Fru talman! I dag är över en halv miljon människor
i vårt land utanför arbetsmarknaden. Sverige har
under regeringen Bildt drabbats av
massarbetslöshet. Arbetslösheten har bitit sig fast
och riskerar att stanna kvar på en permanent hög
nivå. Människor slås ut från det normala livet.
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund har
passivt sett siffrorna öka. Att ge fler människor
arbete genom en aktiv arbetsmarknadspolitik har
haft en underordnad betydelse för Hörnlund. Hans
agerande är långt ifrån de stolta paroller som
Centern gick ut med i valet 1991. ''Ge jobb till alla --
från Ystad till Haparanda! Hela Sverige skall leva!''
hette det i Centerns slagord i valrörelsen 1991.
Säkerligen var Börje Hörnlund med om att
utarbeta dessa slagord.
Nu hävdar Börje Hörnlund att botten äntligen har
nåtts. Stämmer det är det naturligtvis glädjande,
men han har också tidigare påstått detta, och då har
det visat sig inte stämma. Regeringens egna
prognoser pekar på en arbetslöshet på fortsatt hög
nivå även framöver.
Men detta är inte nog. Nu föreslår Börje Hörnlund
också att de som drabbats av hans ''icke-
arbetsmarknadspolitik'' skall få en kraftigt
försämrad arbetslöshetsförsäkring. Människor som
drabbas av massarbetslösheten förlorar inte bara
sina arbeten. Det är besvärligt nog att vara utan
arbete. Med sänkt ersättningsnivå och stupstock för
utförsäkring riskerar många människor att få sin
ekonomi fullständigt havererad. Sådana händelser
präglar både vuxna och barn, kanske för resten av
deras liv.
De som redan drabbats av det fruktansvärda slag
som arbetslösheten innebär skall återigen få bära
en ännu tyngre börda. Detta är en upprörande
politik.
Fru talman! Den 15 december, när vi förra gången
behandlade arbetslöshetsförsäkringen,
konstaterade jag att Börje Hörnlund kommer att gå
till historien som den minister vars främsta mål var
att genomföra en klappjakt på löntagarna och de
arbetslösa. Detta har ytterligare styrkts sedan dess,
och jag är nog inte ensam i vårt land om denna
uppfattning.
''Börje Hörnlunds förlorade heder'' var rubriken på
en debattartikel den 4 maj. Bakom denna artikel
stod alla TCO-förbundsordförandena med Björn
Rosengren i spetsen.
Visst stämmer det! Hörnlunds alla piruetter och
löften och uttalanden har bara haft ett syfte. Hans
primära agerande har varit att försvara sin
regeringstaburett.
Alla kommer väl ihåg uttalandet om att inte sitta
kvar och administrera en arbetslöshet över 6 %.
Det var ett historiskt uttalande.
Börje Hörnlund drev igenom kraftiga försämringar
i anställningsskyddet för dem som har ett arbete
och går nu vidare med ett direkt angrepp på de
arbetslösa och även på dem som försöker arbeta
aktivt med att bekämpa arbetslösheten.
Fru talman! Återigen skall riksdagen ta ställning till
ett mycket dåligt förslag. Man kan tycka vad man
vill om de principer som ligger till grund för
förslaget. Likafullt är det uppenbart för var och en
att det är ett dåligt genomtänkt och hafsigt förslag.
Ingen kan rimligen vara nöjd. Inte ens regeringen
eller utskottsmajoriteten.
Det finns rent av i själva propositionen en diger
lista på frågor som regeringen själv anser att man
måste utreda vidare. Och det är inga småsaker.
Med så många ouppklarade frågor vill man likafullt
pressa fram ett beslut.
Regeringen skickade själv inte ens förslaget till
Lagrådet. Nej, initiativet om lagrådsremiss fick tas
i arbetsmarknadsutskottet.
Vad tycker då Lagrådet om förslaget? Så här sade
man: ''Både den komplicerade verklighet som
bestämmelserna avser att reglera och det
förhållandet att bestämmelserna har direkt
betydelse för enskilda, arbetslösa personer gör att
stora krav måste ställas på att lagstiftningen är
tydligt utformad och så överskådlig och därmed
lättillgänglig som möjligt. Enligt lagrådets mening
uppfyller de remitterade lagförslagen inte dessa
krav.''
