Herr talman! Erik Åsbrink lärde sig uppenbarligen
först när han kom till Vasakronan att det behövs en
ordentlig grund när man bygger ett hus. Jag och
många med mig lärde oss redan i söndagsskolan att
det inte går att bygga i lösan sand. Men det var där,
Erik Åsbrink, i den lösa sanden, som ni ställde ut era
vidlyftiga vallöften som ni inte nu kan leva upp till.
Det var där, i den lösa sanden, som ni ställde ut löftet
om 4 procents arbetslöshet till sekelskiftet utan att ha
recept på differensen upp till de 5,7 procenten.
Det är ju så, Erik Åsbrink, att det inte bara behövs
en grund, det behövs ett hus också. Då måste man ha
en ritning. Var har ni ritningen till detta hus? Hur
skall ni åstadkomma de här 4 procenten? Erik Åsbrink
har ännu inte givit något svar på vilka åtgärder han
tänker lägga fram för att klara det här löftet att gå från
5,7 till 4 procents öppen arbetslöshet. Men han har
faktiskt givit ett besked. Han har sagt till mig och till
andra här att det var ett sådant oerhört arbete och han
fick lägga ned en sådan enorm kraft på att sanera det
konkursbo som efterlämnades av den borgerliga re-
geringen att han faktiskt inte ännu har orkat göra det.
Det är i och för sig ett besked, men det är icke till-
fredsställande.
Herr talman! Jag tycker att det är bra att regering-
en har sanerat statsfinanserna. Jag erkänner gärna
detta, som förste talare här i dag vid sidan av Per-Ola
Eriksson. Det är nämligen så att vi i oppositionen
alltid har ställt upp för saneringsåtgärder. Vi har alltid
ställt upp för tillväxtfrämjande åtgärder. Men jag
måste fråga mig, när Erik Åsbrink nu talar om det
konkursbo, det moras, som han tog över: Var fanns
Socialdemokraterna under den förra mandatperioden,
när vi försökte ta itu med statsfinanserna? Ja, då kom
de med överbud. På mitt område lade jag fram ett
investeringsprogram för infrastruktur på 100 miljarder
kronor. Socialdemokraterna hade genast ett program
på 155 miljarder kronor. Ni röstade nej i denna kam-
mare till saneringsåtgärder på 61 miljarder kronor
under den perioden. Vi fick jaga Ian Wachtmeister
och Bert Karlsson här i huset för att få ihop en majori-
tet för våra saneringsförslag. Ni röstade emot. Det är
faktiskt någonting som Erik Åsbrink borde tänka på.
Då fanns inte Göran Persson i den här talarstolen och
sade: Den som är satt i skuld är icke fri. Han ägnade
sig åt överbudspolitik på den tiden. Jag tycker att det
vore klädsamt om Erik Åsbrink vägde in det.
När det gäller räntan säger Erik Åsbrink till Bo
Lundgren att räntan gick upp våren 1994 därför att
marknaden inte hade tilltro till den sittande regering-
en. Detta är fel, Erik Åsbrink. Det som hände var ju
att marknaden insåg att med de enorma opinionssiff-
ror som Socialdemokraterna hade, därför att de hade
lurat väljarna - väljarna trodde på er överbudspolitik;
de trodde på allt detta som ni sade - skulle Socialde-
mokraterna ta över regeringsmakten, och de insåg att
det var Socialdemokraternas nej till saneringspoliti-
ken som gällde. Då gick räntan upp. Att ni nu har
övergivit den politiken och gör något annat är ju det
som har gjort att räntan nu går ned. Det är ju därför
Göran Persson fick så matta och få applåder på LO-
kongressen. Det är ju besvikelsen över att ni har
övergivit den politik som gjorde att räntan gick upp.
Först fick ni upp den, och nu har ni fått ned den. Vi är
snart tillbaka där vi var vid valet 1994. Jag tycker att
Erik Åsbrink borde tala med litet mindre bokstäver
när han försöker analysera vad som verkligen hände
under den här perioden.