Herr talman! Kommunernas framtida ekonomi är
liksom allting annat helt och hållet beroende av att vi
har en fungerande samhällsekonomi och att vi har
statsfinanser i balans. Vi har slutit ett avtal med kom-
muner och landsting. Det gäller för 1997 och 1998.
Det avtalet står vi självfallet fast vid. Det innebär
åtaganden från statens sida. Vi skall inte dra in några
pengar från kommuner och landsting. Det innebär
också utfästelser från kommuner och landsting att de
inte skall avskeda fast anställd personal. Jag utgår
från att de håller sin del av överenskommelsen likaväl
som vi håller vår.
Vi har också enats om, efter att ha räknat igenom
alla åtgärder, att staten skall betala ut drygt 500 mil-
joner kronor om året 1997 och 1998 för att neutralise-
ra effekter av andra åtgärder. Det blir ett visst till-
skott, även om det är begränsat, till kommuner och
landsting.
När det gäller värnskatten har vi ställt ut ett löfte
att den skall gälla t.o.m. 1998, därefter avvecklas den.
Jag anser att man skall stå fast vid de löften man har
utfärdat.
En annan sak är att det finns skäl, förmodligen
starka skäl, att av fördelningspolitiska motiv genom-
föra vissa korrigeringar eller kompletteringar av vårt
skattesystem. Vi håller på och tittar på de sakerna nu,
och vi skall redovisa detta senast inför den socialde-
mokratiska partikongressen 1997. Fördelningspoliti-
ken är oerhört viktig och den måste komma till kon-
kret uttryck också i skattepolitiken.