Fru talman! På tröskeln till ett nytt sekel finns det
anledning att känna såväl framtidstro som osäkerhet
över utvecklingen i världen. Bakom oss ligger två
världskrig och oräkneliga regionala konflikter, kolo-
nialism, folkmord och historiens skamfläck - Förin-
telsen.
Det kalla krigets kramp är över, och demokratin
går framåt i stora delar av världen. Frihandel skapar
förutsättningar för ekonomisk utveckling och jämnare
fördelning av resurser. Människors vardagsintressen
vävs samman över gränser. Säkerhet skapas alltmer
genom samarbete. Sveriges säkerhetspolitiska situa-
tion har förmodligen aldrig varit bättre.
Ändå kan vi inte blunda för hoten och utmaning-
arna. Bristande respekt för de mänskliga rättigheterna
finns i vår värld, liksom massfattigdom, epidemier
och miljöhot. Inbördeskrigen plågar oss, drivna av
förtryck av minoriteter och rädsla för det annorlunda.
Våra egna samhällen kämpar mot arbetslöshet, orga-
niserad brottslighet och ökade klyftor mellan männi-
skor.
I detta läge är det viktigt att ta fasta på de stora
framsteg som gjorts och med kraft ta oss an de uppgif-
ter vi står inför. Det gäller att göra våra egna samhäl-
len trygga och hållfasta, samtidigt som vi måste beja-
ka det internationella samarbetet och solidariteten. Att
aktivt medverka till en vitalisering av samarbetet i
vårt närområde och i Europa samtidigt som vi tar vårt
globala ansvar måste för Sverige vara en självklarhet.
Fru talman! I Norden delar vi historia och kultur
och förstår till stor del varandras språk. Integrationen
är så långtgående att människor kan ta den för given.
Det nordiska samarbetet är en grundval för regering-
ens agerande i närområdet, i Europa och i världen.
Sverige är i år ordförande i det nordiska regerings-
samarbetet. Regeringen vill fördjupa samarbetet med
koncentration på att öka sysselsättningen och förbättra
vår miljö.
Östersjöområdet och Barentsregionen, som under
det kalla kriget präglades av konfrontation, utvecklas i
dag till modeller för samarbete och säkerhet i det nya
Europa. Östersjötoppmötet i Riga och Barentsrådets
utrikesministermöte i Luleå bekräftar den värdege-
menskap som i dag råder. Regionen har möjlighet att
bli ett tillväxtcentrum i Europa.
Barentssamarbetet har lett till ökad kärnsäkerhet,
bättre betingelser för ekonomisk utveckling och fler
kontakter över gränserna.
Östersjösamarbetet tar sig inte bara an de nya
möjligheterna. Det är också ett samarbetet för att
hantera en del av de problem som följt den positiva
utvecklingen i Central- och Östeuropa. Den grupp
som bekämpar organiserad brottslighet fick förnyat
uppdrag vid Rigamötet. Handelsministrarna skall på
svenskt initiativ söka underlätta handelsvillkoren i
regionen för små och medelstora företag. Vid utri-
kesministermötet i juni skall ett förslag till Agenda 21
för att främja en hållbar utveckling i Österjöregionen
antas.
Sveriges insatser för att skapa ett gott grannskap i
närområdet och en framgångsrik EU-utvidgning är
omfattande. I mars lägger regeringen fram sitt förslag
till ett nytt treårsprogram för samarbetet med Öst- och
Centraleuropa. Samarbetet inriktas nu alltmer på att
stödja Estlands, Lettlands, Litauens och Polens med-
lemskap i EU och på att knyta Ryssland fastare till
europeiska samarbetsstrukturer.
För att förverkliga ett integrerat Europa - bortom
historiska, politiska och ekonomiska skiljelinjer -
måste alla berörda stater och organisationer förena
sina ansträngningar. Motorn i denna process är EU
och dess öppnande österut. Vårt beslut nyligen att
inbjuda nya medlemmar var ett stort framsteg för
Europa. Alla kandidatländer är nu med i utvidgnings-
processen, vilket stärker reformarbetet och stabiliserar
demokratin.
