Fru talman! Budgetpropositionen är inte bara en
sammanställning av statens inkomster och utgifter.
Den är också ett uttryck för politisk vilja och förmåga.
Regeringen vill pressa ned arbetslösheten, men man
förmår inte skapa förutsättningarna.
Budgetpropositionen innehåller inga överrask-
ningar. Därför kommer arbetslösheten att förbli hög.
Därför är budgetpropositionen en kapitulation. Rege-
ringen sviker inte bara de arbetslösa utan också alla
hushåll som dignar under de höga skatter som betalar
AMS-åtgärder och stöd.
När Erik Åsbrink var skatteminister i den förra
socialdemokratiska regeringen inleddes den dramatis-
ka försämringen av tillväxt och sysselsättning. Då
började budgetunderskottet skena. Under den tiden
mer än fördubblades arbetslösheten, samtidigt som
statens finanser försämrades med mer än 70 000 mil-
joner kronor. Tre år senare övertog den regering som
han nu tillhör en ekonomi som hade börjat läka. Till-
växten hade tagit fart. Arbetslösheten minskade och
statsfinanserna förbättrades.
I dag ser vi följderna av de senaste årens återgång
till den politik som en gång förde Sverige in i krisen.
Visserligen tvingades den nya socialdemokratiska
regeringen att fortsätta den sanering av statens finan-
ser som vi inledde, men man valde fel väg. Tyngd-
punkten blev massiva skattehöjningar på arbete och
investeringar. Sammanlagt har skatterna höjts med 90
miljarder kronor.
De största skattehöjningarna har drabbat låg- och
medelinkomsttagare i Sverige hårt.
Tillsammans med återställare och återregleringar
har det lett till att arbetslösheten åter börjat öka. I dag
är fler arbetslösa än för två år sedan. I augusti var
396 000 människor öppet arbetslösa, och ytterligare
150 000 deltog i olika AMS-åtgärder.
Bakom dessa dystra och kalla siffror finns männi-
skor av kött och blod som drabbas hårt. Deras eko-
nomi försämras, och deras självkänsla blir sämre.
Ofta uppkommer sociala problem.
Arbetslösheten drabbar oss alla. På LO-
kongressen bekräftade Göran Persson att varje pro-
centenhet arbetslöshet, var och en av de många män-
niskor som finns bakom den procentenheten, kostar
10 miljarder kronor i utebliven produktion och kost-
nader för arbetslösheten. Dagens arbetslöshet kostar
därmed varje svenskt hushåll i genomsnitt mer än
30 000 kr per år. Bidragsberoendet ökar därmed ock-
så hos dem som har ett jobb. Till det kommer att
förutsättningarna till följd av dessa kostnader natur-
ligtvis försvagas när det gäller den viktiga gemen-
samma uppgiften att ge ett ordentligt stöd till dem
som verkligen behöver det på grund av exempelvis
handikapp eller sjukdom.
I valrörelsen 1994 ställde Socialdemokraterna ut
stora löften om en lyckosam kamp mot arbetslösheten.
I dag är löftena svikna. Regeringen tror inte ens själv
på sin politik. I budgetpropositionen ger regeringen
upp målet om att halvera den öppna arbetslösheten till
sekelskiftet. Man räknar med att den totala arbetslös-
heten år 2000 kommer att vara nästan 10 %, 400 000
människor.
För att bryta den negativa utvecklingen och skapa
förutsättningar för en stark tillväxt, en rejäl uppgång i
antalet nya arbetstillfällen och ökat välstånd för alla
krävs en kraftfull omläggning av politiken. Regering-
en säger ju själv i budgetpropositionen att en positiv
utveckling kräver att "viktiga beslut måste fattas rö-
rande lönebildningen, arbetsmarknaden, energipoliti-
ken, pensionssystemet och den offentliga sektorn".
Man letar förgäves efter förslag för att åstadkom-
ma de nödvändiga förändringarna. Det viktiga beslu-
tet om nytt pensionssystem skjuts ytterligare på fram-
tiden.
