Herr talman! Jag tror att det faktiskt är Börje
Hörnlunds minne som sviktar. Vi hade vår
partikongress i september 1993. Då lade vi fram det
förslag som vi har i dag om att återgå till 90 %.
Demonstrationerna här utanför skedde den 15
december i samband med den debatt och den
diskussion som vi hade vid det tillfället.
Vi kan diskutera arbetsmarknadspolitiken i
morgon. Men jag får inte svar från Börje Hörnlund
på de frågor som jag har ställt och som människor
är oroade över. Vad händer med de människor som
utförsäkras efter att ha gjort av med de 300 plus 300
dagarna? Och det stannar inte vid det -- systemet
innebär i sig självt att det inte blir 600 dagar i
framtiden.
Börje Hörnlund säger att man har en åtgärd. Jag
tycker att det vore skäligt att informera de
människor som kommer att drabbas om den
åtgärden. Detsamma gäller
konkurrensneutraliteten, som skall presenteras i
morgon i kammaren, enligt vad vice ordföranden i
arbetsmarknadsutskottet sade i går. Jag får hoppas
att vi kan få svar på detta här i alla fall av nästa
företrädare för den borgerliga regeringen.
Är det inte så att Börje Hörnlund inte själv tror på
det förslag som han har lagt fram och att det gäller
både i fråga om dess omfattning och dess
konsekvenser? Vid den presskonferens då det
förslag vi diskuterar presenterades sade nämligen
Börje Hörnlund ordagrant: Jag känner en oro för
att arbetsmarknaden inte klarar det här nu. Det var
Börje Hörnlunds egen bedömning om den
proposition som han har levererat till riksdagen.
Hur skall svenska folket kunna tro på ett förslag,
när inte ens den minister som lägger fram förslaget
själv tror på det?
Vad gäller att minska kostnaderna i landet har vi
lagt fram förslag på arbetsmarknadspolitikens
område. Den största kostnaden i dag är den stora
arbetslösheten. Vi har under hela den här
mandatperioden försökt lägga fram förslag som har
inneburit att arbetslösheten minskar, men Börje
Hörnlund har med hjälp av Ny demokrati hela
tiden sågat av våra förslag. Det är den
ansvarsfördelning som har varit.