Herr talman! Jag förstår att det för en som tycker
att staten skall ta in nästintill alla inkomster kan kän-
nas besvärligt att lämna över till medborgarna att
kunna leva på sin lön. Men vad var det egentligen
som hände, för att gå tillbaka till 70- och 80-talet? Jo
ni socialdemokrater vände er till väljarna och sade:
Låt oss ta ut höga skatter av er, så skall vi se till att ni
får bra barnomsorg och god vård utan köer och att ni
får bidrag om det händer någonting. Allting skall bli
så bra.
Men hur ser det ut nu, med den modell som Erik
Åsbrink var med om att skapa? Jo, skatterna stiger
dramatiskt, inte minst för låg- och medelinkomsttaga-
re. Samtidigt växer vårdköerna, barnomsorgen räcker
inte till, bidragen blir mindre och människor känner
sig klämda från bägge håll. Den modellen höll inte,
Erik Åsbrink. Det är just därför vi säger att det krävs
att vi går tillbaka och låter staten ta hand om det
grundläggande ansvaret för den trygghet människor
behöver i nöd men låter människor få en chans att
leva på sin egen lön.
Ett led i detta är en politik som också skapar bättre
förutsättningar att pressa ned arbetslösheten. Där har
ni misslyckats. Det är bra att Erik Åsbrink säger att
han är lyhörd, men jag har inte märkt någonting av det
i debatten hittills. Det finns förslag - det fanns i som-
ras och det kommer att finnas i riksdagen när mo-
tionsperioden är slut den 7 oktober.
Men, Erik Åsbrink, ge besked! Det har jag och
många med mig frågat efter. Om Erik Åsbrink nu
faktiskt vet vad som behövs för att flera skall få jobb,
så ta fram de förslagen nu och lägg dem på riksdagens
bord, så att människor snabbt kan komma i arbete och
kostnaderna för arbetslösheten minskar.