Fru talman! Kortsiktigt har vi fått vissa negativa
effekter på sysselsättningen, av skäl som är intressanta
att titta på. Ett är att produktiviteten förbättras mer än
vi tidigare räknade med. Kortsiktigt kan det ge nega-
tiva sysselsättningseffekter. Långsiktigt är det natur-
ligtvis bra att produktiviteten förbättras. Ett annat skäl
är att medelarbetstiden ökar. Mäter vi sysselsättning-
en i arbetade timmar är utvecklingen betydligt bättre,
men eftersom genomsnittsarbetstiden ökar blir det
inte lika många människor som arbetar. Det här beror
inte främst på att folk arbetar mer övertid, även om
det också förekommer, utan bl.a. på att sjukfrånvaron
har minskat. Även det är ju i grund och botten något
positivt som vi inte skall beklaga oss över.
Det här är kortsiktiga effekter, och det viktiga är
naturligtvis hur det går framöver. Det är det som vår
uppmärksamhet och kraft skall ägnas åt.
Jag skall inte upprepa det jag sade till Bo Lund-
gren; jag har redan räknat upp en lång rad åtgärder
som till stor del ännu inte har börjat fungera. Anne
Wibble säger nu att vi har räknat in det där i våra
prognoser och att det inte räcker. Då vill jag säga: Vi
har varit väldigt försiktiga när vi har räknat oss till
godo sysselsättningseffekter av de här åtgärderna,
eftersom man inte vet exakt hur stora de blir. Jag vill
säga att vi ligger på den försiktiga sidan när vi tar
hänsyn till dem. Det är mycket möjligt att vi får större
effekter, särskilt som vi nu står inför en konjunktur-
uppgång. Även där är det vanligt att man underskattar
kraften i uppgången när den väl kommer. Vi får allt-
fler tecken på att det kommer en sådan uppgång, och
den senaste informationen är delvis så ny att vi inte
ens har kunnat beakta den när vi spikade våra progno-
ser.
En sak som jag inte hann lägga fast i replik till Bo
Lundgren är att den sänkta räntan har en oerhörd
stimulanseffekt i svensk ekonomi, och det vet också
Anne Wibble. Men det tar tid innan den slår igenom.
Det kan ta mellan ett och två år innan företagen fattar
de investeringsbeslut som är beroende av en lägre
ränta, och för den delen även innan enskilda männi-
skor vågar fatta beslut om att spendera och satsa,
såsom de inte har vågat tidigare, därför att de nu kän-
ner en större framtidstro. Även detta tror jag kommer
att få stora effekter.
Jag vill på nytt säga att om de åtgärder vi har vid-
tagit inte räcker - och de är ganska många - är vi
självklart beredda att vidta fler åtgärder. Och kom nu
inte och säg att vi borde ha gjort allt detta. Det går
inte till så i politiken att man gör allting en gång för
alla och sedan har regerat färdigt. Vi kommer att
fortsätta regera, och vi kommer att fortsätta att vidta
åtgärder på sysselsättningsområdet och även på andra
områden. Det är ingenting konstigt med detta.
Vi har viktiga strukturåtgärder som vi måste arbe-
ta med. Det står i finansplanen, och jag kan upprepa
det. Det är viktigt att ha en fungerande lönebildning,
en bra pensionsreform, en bra energipolitik, en väl
fungerande offentlig sektor och en väl fungerande
arbetsmarknad. Allt detta är viktiga uppgifter som vi
har framför oss och som vi skall jobba med under de
kommande åren.