Herr talman! Dagens debatt är viktig av två skäl:
Dels gäller det en stor och angelägen reform, dels
behöver en rad missförstånd i den allmänna
debatten redas ut.
Utskottet föreslår i sitt betänkande att riksdagen
skall ställa sig bakom den reform som skall ge en
allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Detta är positivt och glädjande. Vi har från
Folkpartiets sida varit måna om att hävda att alla
socialförsäkringar skall vara allmänna och ha en
ersättningsnivå som ger inkomsttrygghet.
När det gäller hanteringen måste det slås fast att
regeringen inte kunnat hålla en tidtabell som skulle
ha gett anständiga arbetsvillkor för
riksdagsbehandlingen. Ärendet var alltför stort och
i vissa delar för ofullständigt för att man med
arbetsro skulle kunna lotsa det genom riksdagen.
Jag vill gärna instämma i de omdömen och de tack
som har riktats till vårt hårt arbetande kansli. Det
har där talats om de arbetstyngda och långa
debatterna. Jag skulle till det vilja lägga de tunga
helgerna och nätterna. Långsiktigt borde vi kanske
här i riksdagen fundera litet mera på en mer
harmonisk arbetssituation.
Åter till ämnet. Med en obligatorisk försäkring
kommer grupper av människor som ej tidigare
erhållit något skydd vid arbetslöshet att få ett
sådant. Reformen är också nödvändig för att hjälpa
till med att sanera de stora underskotten i
Arbetsmarknadsfonden. Som det ser ut med
dagens system är det, som redan här har sagts, ett
underskott i fonden om ca 50 miljarder kronor. Det
är en stor del av de totala underskott som finns
inom arbetslöshetsförsäkringen. Naturligtvis beror
en del av underskottet på det dåliga
konjunkturläget, men en allmän reformering av
detta transfereringssystem är ändå ytterst
angelägen.
Vi ser nu att allt fler får jobb och att varslen om
uppsägning ligger på en mycket låg nivå. En
minskning av underskotten i
Arbetsmarknadsfonden är därför snart på gång. Nu
är det upp till arbetsgivarna att anställa fler, så att
a-kassan belastas än mindre. Det är nödvändigt att
det stora övertidsuttaget motsvarande ca 50 000
årsarbeten snabbt minskar. På sikt är det den bästa
investeringen för företagare, de anställda och hela
samhällsekonomin.
Behovet finns hos industrin, och förmånerna för
dem som nyanställer har aldrig varit bättre än just
nu. Det gäller för alla arbetsgivare att ta ett större
ansvar. Om inte statsrådet är alltför upptagen, vill
jag ställa en liten fråga till honom. Övertidsuttaget
är för stort, och jag vill fråga om
departementschefen har gjort insatser för att
företag och andra arbetsgivare, nu när läget är
förmånligt, mera aktivt skall nyanställa personer
som för närvarande befinner sig i en
arbetslöshetssituation. Jag tror att det vill till litet
av ett psykologiskt tryck från de politiska
instanserna. Det skulle vara värdefullt om
arbetsmarknadsministern kunde bekräfta att ett
sådant s.k. mjukt arbete pågår.
Herr talman! Reformeringen av
arbetslöshetsförsäkringen är redan inledd med den
avgift som vi alla betalar på vår lön, en avgift som
är till för att vi skall få en bättre balans i systemet.
Under mandatperioden har dessutom
ersättningsnivån sänkts till 80 %, och karensdag
har införts. Detta gör att vi nu har en vettig självrisk
i detta socialförsäkringssystem, på samma sätt som
i andra sådana system, t.ex. sjukförsäkringen.
Socialdemokraterna, som till att börja med var
motståndare till en sänkning av ersättningsnivån,
har nu alltmera accepterat den. Men visst var
snabbheten i den socialdemokratiska
kovändningen imponerande. Mellan Lucia och
trettonhelgen skrotade man hela sin
argumentarsenal mot sänkningen av a-
kasseersättningen. Tala om lappkast!
Den socialdemokratiska oppositionen i övrigt går
dess värre över lag reflexmässigt mot regeringens
förslag. Socialdemokraterna känner ängslan för en
statlig kassa som verkar bredvid de
fackföreningsdrivna a-kassorna. Man påstår
dessutom att arbetslinjen kommer att raseras och
tror att en mängd människor kommer att vända sig
till kommunernas socialbyråer i en gigantisk
utförsäkringsbomb, om regeringens förslag antas.
Jag tänker här något kommentera den kritiken mot
förslaget.
Vad först gäller den statliga a-kassan tycker jag att
det är bra att det blir en fristående kassa, som
fångar upp de många som nu står utan skydd vid
arbetslöshet. Vi får heltäckande system och
valfrihet för individen. Den enskilde kan genom
eget val antingen tillhöra en facklig a-kassa eller
den statliga och behöver inte som nu vara hänvisad
till en enda a-kassa.