Det starkaste motivet för utvidgningen är att
främja säkerheten i hela Europa. Samtidigt bidrar EU-
utvidgningen till ekonomisk utveckling och en god
miljö i dagens och morgondagens medlemsländer.
Vi måste i EU förnya institutionerna och reforme-
ra samarbetet - inte minst på jordbruksområdet - så
att unionen kan fungera effektivt också med nya
medlemmar. För kandidatländerna gäller det att upp-
fylla medlemskapets krav på demokrati, god miljö
samt en väl fungerande marknadsekonomi, förvalt-
ning och rättsväsende.
De baltiska staternas integration i det nya Europa
är ett starkt svenskt intresse. De reformerar nu på ett
kraftfullt sätt sina samhällen för att kunna bli med-
lemmar i EU. Samarbetet dem emellan och med
Ryssland har utvecklats positivt. Den ekonomiska
utvecklingen är imponerande. Regeringen har tagit
initiativ till ett nordiskt program för att stödja balterna
på de rättsliga, polisiära och migrationspolitiska om-
rådena.
Utvidgningen bör gå hand i hand med en utveck-
ling och fördjupning av samarbetet i EU. Samtidigt
som gemenskapen blir större måste den bli ett effek-
tivt redskap för att möta den verklighet Europas med-
borgare står inför, bl.a. hög arbetslöshet, mil-
jöproblem och sociala orättvisor.
Utvidgningsförhandlingar inleds även med Cy-
pern. Fredsansträngningarna förs därmed in i ett kvali-
tativt nytt skede. Det bör stärka förutsättningarna att
äntligen nå en varaktig lösning av den konflikten.
Regeringen vill att EU skall utveckla relationerna
till Turkiet. Landet har ett tydligt medlemskapspers-
pektiv, vilket innebär att vi förväntar oss förbättringar
vad gäller respekt för mänskliga rättigheter, demo-
krati och minoritetsskydd.
Regeringen vill medverka till att EU visar öppen-
het mot omvärlden och ett starkt globalt engagemang.
Den europeiska medelhavspolitiken måste t.ex. i hög-
re grad rymma ambitioner att skapa frihandel på alla
områden, också på jordbruksområdet, samt en bred
satsning på utveckling och kulturell dialog.
Regeringen verkar genom EU för att det multilate-
rala handelspolitiska regelverket inom Världshan-
delsorganisationen, WTO, skall fortsätta att minska
hindren för ekonomiskt utbyte, handel och investe-
ringar.
Införandet av den gemensamma valutan får stor
betydelse för EU, även för de länder som inte deltar
från start. Sverige kommer därför att bidra till att
EMU blir framgångsrikt.
Regeringen arbetar för att möjligheterna i EU:s
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik skall ut-
nyttjas. Amsterdamfördraget har skapat förutsättning-
ar för en fördjupning av detta samarbete, bl.a. genom
förstärkt förmåga att förebygga och hantera konflik-
ter.
EU behöver en mer restriktiv vapenexportpolitik.
Regeringen vill att de riktlinjer som Europeiska rådet
har antagit förtydligas i restriktiv riktning i en uppfö-
randekod. Regeringen verkar också för att kommis-
sionens initiativ om en EU-strategi för försvarsin-
dustrin bl.a. skall leda till mer restriktiva regler för
export av krigsmateriel och ökad öppenhet kring EU-
ländernas vapenexport.
Fru talman! President Jeltsins betydelsefulla besök
i Sverige var en bekräftelse på ett allt intensivare
svensk-ryskt samarbete. Den positiva utvecklingen av
utbytet på alla områden mellan Ryssland och Sverige
bygger på en fördjupad gemenskap mellan våra län-
der.
Besöket utgjorde också en del i strävandena att
knyta Ryssland fastare till det europeiska samarbetet.
Regeringen vill underlätta detta närmande genom ökat
stöd till reformarbetet i Ryssland.
Regeringen uppmanar Ryssland att underteckna
gränsavtalen med Estland och Lettland. Ett sådant
steg skulle ha en förtroendeskapande effekt av stor
betydelse för hela Östersjöområdet.
