Herr talman! Jag skulle fortfarande vilja ha ett
svar på frågan vad utrikesministern tänker göra för att
uppmana den palestinska myndigheten att se till att
hatpropagandan upphör inom palestiniernas område.
Våld börjar ofta med ord. Vi har här talat om för-
intelsen. Jag, som har starka minnen från slutet av
andra världskriget, bävar när jag ser bilder som den
som var publicerad i Svenska Dagbladet i går, där
unga tyskar - i det här fallet var det tyskar från gamla
Östtyskland, men de finns också på andra sidan -
återigen marscherar på det sätt som skedde under
nazisttiden.
Jag tror att det är oerhört viktigt att vi har förståel-
se också för det som ägde rum under kommunisttiden
i Sovjetunionen och den delen av världen. Det råder
en tystnad i vårt samhälle om de miljontals och åter
miljontals människor som då fick släppa livet till
genom avrättningar, genom umbäranden i Gulagarki-
pelagen, genom svåra umbäranden på mentalsjukhus
och i fängelser. Dem bör vi också minnas.
Det råder brist på förståelse för det förtryck som
förekommer, t.ex. i de två kvarvarande kommunistis-
ka regimerna Kuba och Kina. När det gäller Kina
verkar det som att Vänsterpartiet har förstått, men inte
när det gäller Kuba. Det beror kanske på den tystnad
som vi har låtit omge dessa förbrytelser under alltför
många år.
Det är väl ingen som anser att vi angriper de nuva-
rande tyskarna när vi tar upp nazisttiden, och så skall
man inte heller se det när vi tar upp kommunisttidens
hemska förbrytelser. Det är viktigt att kunna leva med
sin historia, att levandegöra sin historia, för att på ett
riktigt sätt kunna handskas med nutiden.
Jag noterade också att Eva Zetterberg att till listan
över länder som inte respekterar mänskliga rättigheter
glömde att foga Kuba.
Sedan vill jag säga några ytterligare ord om den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som nu i
långa stycken saknar substans inom EU.
I Amsterdamfördraget blir uppgifterna, ansvaret
och verktygen tydligare. Framför allt är det betydelse-
fullt att fredsfrämjande krishantering och humanitära
operationer kommer att höra till huvuduppgifterna.
När det gäller krishantering och framför allt före-
byggande konflikthantering verkar vi fortfarande ha
väldigt mycket att lära. I många områden tycks vi låta
konflikterna gå alldeles för långt. I det sammanhanget
kan jag inte låta bli att nämna Algeriet. Det är inte lätt
för någon att veta vad man skall göra i den här situa-
tionen.
Det finns en regering där, sade Lena Hjelm-
Wallén. Ja, men vi måste göra klart för denna rege-
ring att vi inte kan förstå hur tusentals och åter tusen-
tals människor tillåts att mista livet på de mest bestia-
liska sätt utan att polis och militär ingriper.
Hur kan en regering åse detta? Hur kan man ha så
litet omsorg om sitt folk? Och om man inte själv kla-
rar av situationen, hur kan man då underlåta att be
omvärlden om hjälp? Den hjälpen borde inte kallas
för att lägga sig i landets interna angelägenheter.
Det är naturligtvis angeläget att vi fortsätter hjälpa
till att städa upp efter konflikten i den forna Jugosla-
vien och att vi, som regeringen har aviserat, fortsätter
med våra insatser där. Det är också viktigt att vi stö-
der utvecklingen i Albanien.
Det finns potentiella och reella hot mot befolk-
ningens trygghet och säkerhet också inom EU. Bodil
Francke Ohlsson nämnde att även länder som har stått
för mänskliga rättigheter kanske har blivit ljummare
på det området. Jag tycker att man kan se en tendens
till tystnad om de mänskliga rättigheterna - inte minst
när de ekonomiska fördelarna är mycket stora. Låt
inte oss bidra till det, utan låt oss hålla fanan högt!
Vi kristdemokrater anser att ett fördjupat samarbe-
te länder emellan av den sort som utvecklats inom EU
är den bästa tänkbara garantin för en varaktig fred.
Därför innebär utvidgningen mot Central- och Östeu-
ropa en klar förbättring av omvärldsbilden, som vi
välkomnar. Vi välkomnar också samarbete med de
länder som är med i Nato eller tänker gå med där,
men även med Ryssland och andra länder som inte
funderar på ett Natomedlemskap. Inom PFF och det
euroatlantiska parternskapsrådet vill vi samarbeta
utan låsningar. Det är angeläget inte bara för att det
ökar kompetensen inom vårt eget försvar utan också
för att vi skall kunna delta i fredsfrämjande och hu-
manitära operationer utanför vårt lands gränser.