Fru talman! Under 1900-talet har Europa upplevt
två världskrig. Efter båda krigen låg stora delar av
Europa i ruiner, och ofattbart många människor dog
under de båda krigen. För några veckor sedan samla-
des vi i denna kammare i åminnelse av 53-årsdagen
av befrielsen av koncentrationslägret Auschwitz. Igen
blir vi påminda om att inte glömma vår historia och
att inte glömma Förintelsens alla offer. Budskapet
från Jerzy Einhorn och andra överlevande var tydligt:
Nu har ni hört vår berättelse och sett oss för att ni i er
tur skall berätta för kommande generationer, berätta
för att möta krafter som vill, med olika motiv, förneka
att Förintelsen har ägt rum.
Vår uppgift som politiker blir att tidigt uppmärk-
samma strömningar i vårt samhälle och internationellt
och kraftfullt motverka främlingsfientlighet, rasism
och antisemitism. Vår demokrati är inte given utan
måste varje dag erövras, fördjupas och förtydligas.
Respekten för varje människas rätt och frihet måste vi
hela tiden försvara. Som representant för Centerpar-
tiet skall jag ta mitt ansvar för att diskutera, belysa
och gräva fram vad mitt parti har på sitt samvete från
tider, före, under och efter andra världskriget. Detta
arbete, om än smärtsamt, är avgörande för att förhind-
ra att Förintelsen kan hända igen.
Just nu följer vi uppmärksamt hur det internatio-
nella samfundet arbetar intensivt för att med diploma-
tiska medel lösa konflikten med Irak om massförstö-
relsevapen. FN:s resolutioner skall respekteras, precis
som tidigare talare har sagt. Hos svenska folket med
sitt engagemang och stöd för FN finns en ständig
uppmärksamhet på vad FN gör. Med vår plats i FN:s
säkerhetsråd sedan ett år tillbaka känner vi ett ännu
större ansvar för att FN skall klara av alla kriser och
konflikter runtom i vår värld.
Därför känner vi en stor frustration över återkom-
mande rapporter om fruktansvärda massakrer på civi-
la i Algeriet och Rwanda, bristen på respekt för
mänskliga rättigheter runtom i världen liksom till-
lämpningarna av dödsstraffet. Jag räknar bara upp de
tre stormakterna USA, Kina och Ryssland, men det
äger rum i många, många fler länder. Utrikesministern
tar särskilt upp detta i sin deklaration, och det är bra.
Det är bra om vi alla står bakom ett totalt avskaffande
av dödsstraffet. Vi som är folkvalda måste vara tydli-
ga, eftersom det uppenbarligen finns en opinion även
i vårt land för att vi skall införa dödsstraff eller ger
stöd för dödsstraff. Det är viktigt att vi är mycket
tydliga.
Ett lyckosamt fredsfrämjande och fredsfördjupan-
de arbete, som är FN:s främsta uppgift, kräver ett
bredare säkerhetspolitiskt synsätt. Hållbar säkerhet
bygger vi genom att bekämpa fattigdom och orättvi-
sor, genom att värna demokrati, jämställdhet och
hushållning med jordens resurser och genom att kon-
sekvent driva kravet på militär nedrustning.
FN behöver reformeras för att bli mer kraftfull,
och den nye generalsekreteraren har satt igång ett
förtjänstfullt arbete. Men också synen på ett globalt
samarbete håller på att ändras. Marknadskrafterna kan
inte lösa de grundläggande orättvisorna mellan rika
och fattiga. Vi har tidigare debatterat, och det vill jag
upprepa, att FN borde ges rätt att uttaxera resurser
från finanskapitalet för att fördela också till dem som
inte kunnat utnyttja globaliseringens möjligheter.
Fru talman! Genom medlemskapet i Europeiska
unionen har Sverige fått ytterligare möjligheter att
agera internationellt. Grundtanken för EU-samarbetet
är att skapa fred genom att knyta länder närmare var-
andra och därigenom förhindra att nya krig utbryter.
Vårt medlemskap i Europeiska unionen har gett oss
nya instrument för samarbetet både inom Europa och
med länder utanför Europa.
Det utrikespolitiska samarbetet skärps genom
Amsterdamfördraget och blir förhoppningsvis mer
effektivt. Utrikespolitiken inom EU har i det praktiska
arbetet mjukats upp även om det också i fortsättning-
en kommer att vara ett mellanstatligt samarbete där
länderna i viktiga frågor har vetorätt. Vi skall också
komma ihåg att en framgång för Sverige och Finland
är att man i Amsterdamfördraget också inkluderat de
s.k. Petersbergsuppgifterna, de fredsfrämjande uppgif-
terna.
Nästa viktiga steg är utvidgningen av EU till att
omfatta länder i Öst- och Centraleuropa. De ansökan-
de länderna, som är unga demokratier, har en tuff tid
framför sig och behöver vårt stöd i sin förberedelse
för och vid sitt inträde i unionen. Centerpartiet anser
att Sverige tillsammans med Danmark och Finland
tydligt måste fortsätta att arbeta för att välkomna
kandidatländerna att kunna bli fullvärdiga medlem-
mar. Det innebär också att de länder som söker med-
lemskap skall respektera de mänskliga rättigheterna.
Här är det tydligt att vi skall visa att också Turkiet
skall uppfylla detta krav, ett land som har ett med-
lemsperspektiv i sitt arbete.
Fru talman! Det nordiska samarbetet är och förblir
en grundpelare i Sveriges internationella kontakter.