Det är glädjande att Ryssland framfört konkreta
förslag för att stärka förtroendet och samarbetet i
Östersjöområdet. Regeringen vill fortsätta att diskute-
ra dessa, inte minst vad gäller ekonomi, miljö och
mellanfolkliga kontakter. Regeringen vill bygga ut det
praktiska militära samarbetet med Ryssland inom
ramen för Partnerskap för fred. Däremot avvisar vi
tankar på regionala militära säkerhetsarrangemang.
Ramöverenskommelsen mellan Nato och Ryssland
är en grundsten i det alleuropeiska säkerhetsbygget.
Båda parter har ansvar för att avtalet fylls med kon-
kret innehåll. Hela Europa har intresse av en positiv
och konstruktiv relation mellan Ryssland och Nato.
Detta avtal, tillsammans med en fördjupning av
Partnerskap för fred, bildandet av det Euroatlantiska
partnerskapsrådet och beslutet att inbjuda tre central-
europeiska länder som medlemmar är uttryck för en
nyorientering hos Nato. Bred samverkan bidrar till
hela Europas säkerhet. Det är angeläget att denna
förändringsprocess fortsätter.
Gemensam krishantering och fredsfrämjande blir
allt tydligare den militära huvuduppgiften för Europas
stater. Regeringen samarbetar med Nato för att möta
den nya säkerhetspolitiska dagordningen. På detta
område, liksom i andra säkerhetspolitiska frågor, har
Sverige ett nära samarbete med Finland.
Samverkan med Nato omfattar inte försvaret av
vårt territorium. Sveriges militära alliansfrihet, syf-
tande till att vårt land skall kunna vara neutralt i hän-
delse av krig i vårt närområde, består. Sverige har
som militärt alliansfritt land med ett starkt engage-
mang för FN alltid gjort skillnad mellan försvaret av
vårt eget territorium och fredsinsatser på FN:s upp-
drag. Denna tydliga uppdelning består och utgör en
grund för vårt samarbete med Nato.
Regeringen strävar efter en alleuropeisk säker-
hetsordning, i vilken de europeiska länderna samver-
kar för att hantera den nya tidens säkerhetsproblem. I
denna process skapas förutsättningar för minskade
rustningar och en successiv utfasning av kärnvapnen.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Euro-
pa, OSSE, utgör med sin breda medlemskrets och
allomfattande säkerhetssyn en annan grundsten i det
europeiska säkerhetsbygget. OSSE:s viktigaste upp-
gifter är i dag konfliktförebyggande verksamhet, kris-
hantering och försoningsinsatser efter en konflikt samt
rustningskontroll.
Europarådets ökade medlemsantal är ett uttryck
för demokratins frammarsch på vår kontinent. Euro-
parådets insatser bidrar till att konsolidera demokra-
tin, stärka respekten för mänskliga rättigheter och
främja rättsstatens principer. Regeringen verkar för en
effektiv uppföljning av Europarådets toppmöte i ok-
tober förra året. Det gäller i synnerhet det program
om barns behov av skydd som tillkommit på svenskt
initiativ.
Den fredliga utvecklingen på Balkan förutsätter ett
långsiktigt internationellt engagemang. De krafter
som stöder Daytonavtalet behöver omvärldens bistånd
för att försoningen skall bli starkare än de splittrande
krafterna. Så kan möjligheter skapas för människor att
återvända hem.
Det svenska stödet till återuppbyggnaden priorite-
rar hjälp till demokratiska och ekonomiska strukturer
samt flyktingåtervändande. Stödet skall bidra till en
integration av regionen i det europeiska samarbetet.
Fredsarbetet i Bosnien kräver fortsatt militär och
polisiär närvaro. Den svenska regeringen är beredd att
fortsätta bidra med trupp under förutsättning att FN:s
säkerhetsråd ger mandat. En sådan styrka bör, liksom
den nuvarande, organiseras av Nato och ha ett inslag
av amerikanska trupper på marken. Ett fortsatt brett
deltagande, inklusive av Ryssland, är också nödvän-
digt.
Det är angeläget att det amerikanska engage-
manget i Europa vidmakthålls. Förenta staternas när-
varo har stor betydelse för fred och utveckling i hela
Europa.
