Fru talman! Våra åhörare på läktarna! Utrikesmi-
nistern säger i sin inledning att bakom oss ligger två
världskrig och oräkneliga regionala konflikter, kolo-
nialism, folkmord och historiens skamfläck - förintel-
sen.
Spekulationer och rädsla för ett tredje världskrig
har också kommit till uttryck internationellt sedan
USA beslutat sig för en hårdare linje mot Saddam
Hussein, en linje som kan innebära väpnade anfall
mot Irak. USA får Englands stöd. Tyskland ställer
flygplatser till förfogande. Men i övrigt är det inte
säkerhetsrådets linje. Anfallen skulle riktas mot de
platser och de presidentpalats där man tror att Irak har
sina förintelsevapen deponerade eller där man tillver-
kar dem.
Frågan är hur effektivt det egentligen skulle vara.
De nu förbjudna vapeninspektörerna från FN har
berättat om snabba omflyttningar av vapenarsenaler
och ständiga försök att dölja all förbjuden nyproduk-
tion. Och om man väl lyckas lokalisera ett mål kom-
mer sköldar av människor att finnas runt det. Vi hade
sådana människosköldar under en tid i Bosnienkriget
också.
FN-sanktionerna har vidmakthållits, men humani-
tär hjälp har undantagits från dem. Man har tillåtit
Irak att byta olja mot mat. Egendomligt nog har man
inte från irakisk sida utnyttjat bytesmöjligheterna fullt
ut, vilket för de flesta av FN:s medlemsländer är svårt
att förstå. Även land med slutna gränser brukar öppna
dem när det gäller hjälp till en svältande befolkning.
Men hunger tillsammans med terroraktioner, som slår
till på ett till synes irrationellt och oberäkneligt sätt,
har alltid tillhört grundpelarna i diktaturer. Det är
förmodligen en av förklaringarna.
De närmaste två veckorna blir avgörande för
USA:s handlande, kan man läsa i amerikansk press.
Men en fråga som förmodligen påverkar USA är: Hur
ställer sig Iraks grannar? Hur ställer sig arabländerna
runt Persiska viken till ett militärt ingripande, grannar
som kan nås av Iraks långdistansmissiler, kärnvapen,
kemiska och biologiska vapen?
Miljöpartiet menar att det är avgörande att inte
frångå FN-stadgans första ord: "Vi de förenade natio-
nernas folk, besluta, att rädda kommande släktled
undan krigets gissel." Vi menar också att krig och
våld aldrig får bli ett naturligt sätt att lösa konflikter.
Att Kofi Annan dubblar summan som Irak får använ-
da till mat och medicin fokuserar att den humanitära
vägen mellan länder aldrig får stängas.
Amnesty International publicerade strax före jul
en rapport om situationen i Algeriet. Där anklagar
man också FN för passivitet i Algerietkrisen samtidigt
som landet självt framhåller att det politiska och mili-
tära våldet är en intern angelägenhet. Det gamla Na-
tionernas förbund som bildades efter första världskri-
get för att undvika krig i framtiden hade som grund-
tanke ett slags gemensamt internationellt säkerhetssys-
tem. FN:s målsättning är i dag, liksom NF:s en gång
var, att upprätthålla internationell fred och säkerhet
och att undanröja hot mot freden. Detta står bl.a. i
FN-stadgans första artikel.
Mellan första och andra världskriget gick det 26
år. I dag är det 50 år sedan det sista världskriget slu-
tade. Utan FN hade siffran förmodligen varit lägre.
Kritiken mot FN för bristande effektivitet och för
stor och tungrodd administration har varit hård. För-
väntningarna på den nye generalsekreteraren var högt
ställda när det gällde förenkling och reformering av
systemet. En ständigt återkommande fråga är sam-
mansättningen av säkerhetsrådet och rätten till veto
för vissa medlemmar. Endast de permanenta med-
lemmarna - mig veterligt - verkar vara nöjda.
