Fru talman! Erik Åsbrink försöker säga att pro-
blemen är kortsiktiga och att arbetsmarknadsläget i
själva verket kommer att bli mycket bättre på längre
sikt. Men det är ju inte sant; det är i varje fall inte det
han säger i sin proposition. Läget där är att arbets-
marknadssituationen förblir kritisk, för att inte säga
mycket kritisk, under många år. Det kan väl ändå inte
vara så att politiken är utformad på 20 års sikt och att
de arbetslösa skall behöva vänta 10-20 år innan de
långsiktiga effekterna inträder?
Jag bestrider inte alls att några åtgärder kan ha
positiva effekter på lång sikt. Vad min kritik handlar
om är att det är så uppenbart otillräckligt, eftersom
regeringen inte ens uppnår det mål man själv satt upp.
Erik Åsbrink säger vidare att räntorna har sjunkit
kraftigt och att det ger en positiv effekt. Ja, det vore
väl katastrofalt annars, om inte räntorna skulle ha
sjunkit när inflationstakten lyckligtvis har blivit
mycket lägre. Sanningen är tyvärr att den reala räntan
är väldigt hög i Sverige, bland de högsta i Europa.
Det är en betydande bromskloss när det gäller att få
investeringar i Sverige och att få svenska konsumen-
ters framtidstro att blomstra.
Det låter bra, kan man tycka, när finansministern
säger att man skall göra mer om inte de här åtgärderna
räcker. Men en del av åtgärderna i det förslag som
lagts på riksdagens bord i dag handlar inte om att göra
nya saker för att underlätta jobb genom företagande
utan om att man i stort sett har givit upp. Tankarna
om att införa någon sorts friår då människor skall
försörja sig på a-kassa är i själva verket bara ett ex-
empel på hur man delar på jobben, hur man ger upp
möjligheten att skapa en sådan framtidstro och ett
sådant företagsklimat i Sverige att alla människor som
vill kan försörja sig på ett arbete. Den diskussion som
ibland förs inom socialdemokratin om att förbjuda all
övertid utom ett mycket litet antal timmar är även den
ett uttryck för att man har givit upp och tror att man
måste dela på de arbetade timmar som finns. Jag har
hört Erik Åsbrink säga att han inte tror på det, men då
har han väldigt dålig koll på vilka förslag det är som
läggs fram i hans egen proposition. Den tolkning man
kan göra av de förslagen är just denna uppgivenhet.
Detta gör mig väldigt bekymrad, ty jag tror att det
skapar en väldigt negativ spiral i det svenska samhäl-
let.
Jag skulle vilja be Erik Åsbrink att fundera en
gång till på hur människor skall tolka det som Erik
Åsbrink nu har sagt flera gånger, nämligen att om de
här åtgärderna inte räcker skall man återkomma med
fler. Den vanligaste tolkningen hos många människor
riskerar att bli att det här är ett sådant där budskap
som man inte skall tro på, sådant där politikersnack
som inte betyder någonting. Då tror jag att man bidrar
till att skapa ökat förakt och ökad misstro mellan
politiker och medborgare, och det vore väldigt be-
klagligt.
Den andra tolkningen är att regeringen tycker att
utvecklingen går ganska bra och därför inte har för
avsikt att göra mer. Jag vill ogärna göra den tolkning-
en, eftersom jag faktiskt inte tror att det förhåller sig
så. Jag tror att Erik Åsbrink och andra är djupt be-
kymrade över arbetslöshetskrisen. Då återstår bara
tafatthet eller bristande insikt.
Det är synd att det är så mycket som två år kvar
till nästa val.