Lägg särskilt märke till den sista meningen!
Lagrådet påpekar vidare att reglerna är mycket
komplicerade och svårtillgängliga och att
''möjligheterna för en enskild person utan särskilda
kunskaper på området att sätta sig in i vad
bestämmelserna innebär för honom torde vara
små.''
Fru talman! Ändå skall förslaget enligt de
borgerliga partierna nu genomföras och börja gälla
om tre veckor.
Arbetsmarknadsutskottet har haft utomordentligt
kort tid på sig att behandla detta mycket dåligt
underbyggda och komplicerade förslag. Utskottets
personal har verkligen fått offra sig för att
genomföra förändringar i lagtexten för att det över
huvud taget skulle bli begripligt. Bläcket har
knappt torkat på de senaste ändringarna i detta
komplicerade regelsystem. Jag vill framföra ett
tack till utskottets personal för en mycket fin insats
under de dagar de jobbat med ärendet.
Fru talman! De över en halv miljon människor runt
om i landet som saknar ett riktigt arbete är i högsta
grad beroende av det beslut som nu forceras fram.
Jag tycker det är en förolämpning mot alla dem och
mot de anställda som skall arbeta med lagen att
behandla denna viktiga fråga på detta sätt.
Varför då denna brådska? Varför kan man inte
utreda färdigt och tänka igenom denna mycket
komplicerade sak? Varför skall man riskera att det
blir totalt kaos som kan drabba de arbetslösa?
Varför skall man hasta igenom ett förslag som fått
en sådan förödande kritik?
Svaret är mycket enkelt. Mandatperioden går ut.
Hörnlund vet att nästa mandatperiod sitter han
kanske inte på den taburett som han kämpat så hårt
att bli kvar på. Det gäller att till varje pris sjösätta
skutan även om det finns risk för att den läcker.
Huvudsaken är att det skall bli svårt att dra upp den
igen.
Vi socialdemokrater säger nej till detta cyniska spel
med de arbetslösa. Stora reformer av detta slag
måste genomföras med omsorg, eftertanke,
noggrannhet och analys av konsekvenserna. Så
görs inte nu.
Förslaget till ny arbetslöshetsförsäkring innebär att
ett avskräckande praktexempel på byråkrati och
adminstrativt krångel etableras. Det kan i denna
stund inte vara lätt för mina borgerliga
riksdagskolleger, som förväntas stödja detta
förslag.
Inledningsvis nämde jag Centerns vallöfte från
1991. Folkpartiet körde med en mer revolutionär
stil. De skulle ''befria Sverige'' från allt möjligt bl.a.
krångel! Hur stämmer detta förslag överens med
det ''käcka'' uttalandet 1991?
Ny demokratis stora valnummer var att stoppa all
byråkrati. Kom man in i riksdagen så skulle
minsann sunt förnuft få råda. Det var tydligen med
detta som allt annat Ny demokrati gjort, ett stort
skämt. När Ny demokrati ställer sig bakom detta
förslag, så slår man verkligen fast att byråkrati och
och godtycke skall råda. Långt ifrån sunt förnuft.
Eller ta Moderaternas agitation, ''det skall löna sig
att arbeta''. Det strider rakt emot detta förslag.
Fru talman! Vad innebär alla regeringens stora
uttalanden om en allmän och obligatorisk
försäkring?
Förslaget innebär att färre människor kommer att
få ersättning under kortare tid och med lägre
belopp.
Förslaget innebär att arbetslinjen i
arbetsmarknadspolitiken urholkas.
Förslaget innebär ännu ett bakslag för kvinnor.
Förslaget innebär att ungdomar får svårare att få
ersättning.
Förslaget innebär också försämringar för
företagare.
Förslaget innebär att slump, tillfälligheter och
godtycke kommer att påverka de arbetslösas
ersättning.
