Herr talman! Hans Andersson har sådana
bekymmer över det som jag sades inte vara
bekymrad över. Men det intressanta med Hans
Andersson är att han inte nämner en enda rad om
att vi har ett underskott i vår arbetsmarknadsfond
som är helt ohållbart. De 50 miljarder skall inte
bara räntas, utan också fyllas på.
Den andra punkt som inte bekymrade Hans
Andersson så mycket var att vi har tiotusentals
människor utanför arbetslöshetsförsäkringen, men
som nu ges en möjlighet att komma in.
Den tredje punkten är den aktiva
arbetsmarknadspolitiken som får en särskild
tyngdpunkt här.
Det är ytterst angeläget att vi får en start på alla
dessa tre saker.
När det gäller problemet med utförsäkringen och
vad som kan hända med dem som är arbetslösa får
jag väl återigen, för vilken gång i ordningen?,
påminna om att ingen blir utförsäkrad förrän
tidigast 1997. Det finns alltså lång tids rådrum. Där
finns möjlighet att korrigera de punkter som är
oklara och som vi, stödda av utskottet, har påpekat
för regeringen.
Dit hör konkurrensneutraliteten och dit hör en del
som inte har kommit med t.ex. på företagarsidan
eller på en annan punkt där vi är ense i utskottet,
nämligen avgångsvederlagens förhållanden till
arbetslöshetsförsäkringen. Jag är inte bekymrad
över att reformen införs den 1 juli. Vi har denna
långa rådrumstid som gör det möjligt att göra
korrigeringar så att arbetslöshetsförsäkringen blir
värd namnet.