Herr talman! Jag vill ta upp några punkter. Visst
vore det bra om man kunde spela teater finansierad
över kulturbudgeten. Går inte det, får det
kanhända ske över AMS-budgeten. Men har det
något att göra med den arbetslöse skådespelaren?
Varför skall han eller hon straffas bara därför att
pengarna till uppsättningen råkar komma från det
ena eller det andra hållet? En sådan tanke är
fullständigt grotesk.
Det är jättebra att vi skall skapa ordinarie jobb,
men det är tråkigt att Börje Hörnlund inte har
bidragit till en sådan utveckling. Han säger vidare
att vi måste genomföra den genom att flytta över
pengar från arbetslöshetens bekämpande. Då blir
jag rädd. Återigen vill han rikta in sig på och skjuta
på dem som har förlorat jobbet och har svårt att
försörja sig. Samtidigt sänks skatterna för
företagen och aktieägarnas dubbelbeskattning,
som det så vackert heter, avskaffas. Man kan slänga
ut pengar på vårdnadsbidrag etc.
Detta förslag är dessutom några miljarder dyrare.
Det finns anledning att ändra regelverket så att inte
minst yngre människor kommer in. Ja, det har vi
socialdemokrater uttalat i motioner, men det
aktuella förslaget är 2--3 miljarder dyrare per år, så
det ger ingen besparing. Detta förslag är mycket
mer likt en socialförsäkring än det system som vi
har försvarat. Ursäkta, herr talman och herr
arbetsmarknadsminister, men det som Börje
Hörnlund nu säger är rappakalja.
Han nämnde också arbetsveckan och forskning och
utveckling. Det är bra att det satsas på forskning
och utveckling. En sådan tur att det fanns några
pengar kvar i Sverige att satsa! De kallas
löntarfondsmedel. Det var de enda pengar som
regeringen hade. I övrigt är det bara ett svart hål.
Vad gäller arbetsrätten kan man undra om man
skall gråta eller skratta när den tas upp som en
viktig fråga i dag, den dag när Kjell-Erik Karlsson
inte fick tillbaka jobbet trots att han var olagligen
avskedad. Det är i det rättslösa Sverige med udden
riktad mot löntagare och fackföreningsrörelse som
Börje Hörnlund förvaltar en halv miljon
arbetslösa.