I regeringsdeklarationen i dag talar ministern om
att regeringen kommer att verka för införandet av ett
nytt finansieringssystem som ger större förutsägbarhet
och jämnare bördefördelning. Är det fråga om nya
pengar? Är det ett tillskott som behövs eller en om-
fördelning av den pott som redan finns? Ett förslag
som Miljöpartiet ofta har tagit upp i FN-debatter är att
belägga internationella valutatransaktioner med en
avgift som skulle utnyttjas av FN. Det vore en ganska
naturlig avgift, eftersom alla länder är inblandade i
transaktioner av det slaget.
Ministern tar också upp Förenta staternas betal-
ningsovilja som ett hot mot reformarbetet. I en värld
där ekonomiska framgångar och agerande på världs-
marknaden får allt större utrikespolitisk betydelse är
det förvånande att USA:s betalningsvägran ännu inte
inverkat på dess politiska inflytande i FN och repre-
sentation i FN:s olika organ och styrelser.
Sverige har ytterligare en period som ordförande i
säkerhetsrådet. I EU-sammanhang hör vi ofta talas om
de olika ordförandeländerna och vilka prioriteringar
av frågor man förväntar sig att de skall driva under sin
period. Vilken är Sveriges speciella handlingsplan för
resten av tiden i säkerhetsrådet - speciellt under ord-
förandetiden?
Amnesty International krävde FN-initiativ i Alge-
rietkrisen. I en tidningsartikel talas det om följande:
"Nya terrordåd i Alger den gångna helgen var de
blodigaste på fem år. Uppemot 100 personer döda-
des." Samma artikel talar om 42 dödsoffer för en
bilbomb och att för 35 av de skadade är tillståndet
kritiskt.
Den just citerade artikeln är från den 22 januari
1997. Den är alltså mer än ett år gammal. Liknande
rubriker har vi kunnat läsa nästan varje dag i över ett
år.
Regeringsdeklarationens sex rader talar om en
nödvändig kraftsamling mot den fega och chockeran-
de terrorismen i Algeriet. Mer än 70 000 har dödats.
Frågan är hur många som ställs till svars för dåden.
De fall vi hör talas om i Algeriet gäller civilbefolk-
ningen. Men terrorism är sällan en nationell angelä-
genhet. Internationell terrorism har ett nätverk som
står till olika terrorgruppers förfogande när det gäller
att skaffa fram gömställen för jagade terrorister, att
utbilda i olika aktiviteter och att låna ut terrorister
från ett land till ett annat om förstärkning behövs.
Nu när Sverige är med i säkerhetsrådet, är det inte
dags att verka för att en internationell FN-kommission
sänds till Algeriet för att utreda vem som ligger bak-
om massakrerna och få stopp på dem? Frågetecknen
och de uttalade anklagelserna om vem som ligger
bakom har med tiden blivit många. Det handlar också
om brott mot en FN-konvention. Det kan inte heller
vara en nationell angelägenhet.
Andra länders vägran att släppa in FN:s under-
sökningskommissioner har resulterat i embargon,
sanktioner och frysning av ett lands tillgångar utom-
lands. Detta har satt press mot regimer som tillåter
brott mot mänskliga rättigheter. Jag instämmer i den
fråga som redan ställts här: Hur tänker utrikesminis-
tern agera i säkerhetsrådet när Algerietfrågan skall
diskuteras?
År 1990 hölls val i Burma som gav oppositionen,
Det Demokratiska Förbundet, en klar majoritet. Men
militärjuntan fängslade snabbt de ledande opposi-
tionspolitikerna som fortfarande var i frihet. Juntan
sitter kvar vid makten. Det kallas för stolen elections.
Ett val har gått rätt till men den sittande regeringen
stjäl valresultatet och sitter kvar i sin maktställning.
I år går Västsahara till val. Vi har hört att rege-
ringen stöder valet på olika sätt. Bl.a. skall valobser-
vatörer vara på plats två veckor före valet. Här vill jag
vädja till utrikesministern att valövervakarna får stan-
na kvar till efter valet så att risken för stolen elections
inte förekommer.
Utrikesministern nämner också Barentssamarbetet.
Vid Barents hav, på Kolahalvön och i Murmansk
finns oerhörda mängder farligt radioaktivt material.
Det är en viktig fråga för Sverige. Det hotar vår egen
överlevnad och vår egen miljö.