Det mångåriga samarbetet mellan Nordens regeringar
och parlament är en förebild för flera regioner i Euro-
pa. Detta samarbete har under årens lopp spelat en
viktig säkerhetspolitisk roll utan att säkerhetspolitik
har hört till agendan. Det nordiska samarbetet måste
fortsätta för att stimulera till kunskap och förståelse
mellan länderna och stärka den nordiska samhörighe-
ten.
En starkare nordlig dimension har tillförts EU-
samarbetet genom att Sverige och Finland blivit
medlemmar. Därigenom har ett fördjupat samarbete
inom Barentsregionen påbörjats. Det är av stor bety-
delse att länka EU:s ekonomiska styrka till de väl
upparbetade kanalerna för samarbete i Norden, runt
Östersjön och i Barentsregionen. I Barentsregionen
och på Kolahalvön finns miljöproblem som inte kan
lösas utan ett aktivt engagemang från EU. Jag tänker
särskilt på ansamlingen av radioaktivt avfall och
kärnvapen i och runt Murmansk som är mer än ett
potentiellt hot mot säkerheten i vår region.
Att arbeta gemensamt med miljö, ekonomi och
sociala frågor är mycket betydelsefullt för en god
utveckling i Europa men också i Norden. Centerpar-
tiet anser att det nordiska utbytet med våra baltiska
grannländer bör fördjupas. Miljöproblemen runt Ös-
tersjön kan vi bara minska genom gemensamma an-
strängningar länderna emellan. Sverige och svenska
institutioner, organisationer, partier, kommuner och
landsting kan också ge stöd med erfarenheter för att
bygga upp och stärka demokratin.
Mångfalden av samarbetsorganisationer bland Eu-
ropas länder är bra. Det visar respekt för att varje land
själv skall ha rätt att välja grad och omfattning av
samarbete med andra länder. Det gäller också oss.
Sverige skall värna sin militära alliansfrihet och sitt
självständiga försvar. Vår militära alliansfrihet ger oss
en styrkeposition i det europeiska samarbetet. Ett
svenskt medlemskap i Nato skulle inte gagna vare sig
oss eller länderna i vårt närområde enligt Centerpar-
tiets uppfattning. Rätt utnyttjat kan den svenska mili-
tära alliansfriheten vara en stor tillgång i byggandet
av en alleuropeisk säkerhetsordning.
Det nyligen instiftade Euroatlantiska partnerskaps-
rådet kan bli en ny mötesplats för planering och sam-
ordning av internationella insatser, som inriktas på
konfliktförebyggande och fredsbevarande insatser.
PFF, partnerskap för fred, blir det samarbetsorgan
som samövar och förbereder insatserna. Men framför
allt bygger en fredligare framtid på demokratisk ut-
veckling och på jämnare ekonomiska och sociala
villkor i länderna.
I relationen med Ryssland är det ytterst viktigt
med en fortsatt politisk dialog. EU bör arbeta vidare
med olika avtal som finns med Ryssland. Natos och
Rysslands särskilda ramöverenskommelse från i som-
ras är oerhört viktig. Det gäller att vi som politiska
partier, men också organisationer och näringsliv,
stöds och uppmuntras till ökade kontakter med Ryss-
land. En rysk demokratisk utveckling med en stabil
ekonomi och ett samhälle med minskade ekonomiska
och sociala klyftor är den bästa säkerhetsgarantin
både för Sverige, Norden och Europa.
Fru talman! Centerpartiet anser att Sverige aktivt
bör delta i att bygga upp ett alleuropeiskt säkerhets-
bygge. Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa har 55 medlemsländer och arbetar med kon-
fliktförebyggande arbete, men har också möjlighet att
ingripa i länders inre angelägenheter. Man arbetar
med att bygga upp det civila samhället, stärka demo-
kratin och svara för rustningskontrollen.
Centerpartiet ser Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa som det bäst lämpade samar-
betsorganet när det gäller att fungera som alleurope-
iskt organ. Man kan också arbeta tillsammans med
EU och Nato. Samarbetet i det forna Jugoslavien visar
detta.
Ett annat exempel kommer från våren 1997. Då
prövades samarbetet på nytt i Europa genom den
uppkomna krisen i Albanien. Här tydliggjordes det
hur en ekonomisk kollaps i ett land ledde till starka
interna spänningar som såg ut att kunna leda till en
väpnad konflikt med spridning till omkringliggande
länder. Redan den spänning som uppstod innebar
stora flyktingströmmar, inte minst till Italien.
OSSE, EU och Europarådet gjorde snabba insatser
och kunde medverka till att krisen avvärjdes.
Krisen i Albanien visade vikten av ett brett säker-
hetspolitiskt perspektiv där också ekonomiska och
sociala klyftor kan leda till väpnade konflikter.
OSSE har också en parlamentarisk församling
med representation från Sveriges riksdag. I höstas
ordnade OSSE:s parlamentariska församling en stor
konferens där man samlade alla regionala ekonomiska
samarbetsorganisationer som finns bland OSSE:s
medlemsländer.
Jag vill tala om att en av de modeller man diskute-
rade för sitt samarbete var Nordiska rådet.
Det fördes fram ett mycket starkt önskemål om att
också regeringsrepresentanterna inom OSSE i mycket
större utsträckning skall diskutera den ekonomiska
dimensionen i ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Därför
skulle jag vilja fråga utrikesministern hur hon och
regeringen ser på möjligheterna till och vikten av att
också inom OSSE stärka den ekonomiska dimensio-
nen och göra OSSE mer operativt. Utgångspunkten är
att man skall bli mer slagkraftig och kunna möta de
ekonomiska orsakerna till konflikter.