Fru talman! Enligt det förslag som nu föreligger
skall de statliga kassorna få åtskilliga fördelar som
de privata kassorna inte får. Det är meningen att
det skall vara fördelaktigare att vara med i en statlig
kassa. En medlem i en privat kassa får själv stå för
administrationskostnaderna. I t.ex. Fiskarnas
kassa, en kassa för småföretagare, uppgår denna
avgift till ca 1 200 kr per år. Om man i stället vänder
sig till en statlig kassa får man dessa kostnader
betalade av skattemedel.
Konkurrensverket har i ett yttrande till
arbetsmarknadsutskottet uppmärksammat denna
konkurrenssnedvridning.
De statliga kassorna gynnas också på flera andra
sätt. Avsikten är uppenbar. Regeringen vill att
medlemmarna skall lämna de befintliga kassorna
och söka sig till de statliga kassorna. Detta vill man
av ideologiska skäl. Genom detta förslag hoppas
man att löntagarna och de fackliga
organisationerna försvagas.
Om man verkligen vill ha konkurrensneutralitet
kunde man ju införa den på en gång och inte vänta
till senare. Jag tycker det är anmärkningsvärt och
upprörande att Börje Hörnlund nu ställer sig
bakom ett sådant förslag trots att han flera gånger
bl.a. i denna talarstol lovat att förslaget skall vara
konkurrensneutralt.
Jag skulle vilja fråga Börje Hörnlund varför han
inte hållit detta löfte. Skall man inte kunna lita på
ett sådant uttryckligt löfte från landets
arbetsmarknadsminister?
Regeringens förslag drabbar i synnerhet människor
som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Till
dessa hör människor som bor i glesbygd, ungdomar
och kvinnor. Men detta har Börje Hörnlund inte
tagit hänsyn till. Det finns över huvud taget
knappast några analyser alls av vilka konsekvenser
regeringens förslag kommer att få.
I propositionen om jämställdheten mellan män och
kvinnor framhåller regeringen: ''Förslag och beslut
inom olika politikområden bör analyseras ur ett
jämställdhetsperspektiv för att klarlägga
konsekvenser för kvinnor respektive män.'' Är inte
Börje Hörnlund medveten om att
deltidsarbetslösheten är könsbunden? Ta bort
skygglapparna Börje Hörnlund, det är kvinnorna
som i dag är deltidsarbetslösa. Hur skall de klara sin
försörjning efter det att förslaget gått igenom?
Kvinnorna kommer att drabbas på flera andra sätt.
Eftersom kvinnorna har en sämre förankring på
arbetsmarknaden kommer de att få svårare att få
ersättning med det arbetsvillkor regeringen
föreslår. Reglerna om normalarbetstid drabbar
deltidsarbetande, dvs. i första hand kvinnor osv.
Hur stämmer detta överens med Folkpartiets och
jämställdhetsminister Bengt Westerbergs ambition
att framstå som en försvarare av jämställdheten?
Regeringens förslag om arbetslöshetsförsäkringen
är bara ett av flera förslag -- vi har nyligen fattat
beslut om vårdnadsbidraget -- som allvarligt slår
mot jämställdheten mellan kvinnor och män.
Fru talman! Regeringen föreslår att
ersättningsperioderna i försäkringen begränsas.
Det är meningen att man skall kunna få ersättning
300 plus 300 dagar, men detta är inte riktigt sant. I
själva verket blir det svårt att få ut två hela
perioder. Om en person tjänar in ett nytt
arbetsvillkor innan den första perioden har löpt till
ända, minskas den andra perioden med det antal
dagar som återstod av den första perioden när det
nya arbetsvillkoret uppfylldes.
Det föreslagna systemet kommer att uppmuntra till
passivitet och undergräva arbetslinjen. Det blir
fördelaktigt att vänta med att acceptera en åtgärd.
Det blir ofördelaktigt att ta ett arbete med lägre lön
som leder till lägre dagpenning i nästa period.
De föreslagna arbetsmarknadskassorna utan någon
lokal förankring kommer inte att kunna hålla
individuell kontakt med de arbetslösa. Alla de
sociala insatser som de fackliga organisationerna
bedriver för att arbetslösa inte skall slås ut hotas av
detta förslag. Den arbetslinje som vi i Sverige varit
stolta över att ha i vår arbetsmarknadspolitik
kommer att försvagas väsentligt.