Vi är tveksamma till regeringens agerande. Statli-
ga SKB deltar i ett projekt där man föreslår uppar-
betning av kärnbränsle i stället för att ta hand om det
på ett säkert sätt. Materialet blir farligare, med risk
för smuggling och konflikter, och det bryter mot
svensk princip om icke-upparbetning. Är en flyttning
av avfallet till en upparbetningsanläggning i mellersta
Ryssland - en anläggning som Greenpeace har kritise-
rat hårt - vad ministern vill med Barentssamarbetet?
Miljöpartiet är ett EU-kritiskt parti. Men för oss är
det självklart att länder som vill gå med i EU får göra
det efter en folkomröstning. Dessa länder måste visa
respekt för mänskliga rättigheter och vara fullt ut
demokratier. Men lika viktigt som det är att ta in fler
länder i EU, är det att det finns möjlighet att lämna
EU om länder så vill. I dag finns ingen utträdespara-
graf. EU är en förening man inte kan lämna. Kommer
Sverige att verka för att i framtiden få den möjlighe-
ten? Kommer vi att verka för en utträdesparagraf?
Från regeringens sida försäkrade man att Scheng-
ensamarbetet skulle garantera den nordiska passfrihe-
ten. Detta löfte har på senare tid ifrågasatts, och jag
undrar om regeringen i dag kan garantera den nordis-
ka passfriheten? Jag tänker på den kommande folk-
omröstningen i Danmark om Amsterdamavtalet. Om
Danmark säger nej till Amsterdamavtalet riskerar
Schengens yttergräns att gå genom Öresund. Kommer
Sverige att avstå från Schengensamarbetet om Dan-
mark säger nej?
Samtidigt som finansminister Erik Åsbrink i EU:s
ministerråd prisar EMU-projektet har andra social-
demokratiska politiker inte talat i klartext. Det har vi
hört tidigare i dag här i salen. Att man i regeringsdek-
larationen framhåller att den gemensamma valutan får
stor betydelse även för länder som inte deltar från
start är därför intressant. Jag ställer samma fråga som
andra har gjort: Vad menar ministern med att Sverige
kommer att bidra till att EMU blir framgångsrikt, och
vilka konsekvenser får det för oss?
Det framstår alltmer tydligt att EMU inte i första
hand är ett ekonomiskt projekt, snarare ett politiskt,
eftersom EU inte är något optimalt valutaområde.
Opinionsmätningarna här hemma och utomlands visar
att folket inte är intresserat av en gemensam valuta
eller en penningpolitik styrd av EU. Med EMU flyttas
många ekonomiskt-politiska beslut till en centralbank
där beslutsfattarna inte är demokratiskt valda och inte
heller kan ställas till svars för sina handlingar. En
sådan dramatisk förändring i ett land skall inte tillåtas
ske, menar Miljöpartiet, utan att beslutet underställs
en folkomröstning. Kan utrikesministern ge oss be-
sked om vi kommer att få en folkomröstning om
EMU?
Miljöpartiet har ofta ifrågasatt den svenska ned-
rustningsprofilen i samband med vapenexport och i
samband med vårt vapensamarbete med andra länder.
Är det verkligen i nedrustningens anda att regeringen
säljer eller ger bort svensk militär utrustning till de
baltiska länderna? Ökar det inte konfliktrisken och
spänningen i området? Bidrar det inte till ökad upp-
rustning i stället för tvärtom?
I inledningen till regeringsdeklarationen talar mi-
nistern om att demokratin går framåt i stora delar av
världen. Det finns åsikter om raka motsatsen. Det
finns rapporter som talar om helt andra trendföränd-
ringar i de internationella demokratiseringssträvande-
na. Framstegen på demokratins område tenderar att
bli färre och mindre. Orsaken är att flera av de gamla
etablerade demokratierna inte längre är så intressera-
de av att stödja demokratiska tendenser i de länder
där bristen på respekt för mänskliga rättigheter tagit
överhand. Ekonomiska intressen prioriteras, och inför
risken att gå miste om ett önskvärt handelsavtal blun-
dar man.
I detta anförande instämde Eva Goës, Per Lager,
Kia Andreasson, Thomas Julin, Gunnar Goude och
Marianne Samuelsson (alla mp).