Fru talman! På regeringshorisonten ser vi nu till-
tagande rosenrött skimmer som står i bjärt kontrast till
den mörka verklighet som många arbetslösa, ungdo-
mar, ensamstående kvinnor, flerbarnsfamiljer, lågin-
komsttagare och människor med små marginaler
tvingas leva med. Regeringens sparprogram och
skattehöjningar har slagit hårdast mot dem som har
minst pengar! Detta har vi i Miljöpartiet påstått och
hårt kritiserat i praktiskt taget varenda ekonomiskpo-
litisk debatt i riksdagen de senaste två åren. Ni i rege-
ringen har ofta förnekat det, och hävdat att det tvärt-
om är de med de bästa inkomsterna som får avstå
mest.
Men nu har ni till slut motbevisat er själva i den
här propositionen. På s. 59 finns ett diagram som
visar att den tiondel av oss som tjänar minst har
tvingats avstå i snitt 9 % av vår disponibla inkomst
för att bidra till budgetförstärkningarna. Den tiondel
som tjänar mest har bara fått avstå 7 % av sin betyd-
ligt fetare disponibla inkomst. Medelinkomsttagaren
har kommit undan med drygt 5 %. Tycker finansmi-
nister Erik Åsbrink att det är rättvist att de som har de
lägsta inkomsterna skall tvingas avstå mest när staten
tvingas spara?
Regeringens påtagliga brist på fördelningspolitik
när det gäller besparingar och skattehöjningar har
tvingat mängder av människor runt om i landet att gå
till socialbyrån för att få socialbidrag för att kunna
skaffa sig livets nödtorft - mat, kläder, pengar till
hyran. Det har inneburit att regeringen mer eller
mindre medvetet har skapat en social misär som vi
inte hade behövt ha. Det innebär också att kommu-
nerna har drabbats av ökade kostnader och har tving-
ats skära ned på skolor, omsorg och vård. Vi kan nu
se reportage på TV om hur skolor förfaller runt om i
landet, hur undervisningen blir sämre när man tvingas
fösa ihop allt fler elever i stora klasser. Vi har en
urholkad välfärd framför ögonen. Den urholkas allt
mer. Egentligen är det helt onödigt. Den här budget-
saneringen hade gått att göra fördelningspolitiskt
bättre.
Nu hade finansministern chansen att åtminstone
försöka rätta till de grövsta felgreppen. Men icke!
Han fortsätter som om ingenting har hänt. Regeringen
uppvisar en nästan overklig okänslighet inför de
ökande sociala problem som regeringens politik med-
för. Inkomstklyftorna ökar i det svenska samhället,
och regeringens ekonomiska politik bidrar aktivt till
det.
Jag skall peka på en detalj ur propositionen som
belyser det här. Man föreslår skattesänkningar på en
miljard för dem som har tjänstebil. Det blir en miljard
kronor mindre i skatteintäkter när man sänker skatten
för dem som har tjänstebil. Det är ett förslag som
regeringen strider för och förmodligen genomför här i
riksdagen. Vilka vinner på det? Är det de som har det
besvärligt?
Det tokiga förslaget att avskaffa tandvårdsförsäk-
ringen ligger kvar. Detta att inte ge åtminstone 1 %
till de allra fattigaste i världen kvarstår. Biståndet
hålls fortfarande nere på 0,7 %.
Fru talman! Massarbetslösheten framstår som det
största ekonomiska problemet. Målet måste vara att
före sekelskiftet åtminstone halvera den - på den
punkten är vi i Miljöpartiet överens med regeringen.
Men vad har regeringen för nya åtgärder att komma
med? Svaret är rosenröda drömmar om ekonomisk
tillväxt. Enligt regeringens beräkningar kommer den
totala arbetslösheten att ligga kvar på närmare 10 %
vid sekelskiftet om den nu presenterade politiken
genomförs. Det innebär att det är en bra bit kvar till
en halvering av arbetslösheten. Den öppna arbetslös-
heten beräknas komma ned till strax under 6 %. Man
borde komma ned till högst 4 %. För att klara en
halvering av arbetslösheten måste man enligt rege-
ringens nu presenterade beräkningar åstadkomma en
snabbare ekonomisk tillväxt, ungefär litet drygt 3 %
per år i fyra års tid.