Jag kan dock hålla med socialdemokraterna om att
den statliga kassan inte skall konkurrera ut de
fackliga kassorna på oschysta grunder.
De fackliga a-kassorna har i allt väsentligt gjort ett
för den enskilde försäkringstagaren bra kassajobb.
Därför är det min och Folkpartiets mening att vi
snarast skall nå den konkurrensneutralitet som
regeringen utlovat mellan de olika formerna av a-
kassor. Det är en uppfattning som också utskottet
stöder.
Regeringens förslag innebär att arbetslinjen skall
hävdas. Som systemet nu är uppbyggt stimulerar
det ofta till en oändlig rundgång. Individer kan
slussas mellan åtgärder och kontantstöd under
mycket lång tid. Med en begränsning av
ersättningsperioderna ökar kravet på den
arbetssökande, men framför allt på
arbetsförmedlingen att aktivt ta sig an problemen
och se till att den arbetssökande så snabbt som
möjligt kommer tillbaka till den öppna
arbetsmarknaden.
Skulle de två ersättningsperioderna gå till ända
skall den arbetslöse erbjudas en speciell åtgärd i
syfte att hindra utförsäkring, men också att få den
arbetslöse tillbaka till arbetsmarknaden på ett
smidigt sätt.
Hur dessa speciella åtgärder skall se ut kommer nu
att ses över av departementet, så att det är klart i
god tid till 1997, då det tidigast är aktuellt med
någon utförsäkring.
Den kanske största och i alla fall den mest
högljudda kritiken mot regeringens förslag har
kommit mot att det nya systemet skulle utlösa en
socialbidragsbomb när ersättningsdagarna är slut
och man riskerar att bli utförsäkrad. Jag har redan
talat om vad som händer om man riskerar att bli
utförsäkrad. Enligt min mening är risken dock
större för en socialbidragsbomb om vi bifaller det
socialdemokratiska förslaget i partimotionen A80.
Vi har debatten alltsedan regeringförslaget
presenterats fått höra vad socialdemokraterna har
tyckt vara dåligt och vad man skall riva upp vid en
valseger. Men frågan är vad vill man i stället?
Den saken är det besvärande tyst om, trots att
socialdemokraterna är medvetna om det är
ohållbart att fortsätta med dagens system.
Naturligtvis finns det förslag från den
socialdemokratiska sidan i deras motion, men den
saken talas det inte så högt om, för där ligger en
socialbidragsbomb gömd. Här som på så många
andra ställen kör socialdemokraterna med vad min
partiledare har kallat bisatsmoral. Man talar om
vad man är emot, men nämner bara i förbigående
vad man egentligen vill.
Min fråga till socialdemokraterna blir just nu: Skall
det enligt socialdemokraterna aldrig förekomma
någon utförsäkring?
Herr talman! I det socialdemokratiska förslaget till
arbetslöshetsförsäkring är det en del som är
besynnerligt. När man i alla andra system
propagerar för att det skall vara en
inkomsttrygghet, vill man i a-kassan införa ett
system med grundtrygghet.
I den socialdemokratiska partimotionen kan man
utläsa att alla skall ha rätt till en grundnivå i a-
kassan motsvarande dagens KAS-ersättning, 245
kr. Sedan är det upp till den som vill eller har råd
att försäkra sig upp till 80-procentsnivån. Detta kan
innebära att om det socialdemokratiska systemet
träder i kraft, kommer köerna kanske rent av börja
ringla utanför landets socialbyråer. Människor som
inte har råd eller inte har iscensatt att försäkra sig
upp till inkomsttryggheten kommer att omgående
tvingas vända sig till det sociala.
Därför vill jag ställa den andra frågan till
socialdemokraternas företrädare här i debatten:
Hur kan det komma sig att socialdemokraterna är
anhängare av en grundtrygghetsmodell i a-kassan
när man är emot sådana tankar när det gäller andra
försäkringssystem?
Jag skulle, herr talman, till sist vilja peka på en
punkt där vi i Folkpartiet i ett senare skede skulle
vilja fortsätta reformeringen. Det gäller kopplingen
mellan avgifter och utgifter inom
arbetslöshetsförsäkringen.
Från Folkpartiets sida strävar vi efter att alla
försäkringssystem skall vara lika. I
sjukförsäkringen tas avgiften ut på en inkomst upp
till sju och ett halvt basbelopp, och ersättningar
lämnas upp till samma nivå. I a-kassan är det
annorlunda. Avgift tas visserligen ut upp till sju och
ett halvt basbelopp, men ersättning lämnas bara på
inkomster upp till fem och ett halvt basbelopp.
Detta måste, herr talman, på sikt ändras.
Ersättningsnivån om man är sjuk eller arbetslös bör
vara densamma om man tjänar upp till sju och ett
halvt basbelopp. Vi är dock medvetna om att en
sådan reform får anstå till dess att statsfinanserna
är förbättrade. Det lär dröja ytterligare något.
Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till
utskottets hemställan i betänkandet 18.