Fru talman! Hundratusentals människor är i dag
oroliga för vad som skall hända om de inte lyckas få
några arbeten när deras ersättningsperioder enligt
regeringens förslag tar slut. Jag tycker verkligen att
det åligger arbetsmarknadsminister Börje
Hörnlund att nu ge klara besked om vad som skall
hända.
Vi socialdemokrater har tidigare varnat för att en
socialbidragsbomb kan brissera i kommunerna när
människor faller ut ur systemet. Samma sak påtalar
Kommunförbundet i sitt yttrande till
arbetsmarknadsutskottet. Nu säger Börje
Hörnlund att inte en enda människa kommer att
leva på socialbidrag sedan hon eller han har
förbrukat sina ersättningsdagar. Det är alltså ett
nytt storstilat löfte från Börje Hörnlund.
Det är en förvillande dubbel argumentering från
regeringen. Å ena sidan menar Börje Hörnlund att
det är bra att människor utförsäkras så att de har en
piska i ryggen. Å andra sidan säger Börje Hörnlund
att han skall sätta in särskilda
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för dem som
utförsäkras. Men han talar inte om vad det är som
skall ske. ''Jag har en plan'', säger Hörnlund, precis
som Anne Wibble. ''Det är en åtgärd i bakfickan
som skall lösa alla problem.'' Detta uttalande är
som hämtat ur filmerna om Jönssonligan och
Charles Ingvar Jönssons stående replik: ''Jag har en
plan.'' Likheten är stor, ingen tror på Charles
Ingvar Jönsson och hans storartade planer. Samma
sak är det med Börje Hörnlund och hans planer.
Fru talman! Jag tycker de arbetslösa som nu oroar
sig har rätt att få ett besked om vad som skall
hända -- om inte i detalj så i vart fall på ett ungefär.
Vad är det för en fantastisk åtgärd minister
Hörnlund har tänkt sig genomdriva? Vilken
ersättning kommer den arbetslöse att få? Om det
finns en sådan åtgärd, Börje Hörnlund, varför sätts
den då inte in på en gång så att alla arbetslösa
slipper vara arbetslösa?
Och varför denna bakvända ordning? Beslut som
berör hundratusentals människors väl och ve skall
fattas innan vi vet vad som skall hända dem i ett
senare skede. Det rimliga måste ju vara att vi
utreder först och sedan fattar beslut.
Fru talman! Vi har i vår motion krävt en
parlamentarisk utredning om
arbetslöshetsförsäkringen. Vi har påtalat detta
tidigare, men varje gång har den borgerliga
majoriteten tillsammans med Ny demokrati
avslagit våra förslag. Det lär inte vara annorlunda i
dag.
Fru talman! För att det inte skall föreligga några
oklarheter vill jag avslutningsvis säga följande:
Vi har i vår motion skisserat upp hur vi vill att
arbetslöshetsförsäkringen skall fungera i
framtiden.
Om väljarna ger oss förtroende i höstens val
kommer vi med denna motion som grund att
förändra det system som nu införs.
Det betyder bl.a. att begränsningarna till två
ersättningsperioder tas bort. Vi kommer att lägga
fram förslag som innebär att vi åter får en
arbetslöshetsförsäkring som verkligen är värd
namnet arbetslöshetsförsäkring, där arbetslinjen
skall vara en av de bärande delarna.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till våra
reservationer i betänkandet.
I detta anförande instämde Göran Magnusson,
Hans Karlsson, Inger Lundberg, Sigrid Bolkéus,
Per Erik Granström, Bengt-Ola Ryttar, Berit
Andnor, Georg Andersson, Monica Öhman,
Lisbeth Staaf-Igelström, Lahja Exner, Lennart
Nilsson, Lisbet Calner, Sverre Palm, Anita
Jönsson, Karin Wegestål, Sten Östlund, Alf
Eriksson, Birthe Sörestedt, Christer Skoog, Kjell
Nilsson, Lars Hedfors, Bengt Kronblad, Alf
Egnerfors, Reynoldh Furustrand, Anita Persson,
Ingela Thalén, Anita Johansson, Björn Ericson,
Lars Ulander och Kaj Larsson (alla s).