Herr talman! Jag vill börja med att instämma i det
utrikesministern sade om att det är tur att det inte är
Moderaterna som bildar regering och bestämmer
säkerhetspolitiken. Då är vi många som känner att vi
skulle vara ute på väldigt hal is. Jag tycker att det är
tillräckligt bekymmersamt med den socialdemokratis-
ka regeringens politik på det här området i vissa avse-
enden. Det räcker väl till med de problem som upp-
står på grund av det.
Till Göran Lennmarker skulle jag vilja säga vad
gäller Kuba att jag inte tog upp demokratin i Kuba
utan det problemet att Kuba är isolerat och därför
behöver inlemmas i den internationella gemenskapen
och inbjudas till mötet med EU i Sverige i maj. Jag
tog inte upp demokratin även om jag anser att den
frågan är viktig. Det finns påtagliga problem vad
gäller demokratin i Kuba. Men jag tycker att det är
ännu allvarligare att Göran Lennmarker, när han dis-
kuterar Kuba, inte tar upp problemet med USA:s
blockad mot Kuba som förhindrar, inte bara att Kubas
folk kan leva ett någorlunda hyggligt liv, utan också
en demokratisk utveckling.
Utrikesministern frågade om vår syn på om det
inte bra att Sverige skulle verka för att det gick bra för
EMU oavsett var Sverige står. Självklart har vi inga
önskemål om att det skall gå dåligt. Däremot verkar
det framgå väldigt tydligt och klart att vi som deltar
från oppositionen tycker att Sveriges regering måste
klargöra sin hållning och att det påverkar opinionen
hur regeringen ställer sig. Vi behöver ett klargörande
från regeringen, och vi behöver få en folkomröstning
för att veta hur Sverige skall agera på det området.
Herr talman! Från Folkpartiets sida tog K-G Bi-
örsmark upp att Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte
har accepterat EU-medlemskapet och inte använder
det. Vi är kritiska, och det vet ni andra. Den kritiska
hållningen kvarstår. Men jag anser för Vänsterpartiets
del att vi på alla sätt försöker använda EU-
medlemskapet på ett konstruktivt sätt genom att ta
upp frågor om mänskliga rättigheter, hur handelsavta-
len skall se ut och en rad frågor som gäller miljön och
gemensamma angelägenheter utan att man för den
skull skall behöva övergå till en överstatlighet. Det
trodde jag hade framgått i praktiken.
Vad gäller Irakkrisen tar utrikesministern upp att
det i första hand är diplomatiska medel som skall
användas men att FN kan använda våld. K-G Bi-
örsmark frågar mig om vi aldrig någonsin kan komma
till en situation där vi accepterar att våld skulle kunna
användas. Jag har lärt mig av erfarenheterna att man
aldrig skall säga aldrig om någonting. Det inträffar
situationer vad gäller världsproblemen som varken jag
eller någon annan kunnat förutse. Men jag menar att
de hypotetiska situationerna inte skall diskuteras i
dag. Det vi skall diskutera är ett konstruktivt sätt: Vad
kan vi göra åt problemen och konflikterna? Det är
min bestämda uppfattning att vi i fallet Irak inte löser
problemet utan får ett ännu värre problem om vi
uppmuntrar USA att gå vidare och starta krig. Det
förvånar mig att så få talar om vad de kringliggande
staterna anser. Det är de som skulle känna sig mest
hotade av biologiska eller kemiska stridsmedel. Det är
inte de som kräver att USA eller FN startar krig.
Herr talman! Jag vill också anknyta till den fråga
som Helena Nilsson tog upp, nämligen att vi hade
manifestation för att minnas förintelsen och för förin-
telsens offer här i riksdagen. Jag tror att de allra flesta
av oss var oerhört berörda och kände att det var ett
riktigt initiativ som regeringen hade tagit i den frågan.
Jag tror att vi som är födda på 40-talet kanske har
tagit för lätt på vår uppgift att föra vidare kunskaper
och lärdomar från förintelsen till våra barn och nästa
generation. Det är inte för sent, vi måste ta itu med
den frågan och se till att motarbeta rasism och nazism
i vårt eget land och runt om i världen.
När regeringen har gjort det och när vi här disku-
terar frågan tänker man inte på nästa steg. Vi hyllar
dem som under andra världskriget stod upp för män-
niskovärdet och räddade människoliv, som Raoul
Wallenberg. Men det finns ingen diskussion om hur
det ser ut i dag, om dem som i dag utför samma gär-
ningar. Vi har diskussioner inom EU om hur kurder
stoppas vid gränserna och där Sveriges flyktingpolitik
har blivit allt snävare. Bland de danskar som under
andra världskriget hjälpte judar över sundet till Sveri-
ge finns exempel på människor som tog betalt. I dag
är det straffbart, och vi beivrar på alla sätt sådana
brott. Jag tycker inte heller att man skall uppmuntra
till att ta betalt. Regeringen kan inte å ena sidan hylla
dem som då agerade för människovärdet och för att
rädda människoliv när den å andra sidan i dag inte vill
inse att många människor, trots regeringens uppfatt-
ning i vissa enskilda ärenden, gör det.
Den typen av problem finns i dag. Förintelsen med
dess offer är inte en enstaka företeelse i världshistori-
en. Det uppstår nya katastrofer, och vi kan agera för
att försöka att förhindra dessa konflikter och att nya
katastrofer uppstår.