Herr talman! Jag hoppas att finansministern svarar
på min fråga, om han har någon debattid kvar.
Den splittrade vänster-högerallians som vi har sett
uppträda nu under några timmar har en gemensam
nämnare, tycker jag - gnäll och åter gnäll! Ingen, vare
sig Bo Lundgren, Anne Wibble eller Johan Lönnroth,
erkänner att det behövs en politisk stabilitet och ba-
lans i de offentliga finanserna för att vi skall kunna
klara jobben. Det är en helt avgörande förutsättning.
Jag hade trott att tidigare finansministern Anne
Wibble skulle ägna åtminstone en enda mening åt just
behovet av stabilitet och balans i de offentliga finan-
serna. Men icke! Inte ett enda ord!
Det är ju förutsättningen för att över huvud taget
kunna skapa jobb. Att bekämpa arbetslösheten är
viktigt. Jag tror att det råder en bred politisk enighet
också om det behovet. Men vi vet också att det inte
går att åstadkomma det från en dag till en annan. I så
fall hade vi ju klarat det under förra mandatperioden,
då vi faktiskt hade en svår arbetsmarknadssituation.
Inte ens inom EU-länderna klarar man det. Tyskland,
Frankrike osv. har höga arbetslöshetstal. Det är inte
något skäl för att vi också skall ha det, men att få ned
dem är ett arbete som är långsiktigt.
Sedan har vi att få ned räntorna. Kom ihåg att vi i
dag, när vi skriver den 20 september, har en räntedif-
ferens till exempelvis Tyskland som är väsentligt
lägre än den var för bara 18 månader sedan. Då hade
vi en räntedifferens på 450 punkter; i dag är den nere
under 150 punkter.
Vi inför skattelättnader för småföretagen, vi satsar
mer resurser på kretsloppssamhället, kretsloppsteknik
och miljöteknik, vi sänker arbetsgivaravgifter och styr
det så att det framför allt har betydelse för de mindre
företagen. Det skall tas fram ett program för lantbruk
och landsbygd, där det finns betydande sysselsätt-
ningsmöjligheter.
Jag lyssnade med intresse på Bo Lundgren, som
inte hade ett enda ord att säga om behovet av stabilitet
och balans i statsfinanserna. Däremot höll han i sed-
vanlig ordning en predikan för sänkta skatter. Men att
sänka skatter med lånade pengar, i ett läge där vi har
ett stort budgetunderskott, är ju att kasta pengarna i
sjön.
Detta vet säkert Bo Lundgren, men det står i det
moderata partiprogrammet att man skall sänka skat-
terna. Men varför skall Bo Lundgren då höja skatten
för de människor som har störst behov av låga skat-
ter? Bo Lundgren vill ju höja matskatten, och den slår
hårdast mot de grupper som jag avslutningsvis talade
om, de grupper som har de smalaste ekonomiska
marginalerna. Varför vill inte Bo Lundgren sänka den
skatten? Nej, den skall höjas, men i stället skall man
sänka andra skatter, vilket i första hand kommer
människor med större ekonomiska marginaler till
godo. - Det är oförsvarligt att föra den typen av poli-
tik.
Anne Wibble sade att lönebildningen skall klaras.
Jag lyssnade väldigt uppmärksamt och tänkte: Nu blir
det nog väldigt intressant. Men jag måste fråga: När
medverkade Folkpartiet till att stabilisera lönebild-
ningen i Sverige? Ni orkade ju från Folkpartiets sida
en gång i tiden inte ställa upp och ge stöd åt Rehnber-
gavtalet när det gällde. Nu ställer jag en rak fråga till
Anne Wibble: Vad tänker Anne Wibble och Folkpar-
tiet göra när vi nu står inför en ny situation där vi
behöver få en bättre tingens ordning på lönebildning-
ens område?
Låt mig sedan till sist till Johan Lönnroth säga att
jag svarar ja på frågan om en folkomröstning om
EMU, om regeringen föreslår att vi skall ansluta oss
till EMU. Det tycker jag i så fall skall föregås av en
folkomröstning.
Men låt mig också till Johan Lönnroth säga: Jag
vill inte ha ett EMU-medlemskap. Det tycks ju inte
Johan Lönnroth heller vilja. Men till skillnad från
Johan Lönnroth arbetar vi från Centerpartiets sida för
en stram finanspolitik, och det vill inte Johan Lönn-
roth ställa upp på. Han vill ha det goda, men han vill
inte ta ansvar och vara med och skapa en politisk och
ekonomisk stabilitet. Men det förutsätter också ett
utanförskap när det gäller EMU.