Herr talman! Jag hade egentligen inte heller tänkt
begära någon replik på Marianne Andersson, men
hon säger så konstiga saker att jag måste göra några
kommentarer.
Marianne Andersson talar om pessimism och
optimism. Den som är genuint pessimistisk tror
naturligtvis att det blir många arbetslösa och att det
kostar mycket pengar, eftersom de får ersättning
från a-kassan. Det innebär i sin tur att
Arbetsmarknadsfonden dräneras. I det läget
skjuter man på de arbetslösa. Man sänker deras
nivå på a-kasseersättningen eller föräkrar ut dem ur
systemet. Då kostar det inte så mycket längre.
Om man, som jag, är optimist bibehåller man ett
trygghetssystem som är bra. Man gör alla satsningar
som man mäktar med för att skapa arbeten, gynna
näringslivet, upprätthålla vård och omsorg i
kommunerna osv. Jag delar uppfattningen att det
inte är Börje Hörnlunds fel att det finns en halv
miljon arbetslösa. Men Marianne Andersson har
fullständigt fel när det gäller optimism och
pessimism. Hennes lösning är den pessimistiska.
Den innebär att a-kasseersättningen måste skäras
ner.
Långtidsarbetslösheten är mycket stor i Europa.
Det beror framför allt på att det saknas en aktiv
arbetsmarknadspolitik. Det var någonting som
Sonja Rembo inte nämnde när hon läste ur
vitboken. Man rekommenderar länderna i Europa
att satsa på utbildning och en aktiv
arbetsmarknadspolitik i stället för på långvariga
passiva ersättningsperioder. Det är den svenska
modellen med fackliga a-kassor, korta perioder och
snabba insater som vi skall ha. Den går ni ifrån.
Elver Jonsson hade inte förstått att den allmäna
arbetslöshetsförsäkringen kostar mer. Marianne
Andersson pratar också om
Arbetsmarknadsfonden som en kostnad. Ja visst,
men den allmäna arbetslöshetsförsäkringen kostar
ungefär 2--3 miljarder mer. I
kompletteringspropositionen kommenterar
regeringen själv den nya allmänna
arbetslöshetsförsäkringen. Jag citerar:
''Kostnadsökningen till följd av detta uppskattas till
drygt 2 miljarder kronor.'' Jag säger detta för att det
skall vara klart.
Marianne Andersson sade att man måste få stopp
på rundgången och att rundgången med detta
förslag bryts på ett mjukt sätt och att människor får
arbeten. Vad får människor för arbeten när de med
ett hårdare regelverk stöts ut ur a-kassesystemet?
Detta är, som jag sade tidigare, rappakalja och
ingenting annat.