Fru talman! Apropå ungtuppar är Erik Åsbrink
hjärtligt välkommen på min 50-årsdag nästa år.
Man kan mycket enkelt konstatera att när den re-
gering som Erik Åsbrink nu tillhör tog över sjönk
arbetslösheten. Nu stiger den. Den har aldrig i modern
tid varit så hög som under de senaste månaderna. Det
är ett problem.
Den förre Vasakronandirektören talar om bygge,
fuskbygge osv. Och det är alldeles rätt som han säger.
Det är den som bygger ett hus, lägger grunden och
bygger väggarna som har ett ansvar om huset börjar
rasa och inte är hållbart. Det var just detta som jag
beskrev - hur allt började rasa som en följd av det 80-
tal då Erik Åsbrink drog upp politiska riktlinjer. Han
är åtminstone delvis ansvarig för Nordbanksförluster-
na på över 40 miljarder kronor. Dessa kan knappast
Erik Åsbrink skylla på någon annan än sig själv och
den regering han hade att göra med.
Samma sak gäller när statsfinanserna går från
överskott till underskott och fortsätter att rasa. Det är
naturligtvis när underskotten börjar växa som proble-
men uppkommer. När arbetslösheten börjar skena, när
jobben börjar försvinna och när produktionen minskar
- det är när denna svängning sker som man ser var
bygget gick snett. Det ansvaret får nog Erik Åsbrink
ta. Då hjälper det inte med denna typ av märkliga
utfall här i kammaren.
När man sätter upp mål som inte kan uppnås, Erik
Åsbrink, brukar man försöka ändra politik eller in-
riktning. Jag antar att det var så i Vasakronan. Eller
också byter man ledning om det går snett. Nu kan vi
inte göra det förrän 1998. Regeringen säger själv att
dagens politik inte räcker till för att lösa problemen
med arbetslösheten. Det står att läsa i Erik Åsbrinks
egen finansplan. Det måste vidtas stora och nya åtgär-
der på viktiga och vitala områden - arbetsmarknaden,
pensionssystemet och den offentliga sektorn. För
varje dag som dessa åtgärder inte vidtas blir fler ar-
betslösa under längre tid. För varje dag det dröjer blir
kostnaderna för arbetslösheten större. Dessa kostna-
der måste alla bära, och de drabbar låg- och medelin-
komsttagare hårdast.
För varje dag som åtgärderna inte vidtas kommer
det att vara svårare och svårare att utföra statens
grundläggande uppgifter. Det är därför Erik Åsbrink
sparar ytterligare 300 miljoner kronor på de fattiga
grupperna, t.ex. änkepensionärerna, jämfört med vad
han sade i våras. Regeringen klarar inte de egentliga
åtagandena gentemot de grupper som behöver vårt
gemensamma stöd.
Erik Åsbrink! När skall regeringen bekänna färg
och ta fram de åtgärder som skulle kunna lindra ar-
betslöshetens gissel?