Herr talman! Jag började mitt huvudanförande
med att citera vad den europeiska unionens
arbetsmarknads- och sociala kommitté hade sagt om
den s.k. vitboken för sysselsättning i Europa.
Man varnade för den utveckling som har skett i
Sverige. Jag vill än en gång erinra kammaren och
Hans Andersson om det som jag tidigare nämnde.
Det stora raset på svensk arbetsmarknad började
1989--1990, dvs. ett bra tag innan den nuvarande
regeringen fick ta över och försöka skapa ordning
och en bättre ekonomi. Nu är vi på väg att se
resultat.
I rapport efter rapport från AMS kan vi se hur
anställningarna ökar. Fler människor kommer i
riktigt arbete. Arbetslöshetsförsäkringen är ett led
i en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det har varit en
huvudlinje i den svenska arbetsmarknadspolitiken
så länge jag kan överblicka. Men en bra
arbetslöshetsförsäkring förhindrar ju att människor
kommer in i ett bestående bidragsberoende. Det är
så illa ställt att den svenska
arbetslöshetsförsäkringen, så som den ser ut i dag,
leder just till rundgång, till bidragsberoende och till
att människor inte kommer ut i det arbete som de
skall göra och som de allra flesta vill komma ut till.
De förändringar som nu genomförs kommer att
ställa krav på den ekonomiska politiken, på
arbetsmarknadspolitiken och på oss alla att vi
ställer upp för en politik som skapar arbetstillfällen
och arbetsplatser och inte bara subventionerade
arbeten via AMS. Vi kan aldrig få en bra
fungerande arbetsmarknad om vi inte har en politik
som leder till nya verksamheter, nya företag och
nya jobb. Det är i den politiken som förändringarna
i arbetslöshetsförsäkringen passar in.