Herr talman! I utrikesdeklarationen finns det ett
avsnitt om nedrustning och Sveriges arbete på detta
område. Det tycker jag är välkommet, inte minst i en
tid då fokus riktas mot bl.a. massförstörelsevapen i
Irak. Utrikesdeklarationen innehåller förslag om avtal
mot kärnvapen, internationell exportkontroll och det
viktiga totalförbudet mot antipersonella minor.
Den tekniska utvecklingen innebär landvinningar
som främst ses som en tillgång för mänskligheten men
som i orätta händer kan användas i krigföring eller
terrorhandlingar. Bioterrorism är en ny benämning
efter attacken i Tokyos tunnelbana då en terrorgrupp
använde den giftiga gasen sarin. Irak har på sitt sam-
vete användning av giftig gas mot kurderna i en
krigshandling. Detta visar att kemiska ämnen används
som vapen. Det är både billigt och lätt att framställa
dem, och de ger förödande resultat.
Just nu pågår ett stort internationellt projekt,
HUGO. En kartläggning görs av den genetiska koden
hos levande varelser, naturligtvis i syfte att bl.a. bota
sjukdomar, men också att öka grödor. I orätta händer
kan detta naturligtvis användas för att framställa va-
pen. FOA har uppmärksammat det här. Vi i utrikesut-
skottet uppmärksammar också frågan i ett betänkande.
Med all respekt för att utrikesministern har många
att ge svar till vill jag ändå ställa frågan, som jag
kommer att fortsatt följa: Hur långt har man kommit i
arbetet med den konvention som handlar om biolo-
giska vapen där möjligheterna att kontrollera gene-
tiskt selektiva vapen skall byggas in?
Herr talman! Länderna i Asien har under flera år
präglats av en kraftig ekonomisk tillväxt. Den demo-
kratiska utvecklingen har inte gått lika snabbt som
den ekonomiska. I ett slag har situationen ändrats. Det
har blivit en ekonomisk kris och valutor har gått i
botten. Detta drabbar framför allt den stora del av
befolkningen som lever i fattigdom och under svåra
sociala förhållanden.
Sverige har en stor handel med Asien, såväl ge-
nom import som genom export. Det handlar också om
många biståndsprojekt. Därför är det både bra och
välkommet att regeringen kommer att presentera en
Asienstrategi för att på olika sätt stärka relationerna
mellan Sverige och våra samarbetsländer. Vi i Cen-
terpartiet anser att strategin bör inriktas på att i sam-
arbete stärka den demokratiska utvecklingen och på
att få en utjämning av de sociala och ekonomiska
klyftorna.
Sverige har ju haft ett långvarigt biståndsengage-
mang i Asien, ett engagemang som genom åren - det
framgår om man läser protokollen - har präglat bi-
ståndsdebatten i denna kammare. Inte minst gäller det
biståndet till Vietnam. Nu, när Vietnam under några
år haft ekonomisk tillväxt och öppnat sitt land och sin
marknad för utländska investeringar, har svenska
företag haft hjälp av Sveriges goda anseende i Viet-
nam. Jag skulle vilja säga att solidaritet lönar sig.
Trofasthet i svåra tider fortsätter även i goda tider.
Samma erfarenhet kan vi se när det gäller andra län-
der där vi har haft ett starkt biståndsengagemang. Det
handlar alltså om vårt engagemang i olika länder och
om befrielserörelser i Afrika. Glädjande är att det där
också har skett en demokratisk utveckling.
Positivt är också, som många här har nämnt, att vi
nu ser att parterna närmar sig ett genomförande av
FN:s fredsplan för Västra Sahara och att - som sagts
från regeringens sida, med stöd från andra - Sverige
på olika sätt skall göra en uppföljning under själva
valprocessen och även efteråt i uppbyggnadsarbetet.
Utifrån dessa erfarenheter och sett tillbaka i tiden
tycker jag att det är angeläget att Sveriges biståndsar-
bete fortsätter. Frågan om inriktningen mot ett part-
nerskap med Afrika skall behandlas senare i vår.
Detta är en välkommen nyordning. Jag upprepar att
det känns fantastiskt att se att solidaritet lönar sig.