Fru talman! Sveriges medlemskap och starka en-
gagemang i Förenta nationerna förblir en grundpelare
i regeringens utrikespolitik.
Genom FN är vi med och bygger den internatio-
nella rättsordning som tryggar också vår egen säker-
het. FN är ett oundgängligt redskap i kampen mot de
långsiktiga hoten mot mänsklig överlevnad.
Sveriges inval i säkerhetsrådet för perioden 1997-
1998 var ett uttryck för förtroende för vår utrikespoli-
tik. Regeringen vägleds i rådsarbetet av det program
som jag redovisade för riksdagen efter invalet. Vi vill
verka för tidiga, helst förebyggande, och samordnade
FN-insatser i konfliktsituationer och för ett öppnare
säkerhetsråd. Det överordnade målet är att FN och
säkerhetsrådet så effektivt som möjligt skall kunna
upprätthålla internationell fred och säkerhet.
Regeringen värnar ett fast och enigt FN-agerande i
Irak. Säkerhetsrådets resolutioner skall respekteras
och Iraks massförstörelsevapen elimineras. Det är
oacceptabelt att Irak allvarligt försvårar FN:s kon-
trollverksamhet. Saddam Husseins politik har skapat
ett stort mänskligt lidande för landets medborgare,
inte minst för det kurdiska folket i norr. För att undvi-
ka ytterligare lidande måste Iraks ledare samarbeta
med FN och möjliggöra en fredlig lösning på en all-
varlig internationell kris.
Regeringen arbetar för att de negativa humanitära
följderna av internationella sanktioner skall begränsas
så långt som möjligt. Humanitära behov och respek-
ten för de mänskliga rättigheterna står i centrum vid
svenska ställningstaganden.
Vi vill uppnå bättre samverkan mellan militära,
polisiära och andra civila FN-insatser. Det var därför
vi som rådsordförande i juli i fjol tog ett initiativ om
civilpoliser i FN-operationer - i många fall en nyck-
elgrupp för att hantera inbördes konflikter. Vi följer
nu upp detta initiativ, både inom FN och i Sverige. I
dag står 100 poliser till förfogande för FN:s bered-
skapssystem för fredsfrämjande insatser.
Efter generalsekreterare Kofi Annans tillträde har
betydande framsteg gjorts för att reformera FN. Vi
har fått en bättre politisk ledning och en rationaliserad
organisation.
Under 1998 kommer regeringen att verka för infö-
randet av ett nytt finansieringssystem av FN:s utveck-
lingsverksamhet som ger större förutsägbarhet och
jämnare bördefördelning. Det planerade millenniemö-
tet i generalförsamlingen erbjuder ett tillfälle att rikta
fokus på FN:s framtida uppgifter.
Det som ytterst avgör FN:s framgång är med-
lemsstaternas politiska vilja att stödja och använda sig
av FN och att ställa nödvändiga resurser till dess
förfogande. Alla medlemsstater måste betala bidrag
fullt ut, i tid och utan villkor. Detta gäller i synnerhet
den största bidragsgivaren. Förenta staternas betal-
ningsovilja hotar det fortsatta reformarbetet.
Ett decennium efter det kalla krigets slut står ännu
omfattande kärnvapenarsenaler mot varandra och
spridningshotet finns kvar. Arbetet för en värld fri
från massförstörelsevapen har fortsatt hög prioritet för
den svenska regeringen.
Kärnvapenstaterna bör ta kärnvapnen ur bered-
skapsläge. Regeringen verkar för att Canberrakom-
missionens förslag för att uppnå en kärnvapenfri värld
tas till vara i det internationella nedrustningsarbetet.
Stater som frivilligt avstått från att inneha kärnva-
pen har rätt att få garantier att inte utsättas för an-
vändning eller hot om användning av kärnvapen.
Regeringen vill få till stånd ett internationellt, legalt
bindande avtal på detta område.
En viktigt del av nedrustningsarbetet är den inter-
nationella exportkontrollen, där Sverige spelar en
aktiv roll. Det gäller att förhindra att vapen och käns-
lig högteknologi hamnar i orätta händer - att försvåra
för länder att tillverka massförstörelsevapen.