Men, Erik Åsbrink, när hade Sverige senast en
ekonomisk tillväxt på 3 % om året, fyra år i rad? Det
här är ju ert enda recept mot massarbetslösheten, och
det skall ske från en nivå på bruttonationalprodukten
som är mycket hög. Det är faktiskt en viss skillnad om
man jämför med 50- och 60-talen då vi hade en hög
ekonomisk tillväxt, men då vi också hade en lägre
nivå på bruttonationalprodukten. Att nu komma upp i
samma procenttal skulle naturligtvis kräva mycket
mer. Medlen för att uppnå detta är, enligt propositio-
nen, att förbättra arbetsmarknaden i olika avseenden
och få fart på lönebildningen på något sätt. Men hur,
det sägs inte.
Man måste fråga sig vad det är för underverk som
ni ruvar på i regeringskulan. Har ni gjort någon som
helst analys av vad en sådan extrem tillväxtpolitik
egentligen skulle innebära i form av ökad exploate-
ring av naturresurser, ökad miljöskuld, sociala effek-
ter och fördelningseffekter mellan nord och syd?
Det är uppenbart att er rosenröda dröm om en hög
ekonomisk tillväxt är ett självbedrägeri i den högre
skolan. Ni måste någon gång inse att arbetstidsför-
kortning, en sänkning av normalarbetstiden, är nöd-
vändig. Ni måste inse att det faktiskt gäller att satsa
på de gröna jobben, att få en skatteväxling som inne-
bär att vi höjer skatterna på miljösidan och sänker
dem på arbete, och att satsa på de sektorer som växer
snabbt över hela världen och kommer att växa ännu
snabbare. Samma miljöproblem finns nämligen
överallt.
Så till det här med att dela på jobben. I dag delar
vi på kostnaderna för arbetslösheten - de som har
arbete får betala för dem som inte har. Vore det inte
bättre, både mänskligt och ekonomiskt, att få med alla
på arbetsmarknaden, att få med alla på jobben, att
dela på jobben så att alla kan delta på ett positivt sätt i
produktionen? Vi i Miljöpartiet är fullständigt överty-
gade om att det är en bättre ekonomisk politik. Det
minskar arbetslösheten, men ger också en bättre eko-
nomi totalt sett.
Jag kan på sätt och vis förstå era ansträngningar
att försöka skapa en vacker bild av den svenska eko-
nomins utveckling, trots de orimliga förutsättningar
den här bilden bygger på. Ni vill ju locka människor
att sluta betala av sina lån, sluta spara inför ålderdo-
men, sluta spara för att ha en reserv om man skulle bli
sjuk eller arbetslös. I stället vill ni locka folk att an-
vända sina slantar till att köpa bilar, kylskåp, större
boendeytor och kanske ta ett och annat nytt lån.
Ni vill helt enkelt öka den privata konsumtionen,
få upp den inhemska efterfrågan, och därigenom sti-
mulera fram en högre ekonomisk tillväxt. Men det är
en destruktiv tillväxtpolitik, som innebär att männi-
skor också blir mer beroende av banker och samhäl-
lets trygghetssystem. Jag tror att ni kommer att miss-
lyckas, även om ni tar i aldrig så mycket.
Jag tror att människor inser att de måste minska
sitt beroende och skapa sig själva en större trygghet.