Erik Åsbrink sade tidigare att den socialdemokra-
tiska regeringen skall göra allt vad som står i dess
makt för att pressa ned arbetslösheten. Är detta allt
som står i er makt när arbetslösheten är högre än
någonsin i modern tid? Det kommer förslag i vår,
säger Erik Åsbrink. Om ni har förslag, varför kommer
de inte nu? Vi skall ha kontrollstationer, säger Erik
Åsbrink. Vi skall se hur sysselsättningen utvecklar
sig. Men det ser vi redan i dag. Arbetslösheten har
stigit till rekordnivåer. Om det vid kontrollstationerna
visar sig att det behövs, skall vi vidta ytterligare åt-
gärder. Men varför inte vidta dem nu? Det är nu
människorna behöver hopp och framtidstro. Det är nu
människorna behöver jobb, inte till våren, inte nästa
år.
Det är att svika människorna, Erik Åsbrink. Vad
är det för åtgärder som ni inte kan ta fram nu? När
skall ni lägga fram förslag? När inser ni att det krävs
en omläggning av politiken?
Svara på dessa frågor, inte för min skull utan för
de svenska medborgarnas skull.
Regeringen aviserar också ytterligare en återgång
till det gamla. Enligt regeringen bör målet vara per-
manenta överskott i de offentliga finanserna, inte som
man skulle tro och diskutera, för att minska statsskul-
den utan för att finansiera framtida investeringar. Men
det var inte offentliga investeringar som skapade
IKEA. Tvärtom har den politiken försvagat möjlighe-
terna för den privata sektorn, för företagarna att skapa
de nya jobben. Det har vi sett under 70- och 80-talet.
I avsaknad av egna förslag har regeringen gett
Sveriges landshövdingar uppdraget att ansvara för
diskussioner om regionala åtgärder som skulle kunna
främja tillväxt och sysselsättning, något som man
kallar "partnerskap för tillväxt".
Fru talman! Det Sverige behöver är ledarskap för
tillväxt. Det går att skapa förutsättningar för en annan
utveckling, för ett Sverige där tillräckligt många nya
jobb tillåts växa fram, där ekonomin stärks och där
det blir möjligt för de allra flesta att leva på sin lön.
Men det kräver en annan politik än den regeringen
hittills fört. Det krävs en politik som grundas på insik-
ten om att vi politiker inte kan skapa jobb men att vi
kan skapa mer eller mindre goda förutsättningar för
de människor runt om i Sverige som driver dagens
företag och funderar på att starta morgondagens. Det
är de som måste känna att det lönar sig att bygga ut,
att starta nytt och att anställa fler.
Då duger det inte att chockhöja skatten på arbete
så att det blir dyrare att anställa, att införa dubbel
skatt på investeringar, att tvinga företag att betala
moms innan de själva fått in den eller att göra det
krångligare att anställa genom fler och hårdare regle-
ringar.
Det krävs i stället en politik som skapar ett bra
näringsklimat och river dagens många hinder för nya
jobb. Skatten på arbete för framför allt låg- och me-
delinkomsttagare måste sänkas rejält och den dubbla
skatten på investeringar naturligtvis slopas helt. För
varje procentenhet arbetslösheten sänkas kan kommu-
nalskatten sänks med en krona. Arbetsrätten måste
reformeras så att den trygghet som ligger i möjlighe-
terna till ett nytt arbete stärks. Dessutom måste en
utbildningssatsning värt namnet genomföras. Ökad
kunskap och större kompetens förbättrar inte bara
möjligheterna att få arbete, det möjliggör också ett
arbete som är bättre betalt.
Fru talman! Under motionsperioden kommer vi
moderater att lägga fram förslag om en omläggning av
politiken som kan skapa förutsättningar för ett Sverige
där människor och företag tillåts växa, där arbetslös-
heten steg för steg kan pressas tillbaka och där skatten
kan sänkas så att man kan leva på sin lön.
(Applåder)