Herr talman! Afrika är en kontinent i förvandling.
Demokratin har på allvar fått inte bara fotfäste utan
också spridning i Afrika. Mer än 30 länder i Afrika
har haft sina första demokratiska val, och i södra
Afrika är demokratier vanligare än diktaturer.
Även om situationen i flera av de nya demokrati-
erna är bräcklig, har betydande framsteg gjorts jäm-
fört med hur situationen var bara för några år sedan.
En viktigt uppgift mot bakgrund av utvecklingen efter
förtrycket, som i vissa fall utmynnat i folkmord, är att
etablera normer för hur försoning kan åstadkommas.
Gemensamt accepterade former för att utkräva ansvar
kan även få preventiva konsekvenser med tanke på
många afrikanska konflikters nya karaktär.
FN:s generalsekreterare Kofi Annan har vid flera
tillfällen understrukit det avgörande sambandet mel-
lan mänskliga rättigheter och fredens upprätthållande
och att full respekt för de mänskliga rättigheterna är
en förutsättning för verklig och varaktig ekonomisk
och social utveckling. Därför är det en viktig uppgift
för Sverige, som vi moderater länge hävdat, att få fler
länder att inse att det är inom ett demokratiskt styres-
skick som medborgarna har de bästa möjligheterna att
forma ett samhälle som värnar om rättsstaten och där
yttrandefrihet, politisk pluralism och flerpartisystem
kan utvecklas.
De ekonomiska problemen i Afrika är enorma.
Enligt FN:s beräkningar finns 33 av världens 48 fatti-
gaste länder i Afrika. Av Afrikas ca 650 miljoner
invånare lever en tredjedel i fattigdom. Men Afrika
visar tecken på ekonomiskt tillfrisknande. De utländ-
ska investeringarna har fördubblats på tio år. Fram till
sekelskiftet kan de 52 ländernas genomsnittliga till-
växt enligt Världsbankens beräkningar ligga på över
4 % per år.
Herr talman! I framför allt södra Afrika är situa-
tionen nu gynnsam för en framväxt och stabilisering
av demokratin och därmed också för ökad respekt för
de mänskliga rättigheterna. Inom SADC-samarbetet
kommer det ekonomiska samarbetet att få allt större
betydelse. Sydafrikas frihandelsavtal med EU och den
kommande anslutningen till Lomékonventionen bör
kunna ge ett värdefullt stöd till den ekonomiska ut-
vecklingen i hela regionen, även om villkoren kunnat
vara mer generösa från EU:s sida.
Men en förutsättning för en fortsatt positiv eko-
nomisk utveckling i denna del av Afrika är att respek-
ten för mänskliga rättigheter och demokrati blir bestå-
ende. Det är därför viktigt att bygga upp strukturer
som bidrar till och kontrollerar att utvecklingen går i
rätt riktning. Den demokratiska tillbakagången och
bristen på mänskliga rättigheter inför, under och efter
valen i Zambia visar på nödvändigheten av ett sådant
samarbete.
En möjlighet som vi moderater har föreslagit är att
ge SADC-samarbetet fastare strukturer när det gäller
att övervaka efterlevnaden av mänskliga rättigheter
och demokrati i de tolv länder som är medlemmar.
Det finns ett framväxande parlamentariskt samarbete
inom organisationens ram som gör detta möjligt.
Europarådets konventioner och mekanismer skulle
kunna vara förebilder. Hur ser regeringen på detta?
Vi anser att Sverige, i dialogen med länderna i
södra Afrika, skall betona vikten av att det skapas
sådana regionala strukturer för mänskliga rättigheter
och demokrati. Även inom EU-samarbetet bör Sveri-
ge betona hur viktigt det är för en positiv utveckling.
Fru talman! Jag har valt att visa på en möjlig po-
sitiv utveckling för en del av Afrika. Massmedierna
förmedlar ofta en annan bild från andra delar av Afri-
ka.
Inbördeskriget i Sudan har pågått i 14 år utan att
omvärlden har brytt sig särskilt mycket om att mer än
130 000 människor mist livet och att mer än 300 000
människor har tvingats fly. Bristen på respekt för
mänskliga rättigheter ger anledning till stor oro. De
upprepade gränstvisterna med flera av grannländerna
kan snabbt utvecklas till en regional konflikt. Det
finns också fortfarande en stor risk att konflikten
kring de stora sjöarna i centrala Afrika, som redan
förorsakat så svåra lidanden för befolkningen i de
omgivande länderna och skapat så stora flyktingtra-
gedier, skall utökas med ytterligare näraliggande
länder.
Ett stort ansvar vilar på FN att försöka lösa dessa
konflikter innan ett större krig med många inblandade
stater utbryter. Sverige måste genom sin plats i säker-
hetsrådet med kraft agera för ett snabbt ingripande,
även om det är svårt, som utrikesministern uttryckte
det nyss i debatten här.
Fru talman! Till sist vill jag visa på att en av Afri-
kas konflikter ändå nu är på väg att lösas på ett posi-
tivt sätt med FN:s hjälp. Redan 1988 antog FN en
fredsplan för att lösa konflikten i Västsahara mellan
Marocko och Polisario. Men planen har varit svår att
förverkliga. I höstas lyckades emellertid generalsekre-
terarens personlige representant med stöd av säker-
hetsrådet att genom samtal mellan parterna i konflik-
ten få till stånd en uppgörelse som gjorde det möjligt
att genomföra FN:s fredsplan. I november förra året
presenterade FN:s generalsekreterare en detaljerad
tids- och resursplan för genomförandet. En folkom-
röstning om Västsaharas framtid är planerad att hållas
den 7 december i år.
Att konflikten på detta sätt kunde lösas på fredlig
väg är glädjande och en framgång både för parterna
och för hela FN-systemet.