Herr talman! Den idé som länge fångade upp-
märksamhet i svensk socialpolitik grundlades utan
tvivel med en stark moralisk kraft. Den fortsatte att
utvecklas i kraft av väldigt god ekonomi. De intel-
lektuella tillkortakommandena blev glasklara när det
inte längre fanns en grundläggande moral och inte
heller nya pengar att stoppa in i systemet.
Jag har lite svårt att förstå varför socialdemokrater
i allmänhet och Maj-Inger Klingvall i synnerhet så
hårt vill surra sig vid masten när det gäller att stoppa
genomgripande reformer i den svenska välfärdspoli-
tiken.
Det finns ju en så sällan berättad historia, som jag
förutsätter att Maj-Inger Klingvall kan mycket bättre
än vad jag kan. Det är arbetarrörelsens historia som
inte alls bygger på att stat och kommun är alla goda
gåvors givare, utan som bygger på att stat och kom-
mun har det yttersta ansvaret medan de allra flesta
människor själva tar ansvar för sig och sitt. Denna
historia handlar om konsumentkooperationens kamp
för hårdare konkurrens, om fristående arbetslöshets-
kassor och försäkringskassor som kollektivt fördelar
risker mellan människor, om att över huvud taget
bygga upp system mellan människor utan att de tror
att saker är gratis eller felfria bara för att kommunen
eller staten tar hand om dessa.
Allt detta finns i Maj-Inger Klingvalls eget partis
historia. Det är en del av en politik som skulle kunna
ligga till grund för en ny reform av svensk välfärds-
politik. Allt var inte perfekt, men jag tror att den
grundläggande tanken, att det som människor kan
sköta själva blir inte bättre för att staten lägger beslag
på det och tar ansvaret ifrån människor.