Självtilliten behöver stärkas i Sverige. Jag tror att den
ekonomiska krisen har lärt människor att man inte kan
lita på att ersättningar i a-kassa och sjukförsäkring
förblir höga, att man inte kan lita på att realräntorna
förblir låga eller sjunker - nu ligger de högt -, att man
inte kan lita på att hyrorna och boendekostnaderna
hålls låga, att man inte kan lita på att ekonomin alltid
skall växa. Jag är övertygad om att de flesta har upp-
levt raka motsatsen under de sista fem åren, och jag är
övertygad om att man inte låter sig luras en gång till. I
en internationell jämförelse, t.ex. med andra EU-
länder, är inte heller de svenska hushållens sparande
särskilt högt, inte ens om man räknar med sparandet
inom ATP-systemet. Också i det perspektivet framstår
regeringens beräkningar som orimliga. Perssons och
Åsbrinks drömfabrik har inte särskilt mycket med den
ekonomiska verkligheten att göra.
Regeringens slag mot dem som har minst drabbar
särskilt kvinnorna. Jämlikhetssträvandena urholkas nu
snabbt. Arbetslösheten ökar snabbast för kvinnor.
Också på den punkten sviker man från regeringens
sida.
Så har vi detta med miljön. Jag måste säga att
drömfabriken på Rosenbad har producerat en väldigt
högstämd poesi på miljöområdet. I propositionen sägs
att regeringen numera med kraft skall verka för att
systematiskt bygga ett ekologiskt samhälle. Men sam-
tidigt struntar man i att ens försöka analysera hur
miljöskulden utvecklas. Låt mig ta ett exempel.
I det gällande svenska konvergensprogrammet
ställs miljömål upp vid sidan av konvergenskriterierna
och sysselsättningsmålet, men i uppföljningen av
programmet - som nu tredje gången görs som bilaga
till propositionen - sägs inte ett ord om hur miljömå-
len uppnås, inte heller i de förra uppföljningarna. Det
är inte första gången som regeringens miljöpolitik kan
beskrivas som största möjliga tystnad.
Vet du, Erik Åsbrink, hur stora nedskärningar ni
föreslår på miljöområdet? Vet du hur många försur-
ningshotade sjöar och vattendrag i landet som nu inte
längre kan kalkas på grund av era nedskärningar? Vet
du hur många oersättliga urskogar och naturskogar
som kommer att skövlas på grund av era nedskärning-
ar? Vet du hur mycket mer av miljögifter som kom-
mer att spridas och samlas i människors inre organ på
grund av er motsägelsefulla snålhet på miljöområdet?
Har ni i regeringen något som helst grepp om vad ni
håller på att ställa till med på miljöområdet? Tror ni
att poesi och högstämda ord löser miljöproblem?
Jag har gjort en snabbanalys av vad budgetpro-
positionen egentligen innebär på miljöområdet. Den
visar att nedskärningarna på miljöområdet från förra
året till nästa år är ungefär 30 %. Det är möjligt att jag
har räknat fel - jag hoppas det. Det är en tredjedel
som går bort av något som redan var mycket snålt
tilltaget, så snålt att vi faktiskt arbetade mot den förra
regeringen för att få en bättre regering ur miljösyn-
pukt. Att skära bort en tredjedel till på detta vore en
katastrof. I den beräkningen har vi inte tittat på att ni
vägrar fullfölja satsningen på allergisanering - där det
fattas minst 600 miljoner! Vi har heller inte räknat
med de uteblivna satsningarna på vindkraftsutbygg-
nad och liknande. Ändå blir det en tredjedel som går
bort på miljöområdet!
Sammantaget kan vi inte finna något annat område
i denna socialdemokratiska budget som drabbas av
större nedskärningar. Om ni tror att ert samarbete med
Centern hjälper miljön och gör er budget grönare, så
misstar ni er grovt. Bakom era rosenröda potemkin-
kulisser döljer sig ett alltmer groteskt och växande
miljösvek.
Fru talman! Miljöpartiets sammanfattning av årets
upplaga av regeringens budgetproposition blir att den
är ett miljövidrigt misslyckande, som ökar orättvisor-
na och cementerar fast massarbetslösheten.
(Applåder)