Fru talman! Rose-Marie Frebran förstörde dispo-
sitionen för mig, och likaså Bosse Könberg. Jag har
suttit och funderat om jag skall börja med det eller ta
det sist, men nu tar jag det först och får det gjort.
Jag vill svara Rose-Marie Frebran att vi i Miljö-
partiet inte alls har tappat orken - tvärtom. Vi har en
väldigt bra ork, och vi har ett väldigt bra förslag till
system. Rose-Marie Frebran, som också har varit med
i ett litet parti en gång i tiden, vet att man får mycket
ork i ett litet parti därför att man måste arbeta så in-
tensivt hela tiden.
Vårt bra förslag vill vi arbeta för. Som jag har
uppfattat det kommer socialförsäkringsutskottet hela
tiden framöver att arbeta för en utveckling. Vi i Mil-
jöpartiet vill naturligtvis göra allt vi kan, inte för att
bakvägen, som Carlinge Wisberg befarar, utan rakt
framifrån arbeta för en grundtrygghet. Här ser det
faktiskt ut som om vi kan få lite hjälp av Centern
också.
Bo Könberg hjälpte mig lite grann, fast det nog
inte var meningen, genom att säga att en så här bred
uppslutning skulle kunna liknas med det som man
kom fram till när det gäller pensionssystemet. Det
tycker jag inte var något bra exempel. Det var inte
tjusigt alls, för det systemet har blivit så kompakt att
det är svårt att sätta sig in i det.
Många har i dag talat om generellt och solidariskt,
men ett system som utesluter stora grupper av männi-
skor kan inte kallas generellt, faktiskt inte heller soli-
dariskt. I nuvarande system skall trygghet och rättvisa
nås genom ersättning av inkomstbortfall. Men i tider
av arbetslöshet är det svårt för många att över huvud
taget ta sig in på arbetsmarknaden och där få tillgång
till trygghetssystemen. Alltfler projektanställningar
tillkommer, och många av de människor som har
dessa anställningar kan genom korta anställningar
inte kvalificera sig. Det s.k. generella systemet, base-
rat på inkomstbortfallsprincipen, är alltså ett system
där man så långt som möjligt höjer eller bevarar väl-
färden för dem som redan har det bra.
När vi i Miljöpartiet talar om generella system
menar vi att de skall gälla för alla. Och när vi talar
om solidaritet menar vi att det som är bra för en indi-
vid eller grupp även skall vara bra för en annan. Vi
tror nämligen att alla tjänar på att alla har det så bra
som möjligt. Det är det som ger social hållbarhet.
Miljöpartiet menar att målet med socialförsäk-
ringarna måste vara att ingen lämnas utanför. De skall
vara baserade på att vi är medlemmar i ett samhälle
och inte på vår position i arbetslivet. Därför vill vi att
socialförsäkringarna skall vara utformade som ett
grundskydd, där förbättrade ersättningar för lågavlö-
nade grupper och personer som står utanför nuvaran-
de system skall bekostas genom sänkta ersättningsni-
våer för medel- och höginkomsttagare.
För att ytterligare säkra försörjningen för dem
som blir beroende av samhällets skyddsnät under
längre tid föreslår vi att man skiljer mellan dem som
blir beroende en kortare tid och dem som behöver en
mer permanent ersättning.
Vi anser också att försäkringen skall bygga på
helhet och inte renodling av problematik. Den skall
samordna sjukförsäkring, arbetslöshetskassa, föräld-
raförsäkring och förtidspension.
Genom vår gröna skatteväxling skulle basbeloppet
för år 2001 öka med 0,5 %, vilket leder till ökade
kostnader inom anslag A 2 med 195 miljoner kronor
för år 2001. Men Miljöpartiets modell för socialför-
säkringssystem innebär också en besparing. Principen
är ett brutet och enhetligt övre tak, vilket ger en be-
sparing med 950 miljoner kronor årligen under åren
2000 och 2001 under anslag A 1.
När det gäller ersättning i form av sjukpenning
och förtidspension beklagar Miljöpartiet att det är en
medicinsk bedömning som till största delen får styra
när det gäller arbetsoförmåga. Vidare vill jag påpeka
att det är synnerligen viktigt med en väl utbyggd
rehabilitering för att förhindra att en sjukdom eller
skada leder till ett varaktigt funktionshinder eller för
att lindra funktionshinder. Människor skall inte sam-
tidigt behöva känna oro över sin ersättning och behö-
va föra en kamp för att få sitt behov av rehabilitering
respekterat. Det är en fråga om anständighet.
Bland förtidspensioneringarna finns i dag en lång-
siktig trend mot fler kvinnor än män bland de pensio-
nerade. Orsaken till detta är inte riktigt klarlagd. Vi
hoppas att en kartläggning kommer att genomföras
och att den kommer att återfinnas i det detaljerade
förslag till reformerat regelsystem för förtidspensio-
ner som skall utarbetas.
Vi i Miljöpartiet vill också utreda frågan om sjuk-
penning för studerande. Även studerande kan behöva
vara t.ex. halvt sjukskrivna av olika sjukdomsorsaker.
Genom vårt förslag till samordning av socialför-
säkringarna genom grundtrygghet och med helhets-
syn skulle även administrationen i de nuvarande sys-
temen slås samman och därmed effektiviseras. Vi
anser att detta är en effektivitet baserad på humanitet,
för den försäkrade slipper enligt vårt förslag slussas
runt mellan ett flertal myndigheter och försäkrings-
former. Därför är vi glada över regeringens förslag att
låta tio områden medverka i ett försök med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjuk-
vård samt socialtjänst.
Jag yrkar bifall till reservation 4, under mom. 2,
principer för socialförsäkringarna. Den handlar om ett
försörjningstillägg i stället för socialbidrag, som
många gånger och för många är ett förnedrande bi-
ståndsinstitut. Jag vill också påminna om vårt särskil-
da yttrande om grundtryggheten.
Med detta, fru talman, tackar jag för mig.
I detta anförande instämde Barbro Johansson
(mp).