Herr talman! Jag noterar i svaret om taken att
statsrådet och kanske andra inom regeringen funderar
över taken som sådana. Det skall bli intressant att
höra synpunkterna på det. Det är självklart att man i
ett obligatoriskt system kan diskutera var förmånsta-
ken skall ligga. Jag skall inte pressa statsrådet mer på
någon ståndpunkt om detta, eftersom min fråga
egentligen gällde den principiella synen: Är vi över-
ens om - jag tror tyvärr inte att vi är det - att det skall
vara samma förmåns- och avgiftstak oavsett vilket
förmånstak man har?
Den andra frågan gällde de s.k. FINSAM-
försöken. Jag blev inte så där väldigt mycket klarare
på svaret, annat än att statsrådet är för att man skall
använda olika modeller. I början på 90-talet införde
vi i den dåvarande borgerliga regeringen, där jag hade
ansvaret för dessa frågor, en lagstiftning som möjlig-
gjorde FINSAM och som också möjliggjorde att ta
med socialtjänsten, de s.k. SOCSAM-försöken. Den
lagstiftningen har kunnat användas. Jag har förstås
ingenting emot att det görs. Den fråga jag väcker är
varför de lyckosamma FINSAM-försöken, som Soci-
alstyrelsen och RFV har talat mycket väl om och som
alla de län som var inblandade ville behålla, inte får
fortsätta. Man skrev till riksdagen och undrade varför
man inte fick fortsätta med den och varför den skulle
upphöra den gången på nyårsaftonen 1997.
Det hade gjorts flera intervjuer med landstingsdi-
rektörer från socialdemokratiskt styrda landsting. De
hade prövat FINSAM-modellen och undrade varför
de inte fick fortsätta.
Herr talman! Jag förstår att detta kan låta kryptiskt
för den som inte har varit inblandad, men summan är
alltså att de båda ämbetsverk som utredde det hela var
positiva, de som hade arbetat med det var positiva
och ändå läggs det på is i fyra år. Det var bakgrunden
till min fråga.