I inbördeskrig orsakar lätta vapen ohyggligt
mänskligt lidande. Regeringen kommer aktivt att
arbeta för konkreta kontrollåtgärder när det gäller
dessa vapen. Regeringen har i dagarna informerat
FN:s generalsekreterare om att vi redan nu tillämpar
de grundläggande åtagandena i Ottawakonventionen
om totalförbud mot antipersonella minor.
Den 10 december 1948 antog Förenta nationernas
generalförsamling den allmänna förklaringen om de
mänskliga rättigheterna. Här lades grunden till det
omfattande internationella regelverk som i dag finns
för att värna människovärdet.
Som en del av 50-årsminnet kommer regeringen
att lämna en redogörelse för politiken för de mänskli-
ga rättigheterna. Större uppmärksamhet än hittills
skall ägnas åt de ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna. Andra områden som betonas är barns,
kvinnors och minoriteters rättigheter. Vi skall intensi-
fiera våra ansträngningar att uppnå ett totalt avskaf-
fande av dödsstraffet. Mänskliga rättigheter är avgö-
rande för att främja demokratins kultur.
Utvecklingssamarbetet är ett oumbärligt instru-
ment för Sveriges internationella ansvarstagande.
Demokratiska och ekonomiska framsteg i många
samarbetsländer gör det möjligt för Sverige att bli en
uppskattad partner för dem vars egen uppgift det är att
kräva sin rätt, att befria sig från fattigdom och ta kon-
troll över sin framtid. Med den nya biståndspolitik
som växt fram har vi lagt en god grund för bistånds-
ökningar de kommande åren.
Fru talman! Ur säkerhetspolitisk synvinkel är det
huvudsakligen positivt att nationers gränser blir öpp-
nare och att länder och folk förs närmare varandra i
den snabba internationalisering som nu sker av eko-
nomi, kultur, teknik och värderingar.
Globaliseringen har inneburit en möjlighet för
många miljoner människor i tidigare fattiga delar av
världen att resa sig ur fattigdom. Men i dess spår ser
vi också ökade sociala skillnader. De skickligaste och
mest konkurrenskraftiga kan utnyttja den globala
ekonomins dynamiska krafter. För många krymper
världen och nya möjligheter öppnar sig.
Andra upplever att de inte behövs eller att de för-
lorar den plats som de haft på grund av den globala
ekonomins centrifugala krafter. I marginalen finner vi
lågutbildade, eftersatta regioner och hela länder.
Globaliseringens goda sidor - integration och
ekonomiska framsteg - skapar de bästa möjligheter vi
någonsin haft för att nå fred, demokrati och utveck-
ling. Men globaliseringen behöver också ett globalt
politiskt och etiskt ramverk. Att utveckla politiska
instrument på internationell nivå för att handskas med
globaliseringens negativa krafter är också att förebyg-
ga konflikter.
Detta behov blir inte minst tydligt i Öst- och Syd-
ostasien där bilden snabbt har förändrats. Länder som
sett en tillväxt utan motstycke har kastats in i en djup
finansiell och strukturell kris. Brister i ekonomiska
och politiska system har blivit tydliga. De sociala och
miljömässiga problemen är stora.
Återhämtningen kan ta tid. Men de omställningar
som nu genomförs kan på sikt återge dessa länder en
framträdande position i världsekonomin. Länder kan
gå stärkta ur krisen om de kan reformera sitt styrelse-
sätt i riktning mot ökad demokrati, pluralism och
öppenhet. Det pågående arbetet med att utforma en
svensk Asienstrategi markerar regeringens starka
intresse att utveckla relationerna med länderna i Asi-
en.
Vi har genom krisen i Asien blivit påminda om det
starka ömsesidiga beroendet mellan länder och folk
och om behovet av internationell samverkan. Dagens
öppna ekonomier, den fria handeln och snabba finan-
siella transaktioner kräver ett ekonomiskt och politiskt
ledarskap som kan svara snabbt vid kriser och samti-
digt ha ett brett globalt och långsiktigt angreppssätt på
gemensamma ödesfrågor.
