kontroll. Jag har
noterat att det man vill avsätta ytterligare pengar till
att stävja fusk i systemet.
Uppenbarligen kommer den människosyn som
moderaterna står för tydligt till uttryck i den moderata
välfärdspolitiken. Det handlar om ett vi-och-de-
samhällle. En sådan människosyn kommer jag som
socialdemokrat aldrig någonsin att acceptera.
För mig handlar det om att vi människor är lika
mycket värda. Vi skall se till att alla får möjlighet att
klara av sin egen försörjning. Det måste vara det
långsiktiga målet i allt som vi gör, att det skall vara
grundförutsättningen för välfärd. Sedan skall vi ha ett
generellt välfärdssystem som omfattar alla människor
och som vi solidariskt finansierar.