Fru talman! Mellanöstern delar en lång gemensam
historia och ett rikt kulturarv med Europa. Fred i
regionen är ett gemensamt intresse. Regeringen är
därför djupt oroad över att fredsprocessen har kört
fast. Israel har rätt till säkra och erkända gränser.
Palestinierna har rätt att bilda en demokratisk stat och
uppnå ekonomisk säkerhet. En uppgörelse förutsätter
att Israel drar sig tillbaka från Västbanken och Gaza i
enlighet med folkrättens krav och parternas överens-
kommelser. Alla goda krafter i området och omvärl-
den måste samverka för att konfrontation skall ersät-
tas med samverkan.
Israel måste därför upphöra med den folkrättsstri-
diga bosättningspolitiken och undanträngningen av
palestinier från Jerusalem. Säkerhetssamarbetet måste
vidmakthållas för att hindra terrordåd. Jerusalems
ställning måste ingå i en allomfattande och rättvis
fredsuppgörelse. Folkrätten och respekten för de
mänskliga rättigheterna måste upprätthållas av båda
parter.
Afrika uppvisar flera ansikten. Nöd och våld är
verklighet för många människor. Samtidigt pågår
löftesrika förändringar. En afrikansk renässans synes
möjlig. Regeringen strävar efter att utveckla ett när-
mare partnerskap med de framväxande demokratiska
afrikanska samhällena. Vi vill utveckla vårt starka
historiska engagemang för en ny tids krav. I mars
lägger regeringen fram sitt förslag till en förnyad
Afrikapolitik.
Våldet i Algeriet fick förnyad styrka under faste-
månaden Ramadan. Regeringen har agerat för att i
dialog med Algeriet söka få stopp på det ohyggliga
våldet. Det är nödvändigt att den algeriska regeringen
får till stånd en nationell kraftsamling mot den fega
och chockerande terrorismen. Öppenhet, demokrati-
sering och en fungerande rättsstat är en förutsättning
för att bryta våldet och isolera de ansvariga.
Det är glädjande att parterna nu kommit överens
om att genomföra FN:s fredsplan för Västsahara.
Regeringen stöder fredsprocessen med civilpoliser
och är därutöver beredd att bidra med valövervakare.
Vi undersöker också möjligheter till insatser på min-
röjningsområdet.
Utvecklingen i Latinamerika är positiv. Det tål-
modiga arbetet för en demokratisk utveckling och
öppnare ekonomier har resulterat i en positiv utveck-
ling i så gott som hela regionen. Ännu återstår nöd-
vändiga sociala reformer inom t.ex. utbildning och
hälsovård för att minska fattigdomen och trygga de-
mokratin. Sverige kommer i maj att stå värd för ett
möte mellan handels- och ekonomiministrar från
Latinamerika för att stimulera handel och investering-
ar.
I Centralamerika har ett uthålligt fredsarbete från
såväl inhemska demokratiska krafter som internatio-
nella ansträngningar lett till att fred och demokrati nu
råder i hela regionen för första gången sedan själv-
ständigheten i början av förra århundradet.
Fru talman! När skeenden utanför vårt eget land
alltmer påverkar svenskars liv blir gränsen mellan
inrikes- och utrikespolitik mindre tydlig. Den värde-
gemenskap som utgör grunden för en levande demo-
krati på nationell nivå måste i dag sökas även på in-
ternationell nivå.
Svenskars framtida välfärd är intimt sammanflätad
med människors i vår omvärld. Vår delaktighet och
solidaritet bidrar till framtidshopp för andra.
Vi vill därför fördjupa och bredda samarbetet i
vårt närområde och Europa. Vi måste ta vara på den
historiska möjligheten att skapa ett integrerat demo-
kratiskt Europa och förverkliga en ordning där säker-
het söks i samarbete och som inte accepterar våld som
lösning på politiska motsättningar.
Vi vill därför förnya det globala samarbetet. Ut-
maningarna mot människors liv och välfärd - globala
miljöhot, ohälsa, fattigdom, massförstörelsevapen,
protektionism och brott mot mänskliga rättigheter -
kan bara mötas i internationell samverkan.